Åtgärdsområde 1

På sträckan uppströms röret fanns det innan åtgärderna påbörjades grov makadam. En del av de mindre makadamfraktionerna hade spolats in i röret, och hösten –96 kunde man höra hur havsöringshonor grävde inuti röret. Det grova makadam som låg kvar ovanför lockade också några fiskar, men i huvudsak lektes det i röret. Vi tänkte då att man kunde locka fisken att leka uppströms om det bara fanns rätt leksubstrat. I oktober –97 fick vi 7 m3 naturgrus i fraktionerna 16/32 och 32/120 levererade i två högar till Osbäcken. Ungefär 3 m3 lades bredvid röret vid område 1.

Björn Harnebrandt arbetade mycket med denna leksträcka och lyckades på egen hand färdigställa den till höstens lek. Fiskarna tycktes gilla resultatet för sträckan utnyttjades av flera lekpar. Allt grus gick inte åt, utan en del av det har använts för komplettering till hösten –98 och så har en mindre lekplats anlagts knappt 100 meter uppströms. Även hösten –98 föll lekplatsen i smaken och jag minns en kväll då jag kunde konstatera fem par som lekte samtidigt. På den lilla lekplatsen uppströms tycker jag att det ser ut som fisken också har varit. Det finns ungefär 0.5 – 1 kubikmeter lekgrus kvar.


Denna bilden är från september 1997, efter att Björn lagt ut gruset!

Trädplanteringen

I höstas planterade vi några pilskott som fått stå i vatten någon månad för att utveckla rötter. De såg ut att klara sig, men man kan inte veta förrän till våren.

Lekresultatet

I våras (1998) spanade jag noggrant efter nykläckta yngel vid leksträckan, men jag kunde inte hitta några. Nedströms röret hittade jag tillslut några yngel och jag är säker på att de kommer från lekplatserna ovanför. Hursomhelst var spaningarna lyckosammare än tidigare år.

 

Åtgärdsområde 3

Sommaren –97 levererades ett lass med natursten, som vi tänkte använda för att skapa en mer varierad bottenstruktur. På skisserna på område 3, lade ni kanske märke till viltstängslet och vår första ansats var att flytta stenen från fel sida viltstängslet till bäckens sida. Det var slitsamt, men det blev till slut gjort. Detta skedde då sommaren var som varmast och många gånger funderade jag på vad vi gett oss in i. Väl innanför stängslet satte vi igång med det mödosamma arbetet att förflytta stenarna ner i ån. Mina tidigare arbeten med stenutläggning har varit av typer strömkoncentratorer och det kändes lite ovant att slumpmässigt lämpa i stenen.


Här lade vi ut dom tunga stenarna!

Lekplatsen

Vi bestämde oss för att inte lägga något lekgrus i nacken, för vattenhastigheten var inte tillräckligt hög. Vi förlängde istället lekplatsen uppströms (punkt 4 i ansökan) och det verkar bra.

Med denna lekplats slet jag tillsammans med Jonas Ekström och Mikael Svensson. Vi började med skottkärror, men gav upp. Istället fick vi låna några bårar och 30 l soptunnor från Partille Sportfiskeklubb. Med dessa bårar och tunnor bär medlemmarna utsättningsfisk (regnbåge) till sjöar, dit bilar inte når.

Bårarnas konstruktion: Två handvänliga reglar på en kroppsbredds avstånd. Vinkelrät mot dem var två plankbitar angjorda så att en rektangulär öppning bildades. Öppningens diameter var anpassad till soptunnans diameter, så att det gick att trycka ner soptunnan så att kanten vilar på reglarna.


Vi bestämde oss för att lägga gruset uppströms platsen för naturgruset. Denna platsen har fungerat bra!

Med bårarna bar vi lekgrus ungefär 40-50 m och lade ut på en sammanhängande sträcka av ca 10 m. Ytterligare en lekplats 20 m uppströms iordninggjordes, men den ratades av fisken vid leken –97. På den andra sträckan lekte fisk och speciellt en plats bakom ett träd verkade populär. I år kompletterades sträckan med mer lekgrus och ett ställe 50 m uppströms gjordes också iordning, men då använde vi vanliga plasthinkar. Detta är ungefär 200-300 m nedströms det område som idag har potential för öringproduktion och det har länge varit Björn Harnebrandts dröm att få havsöringen att leka vid den "gränsen". Vi skrapade fram det sista av lekgruset och bar upp det till "drömplatsen". Till vår glädje utnyttjade lekfisken samtliga platser, också den som ratades –97, men Björn var förstås allra gladast för att ha uppnått "drömmen".

Lekresultatet

Under spaningar i våras (1998) hittade jag ett yngel, men elfiskeundersökningen som gjordes till hösten visade på ett mycket större antal och det kändes väldigt roligt.


Sträckans populäraste grusfläck, kanske beroende på uppförsbacken med stenar på forsnacken.

 

Lärdomar kring arbetet

Arbetet med att lägga ut stenen är inte helt slutförd. Fortfarande ligger några stenar på landbacken. Men följande har vi tagit till oss:

  1. Det behövs mera sten.
  2. De största stenarna som vi fick var 30 – 40 cm i diameter. Det är för tungt att hantera med skottkärra i skogsterräng.
  3. Det är ganska roligt att konstruera och planera hur man skall lägga ut stenar. Det är inte lika motiverande att bygga utan struktur. Dels beroende på att det enda arbetsmomentet blir att transportera stenen.
  4. Mängden öring har ökat på sträckan där vi lade ut stenarna, speciellt där dom ligger i grupp.
  5. Vi kommer förmodligen att flytta några stenar så att små stengrupper bildas.
  6. Bårarna är effektivast, när man har lång väg att gå med gruset. Om det rör sig om upptill 50 meter är vanliga plasthinkar smidigast.
  7. Pengarna räckte inte till mer än naturgruset!

Lekmannens teorier om de få yngelobservationerna

I Osbäcken finns det ganska mycket stationär fisk, som kan utgöra visst predationstryck.

I verkligheten fanns det mer än ett yngel, de överlevande lärde sig snabbt att gömma sig och blev på så sätt svåra att upptäcka.

Ekonomiskt utfall

Vår budget var inte korrekt beräknad. Vi köpte natursten på sommaren och det tror jag kostade ca 1200 kr och det var ungefär vad vi räknat med. Men då vi till hösten skulle köpa lekgruset blev det dyrare än vad vi räknat med. Vi hade inte räknat med arbetskostnaden för att lasta av gruset med kranbilen. Naturgruset kostade nästan mer än vår sammanlagda budget, litet beroende på hur man räknar.

Kvitton på utlägg:

Naturgrus