DET VÄRSTA MED ATT ÅKA BIL PÅ DEN AMERIKANSKA LANDSBYGDEN,
ÄR ATT DET BARA FINNS TVÅ RADIO-KANALER,
OCH BÅDA SPELAR COUNTRY.
JERRY & ANDREAS
97-11-02 - 97-11-08
Söndagen den 2 November 1997
(Jerry)
Upp och hoppa hos Andreas familj i Dallas klockan 6 på morgonen. Avfärd till Love Field
klockan 7. Planet till Las Vegas lyfter 8:25. Vi byter plan i El Paso. När vi kommer fram
till Las Vegas flygplats för att hämta våran bokade bil, så går det inte så bra.
För att jag inte har något riktigt VISA-kort. Vi kan inte hitta något ställe att hyra på.
Efter mycket om och men, så tar vi en taxi till ett hotell, "Key Largo Casino".
Rummet kostar $47. Jäkligt billigt med tanke på hur nära downtown vi bor, 10 minuters
gångväg från "The Strip". Rummet var väldigt komfortabelt också. Andreas var inne på ett
av dom stora hotellen(Ballys) och frågade vad det kostade där, $97 för EN person, dvs.
enkelrum. Vi lämnar våra väskor på rummet och drar till "The Strip" dvs. Las Vegas Blvd.
Vi går och äter på Harley Davidson's Café, maten kostade BARA $ 60. Vi drar sedan vidare
till MGM GRAND, som är ett av dom största casinon som finns här. Där är vi i två timmar
och Andreas vinner massor med pengar $63.50 och jag bara förlorar och förlorar.
Men det är OK, för att Andreas bjuder ju mig på en ÖL.
(Andreas)
Sedan sticker vi vidare till Tropicana. På Tropicana bestämmer vi oss för att vinna en
BMW Z3, istället för att hyra en bil, men det gör vi inte. Vi glider mest runt lite.
Jag börjar känna mig som om jag var inne i en väckarklocka av allt jävla ringande från
alla banditer inne på casinot. "Men det gör ingenting säger farfar men öron som fladdrar."
Efter att ha gott fram och tillbaka på "The Strip" går vi tillbaka till Hotellet, Där ringer
jag till trehundra (minst) olika biluthyrningsfirmor och lyckas efter mycket ringande
hitta en biluthyrningsfirma som BÅDE accepterar oneway och 21 år. Våran plan är att jag
ska hyra bilen med mitt falskleg. Problemet är bara att det skulle kosta $872, men vi
bestämde att den här resan är värd det priset. Nu är klockan 10:40 och Jerry står och
rakar sig. Vi ska väl ut igen och ta den norra delen av stan nu. Jag tänkte att jag
skulle ta och vinna ihop lite pengar till bilhyran. Ioförsig är min kropp och mitt huvud
är mycket trötta. Men i mitt hjärta känner jag att jag måste gå ut igen. Vi har säkert
gått en mil idag (plus två kilometer fel när vi gick från MGM Grand) Nu är vi ju i Las
Vegas! Man har ju lite svårt att fatta det. Det är så jävla mäktigt, superamerikanskt!
Vilket jävla ställe. Hade jag varit hemma i Dallas så skulle jag ha klagat över att jag
är så jävla trött, men nu så är ju jag i Las Vegas!!!!!! Jupp nu är vi tillbaka från "stan",
spelandet gick inte så bra, men jag ligger fartfarande på plus $20, gentemot banditerna.
Ganska hyfsat med tanke på att jag gick in med målet att förlora $20. Vi tog en taxi tillbaka
till hotellet efter att ha gått in i det mindra trygga kvarteren. Klockan är nu 2:00 och
klockan 9:00 ska vi hyra bilen 5 timmars sömn. Jag är sig lite rädd för att somna, risken
är nämligen att jag ska hamna i koma, och aldrig vakna upp igen, eller åt minstånde försova
mig.
Måndagen den 3 November 1997
(Andreas)
Jag vaknade ca 6:00 rummet bredvid hade teven på 7.000 decibel minst, gick upp 6:30.
