Om mig...                     

Jag tänkte vara lika flitig att beskriva mig själv som alla andra
är på sina hemsidor. Det är ju faktiskt inte så lätt alla  gånger.
Jag är faktiskt den blygsamma typen. Den  typen som  hellre
säger Man bör i stället  för Jag bör. Man är  liksom lite  bättre
att gömma sig bakom. Jag intalar mig dock att det säkerligen
är en träningssak. Men jag har svårt  med det. Det låter  som
om man vore väldigt JAG-fixerad. (Se, där kom man igen)

För  övrigt  så  är jag en tjej. Jag  är född  1969 och är  född i
Skorpionens tecken,  vilket  andra lider  av ibland. Skorpioner
är som de är. Behövs det en mer ingående redogörelse?
Jag tror faktiskt inte det. Men jag kan beskriva mitt sinnelag:

Lättsårad    
Glömmer aldrig     
Svartsjuk
Går över eld för att bevisa att jag har rätt                    
Ej överdrivet social        
Är något av en tänkare                 
Stark                
Lyhörd               
Trivs med att vara ensam               
Älskar min familj högt                
Forskar gärna i psykologi och etologi                         
För mig är naturen meditation

Något som också  fascinerar mig är saker som ofta sägs
vara onaturliga. Jag  skulle hellre vilja säga  övernaturliga.
Jag vet med mig att jag  har ett "sjätte sinne". Förnuftiga
människor kallar det hellre kvinnlig intuition. Men  det  är
saker jag ser. Förvarningar... Om något gott eller ont.
Jag tror att det finns mycket som vi inte ser eller hör, men
som vi ändå upplever i vårt liv utan att direkt reflektera över.
Somliga väljer att kalla det livlig  fantasi. Vi är kanske  lite 
rädda ibland men varför måste vi skjuta  sådant ifrån oss? 
Det vi inte kan se, höra eller ta på. 
Jag drivs av en ödestro. Jag kallar det ödestro även om det
låter ganska otäckt. För mig är ingenting en slump. Allting
har en mening i ett kretslopp som vi  inte riktigt  känner till.
Ibland frågar jag mig dock: Vad var meningen med detta?
Vi behöver inte finna svar på allt. 

Vad har  jag gjort i mitt liv  och vad  tänker jag göra? Jag
drivs  inte av en  inre motor  för att bli något  eller  någon.
Att söka bekräftelse är inget för mig. Jag tar oftast dagen
som den kommer. Det är något jag lärt mig att göra.
Jag har ganska precis blivit arbetslös efter en tjänst på ett
laboratorium  där  jag utförde kemiska  analyser. Tjänsten
skulle dras in. Visst blev jag arg och chockad när jag fick
besked om att sluta på ett arbete som jag haft i tio år.
Men nu ser jag det snarare som ett tillfälle att göra något
annat av mitt liv. En vändpunkt eller ödets nyck...

Just nu har jag avslutat första terminen på komvux vt-00,
och ser  fram emot en termin  till. Jag  "slipar till" en del
betyg samt läser in tredje gymnasieåret i  vissa  ämnen.
Mina  planer, som  de är  idag, är  att kunna  söka in till
grundskolelärareutbildning år 1-7. Kanske den drömmen
kan bli möjlighet om inget annat på vägen inträffar.
Jag vet att det skulle vara mycket stimulerande och  giv-
ande för mig att arbeta med barn. Barnen har mycket att
lära av oss och vi har mycket att lära av barnen. Framför-
allt måste barn ha förebilder. Och rätta sådana. Inte i form
av våldsamma eller magra, skönhetsopererade TV-hjältar.

Vi får väl se vad som händer... Det brukar reta folk när jag
säger så. Men det är sant. Vi får se vad som händer. Var-
för springa  och  oroa  sig för morgondagen  när  dagen är 
idag och det är den dagen vi har och måste ta vara på?