Jag har alltid varit en rar gosse. Redan som treåring började jag gå och fundera på meningen med livet.

Låt oss söka vidare i livets arkiv och landa när den då glasögonprydde Fredrik fick sin älskade Amiga 500. Detta var ett av de största tillfällaena i hela mitt liv (till skrivande stund) och min lilla dator gick på en gång upp på topp fem. Datorn fick arbeta hårt och så småningom fick jag, liksom alla andra, viruset "Saddam". Jag tror att alla hade Saddam på sin amiga där jag bodde, men viruset påverkade inte datorerna, vad vi märkte, så det var bara att skriva (FEL!, spela ska det vara. (förlåt pappa, jag försökte använda Appetizer oxå)) vidare.
Förresten , om någon har en juste adress till något ställe där det finns gamla goda amigaspel, gratis och fina (i helbild) så skicka ett mail till mig från huvudsidan med adressen. Porr farbror! (Nä, jag vet att jag inte är någon hejare på spanska).

Senare tyckte jag inte alls om datorer. Jag tyckte att jag var alltför dum för att förstå mig på dem. Nu har jag fått det bevisat för mig. Jag är för dum för datorer, men den insikten har bara gjort mig mer motiverad att försöka.

I min barndom tyckte jag oxå att fotboll var roligt. Jag antar att anledningen till att jag slutade finns att finna i att jag inte tycker om att träna för att någon säger åt mig att göra det.