Käkade frikost Drog till Alamo vid 8 tiden. Jerry låg kvar i sängen och sov. På Alamo
fick jag troligen en expedit som var ny där, (eller så var hon PRAO) det var nog också
vår resas räddning. Hon godtog mitt falska körkort men datorn godtog inte mitt VISA-kort,
-Fan, tänkte jag. Då frågar hon istället om han vill betala Cash när vi kommer fram.
-sure, svarade jag. Därefter får han handlingarna för bilen. Skitsmidigt drar jag mig
ut till bilen, på vägen ut ser jag i ögonvrån, hur min expedit och managern har
troligtvis min faktura, han verkar lite upprörd. Två röda sekunder senare är jag på
väg därifrån med bilen. På vägen tillbaka tittar jag närmare på fakturan och ser att
jag enligt den skulle redan ha betalt med mitt VISA-kort. (Men jag skulle ju betala
med Cash i Dallas?!?) Skit samma, nu har vi ju en bil. Vi checkar ut från hotellet och
drar till Hard Rock Café och köper lite prylar. Vi drar vidare till Hoover Dam där stannar
vi och tittar, det är STORT. Vi åker vidare mot Grand Canyon. När vi kommer fram är det
kväll och vi tar in på Quality inn, som är ett bra hotell, men dyrt $72. Vi går och knoppar
vi 23:30, idag har vi åkt 307 miles.
Tisdagen den 4 November 1997
(Jerry)
Upp och hoppa vid 5:00, för att kunna se på soluppgången i Grand Canyon. Solen går upp
6:55. Och den var helt underbart att se! Den är för mäktigt för att beskriva i ord. Efter
går vi till Infocentrat och frågar om multrippar ner i canyonen, där sa dom att man var
tvungen att boka sin Multripp 7 månader i förväg (det hade vi ju inte gjort). Hursomhelst
går vi ner till mulåsnebokningen och Andreas frågar om det finns några lediga Mulor kvar.
Tur hade vi för att det fanns två mulor kvar. Enda problemet är bara att mulfärden avgår
kl. 9.00. När vi är klara med att skriva under papperna om mulfärden är klockan 8.35. Nu
är vi bara tvungna att ta oss teax till vårt hotell, packa ihop checka ut och sedan tillbaka
till canyonen, det som gjorde det hela lurigt var att det tog ca 15 att åka mellan
canyonen och vårat hotell. Sammanfattningsvis kan man säga att vi stressade som fan.
Vägen nerför canyonen var jävlit brant.
(Andreas)
Mulfärden ner tog ca 2 tim och då kom vi bara 2/3 ner i canyonen, ville man ända ner
var man tvungen att ta en 2-dagars tripp dvs. övernatta nere vid Coloradofloden. Efter
ca 6 miles ritt stannar vi vid Plateau Pt och äter lunch samt fotar lite. Sedan är det
dags att rida tillbaka. Tillbakaritten är lika fantastisk som nerfärden. När vi lämnar tillbaka
regnjackorna i mulåsnebokningen träffar vi två andra svenskar, Thomas & Björn från
Linköping. De har varit i USA i 2 mån och ska stanna ytterligare 2 mån. Vi utbyter och
inbyter lite intryck om Grand Canyon och USA i största allmänhet. Efter att ha snackat
i ca 1 tim åker vi ner till Flagstaff och tar in på ett lagom soppigt hotell där.
Problemet är bara att vi hade värsta järnvägen strax utanför och tågjävlarna tutade som
fan, plus det faktum att vi hade glömt fönstret öppet så tågen hördes ju ännu mer...
(Att fönstret var öppet upptäckte vi först morgonen därefter.
Onsdagen 5 november 1997
(Andreas)
Som vanligt vaknade jag Andreas först och sparkade lite på Jerry. Vi lämnade hotellet runt
10-tiden. Vi kom fram till Barringers Krater vid 11.00. I jämförelse med Grand Canyon är
denna krater en liten skitgrop på 170 m djup och ca 400 m rakt över. Jerry träffa svenskar
men dom verkade helt körda så jag brydde mig inte om att säga hej till dom. Efter kratern
drog vi till Petrified Forest (Förstenade skogen) Nat'l Park. Detta är nog bland det
skummaste stället i världen. Mitt i öknen, med flera mil till närmaste skog ligger massa
stockar, av sten! I denna Nat'l Park ligger också Painted Desert. Oerhört vackert! Klippor
i regnbågens alla färger. Vi åt också den amerikanska nationalrätten(hamburgare) inne i
nationalparken. Efter detta åkte vi vidare till Grants, AZ, där vi tog in på Travel-lodge.
Dom hade pool och bubbelpool som vi givetvis testade av. På kvällen letade vi efter ett
ställe som skulle ha "smörgåsbord", Sirloin Stockade hette det. Vi hittade inte stället
utan frågade en polis om an kund rekommendera någon juste restaurang. Han rekommenderade
"La Ventana" (Fönstret), vi åkte dit och åt varsin stek. Restaurangen var väldigt trevligt.
Det ska polisen ha heder för!
För övrigt ska vi alla minnas att det var Jerry som drack upp det mesta vattnet.
Torsdagen 6 november 1997
(Andreas)
Jag gick upp ca 7.50 tog en dusch och tjatade lite på Jerry att gå upp, han blev som
vanligt skitsur. Vi drog sedan till El Malpais Nat'l Park. Det är ett område med massa
lavaprylar omkring. Sen finns det också massa lavatunnlar, ganska tufft. Vi tog med oss
lite souvenirer därifrån. Efter detta åkte vi till den västra sidan av nationalparken
och beskådade "La Ventana", en naturlig båge mellan 2 klippor. Efter denna märkliga grej
åkte vi vidare mot Acoma Pueblo "Skycity", en 1000 år gammal indianstad byggd högt uppe
på en klippa och dessutom fortfarande bebodd. Vi brydde oss inte att gå in i staden (byn)
eftersom de giriga Indianjävlarna skulle ha $7 i inträde och $10 för fototillstånd, sen var
man troligen tvungen att betala för en guidad tur där inne. Så vi nöjde oss med att beskåda
eländet på håll. Sedan drog vi till Santa Fe, NM. När vi tankade på vägen dit, i
Alberquerque såg vi en polis med kamouflagebrallor, det var tufft! En timme senare var klockan 5
och vi var framme i Santa Fe. Vi skulle sova i Eric & Mary´s hus där. Vilket hus sen då! Som
på film fast bättre! Vi lagade mat i huset, pommes, en köttbit samt massor med
bearnaisesås. Jag blev jättemätt! Efter detta jäste vi lite och efter att Jerry hade
tjatat på mig, så tog vi oss ut till en krog som Eric hade rekommenderat "El Ferol".
Det var ett mycket mysigt ställe, dom hade lite musikanter som spelade lite mexikansk
tjo. Mycket pumor fanns det också, tyvärr var jag inte på mitt allra bästa flörthumör så
jag satt mest och glodde som ett fån. När vi kom hem hade vi en mycket allvarlig
diskussion om huruvida en skyddsvakt (dvs. en lumpare) får göra kroppsbesiktning eller
inte på misstänkta terrorister.
Sen var torsdag slut.
Fredagen 7 november 1997 (Grattis Emily på 22 årsdagen!)
(Andreas)
Vi klev upp ca 6.00. Jerry var på sitt vanliga trevliga morgonhumör när jag väckte honom.
Vägen till Roswell var ytterst rak. Det var ganska öken utanför bilen, vi hade
luftkonditionering på trots att det var november. Vi stannade till vid en ytterst trevlig
före detta mack. Jag köpte en Coca-cola (den var troligtvis svart) dom hade inte mycket i den
butiken kan jag säga, 5 chipspåsar, lite läsk, en öppen spis(den var nog inte till salu)
samt en liten skrikande skitunge (han var nog till salu), toan var lika fantastisk den också,
den var faktiskt inredd med en ytterst gammal soffa, toan spolade inte och var mindre
hygienisk. Jag är jävligt glad att jag inte var skitnödigt. (Problemet i öknen är att det
inte finns några träd att ställa sig bakom så man måste ju använda de få toaletter som
finns längs med vägen. Strax innan Roswell såg vi en skylt som pekade mot UFO-kraschplatsen,
vi åkte i skyltens riktning en stund men det var ganska öken. Vi hittade ingen "crashsite".
I Roswell åt vi hamburgare på Wendys. Vi studerade varje person som var där inne som kunde
vara ett potentiellt UFO. Hon(eller var det en han) som tillagade våra burgare måste ha
varit ett UFO eftersom det hade en sådan ful frilla. Vi åt riktiga UFO-burgare! Sedan kom
det in ett annat UFO med skitfula glasögon. Sedan när vi åkte från Wendys hade vi ett UFO i
bilen framför oss, det gjorde en U-sväng där det var förbjuden U-sväng. UFO-museet var
inge vidare men å andra sidan så kostade det ju inget heller. Efter att Jerry hade köpt en
skitdyr skruvmejsel inne i en järnaffär (där troligtvis bägge expediterna var UFO´n)
körde vi vidare mot Carlsbad Caverns. 3.30 var sista tiden dom släppte in folk i grottan,
3.30 var vi där. Där inne var det mäktigt, lummelundagrottan släng dig i väggen! Det här
var en typisk amerikansk grotta, med detta menas attan den var STOOOR. När vi kom ut var
det skymning. Så vi gick ner till grottans naturliga öppning och såg när fladdermössen
gav sig ut för att jaga. Värsta orkanen med fladdermöss, säkert 3000 fladdermöss, minst.
Sen körde vi (ganska fort) till Snyder, TX. Motellet vi sov på hade världens roligaste
manager. Han var indier och hade värsta accenten och roligaste rösten. Han var oerhört
trött dessutom. Jerry betalade, jag stod strax bakom och flinade åt indiern. När Jerry
får tillbaka växeln och indiern säger: -Three dollar and thirtytwo cent is your change.
så brister jag ut i värsta asagarvet. Jag tar mig ut och garvar halvt ihjäl mig.
Den snubben skulle man ha spelat in på band.
Lördagen 8 november 1997
(Andreas)
Upp 10.00, iväg 10.30. 10.58 blir Jerry stoppad av polisen för fortkörning.
Han fick som tur var inga böter utan bara en varning. Sen körde Jerry i 70 mph.
Sista biten av resan tillbaka till Dallas hände inget. Enda oflaxen var bara att Alamo
hade lyckats ta betalt för bilhyran (och det med råge) på mitt VISA-kort, trots att
jag inte hade ngn kredit. Men vad fan, ~$1000 var det värt, vi hade ju skitkul.
Fakta för den som bryr sig...
Distans: |
| Måndag | 307 miles = 49 mil |
| Tisdag | 106 miles = 17 mil |
| Onsdag | 278 miles = 44 mil |
| Torsdag | 261 miles = 42 mil |
| Fredag | 541 miles = 87 mil |
| Lördag | 270 miles = 43 mil |
| Total | 1763 miles = 282 mil (halva Sverige ungefär) |
Bensin: |
| Kingman, AZ | $5.30 |
| Williams, AZ | $6.22 |
| Flagstaff, AZ | $8.00 |
| Sanders, AZ | $7.50 |
| Grants, NM | $3.57 |
| Alberquerque, NM | $5.57 |
| JCT 285/I-40, NM | $5.70 |
| Roswell, NM | $6.00 |
| Hobbs, NM | $8.10 |
| Snyder, TX | $5.17 |
| Ranger, TX | $4.96 |
| Dallas, TX | $4.00 |
| Total | $70.09 ~ Skr 560 |
Kul Fakta: |
| Bensinförbrukning: | Ca 225 liter |
| Antal miles mellan mackarna ute i öknen: | ca 100. |
| Antal stater vi passerade: | 4 st (Nevada, Arizona, New Mexico, Texas) |
| Antal handukar på ett motellrum (i genomsnitt) | 3 stora och 3 små |
| Antal liter vatten konsumerat per dag: | Jerry: 5 liter Andreas 1.5 liter |
| Antal hastighetsöverträdelser: | Många! |