Drömmen om ett liv på landet har förverkligats
 Klicka på bilderna för större bild.....

Lilla My är ett tre månaders shetlandsföl. När hon föddes upptäcktes att hon knappt hade något överben, en form av dvärgväxt. Hon har fått bli Emelies kelkompis och gårdens maskot. Och så fort stängslet kommer upp ska hon gå i trädgården. Bilder: TOMMY SVENSSON
 

HANASKOG. De träffades via Internet. Efter att ha chattat ett par gånger stod det klart för Åse och Kent att de tänkte väldigt lika och att de båda närde en önskan om ett annat liv, långt ute på landet tillsammans med ungar, hästar och hundar.
– Nu går vår dröm i uppfyllelse, säger det nyinflyttade paret som har fullt upp att få ordning på gården.


Av Marie-Louise Lindell044-47000

Hon kommer från en förort till Helsingborg. Han från ett villaområde i Tollarp. För en månad sedan flyttade de in på en liten gård, strax väster om Hanaskog.
– Att det blev Östra Göinge var mest en slump. Vi ville ut på landet, sökte efter ett ställe, och fick höra att det här var hyresledigt, berättar Kent och Åse som snart båda heter Jörgensen i efternamn.
De flyttade in första juli och på en knapp månad har det hunnit hända en hel del på gården. Det har snyggats upp i hagar och på gårdsplan. Strax väntar den igenvuxna trädgården.



Ute på landet, strax utanför Hanaskog, håller familjen på att förverkliga sina drömmar.
 
Tittar lite extra
– Vi har märkt att folk är intresserade av vad som händer här. Det är många av dem som kör förbi som tittar lite extra och undrar vad som är i görningen.
– Också byns ungdomar har hälsat på, berättar Åse.
På gården bor förutom paret Jörgensen, Åses dotter fem år, tre hundar, och sju hästar.
Åse har ett stort hästintresse och är uppvuxen med en mamma som hade hästuppfödning. Kent för sin del har alltid velat ha rottweiler och drömmen är en egen kennel.
– Rottweiler har fått dåligt rykte. Det säljs många oregistrerade hundar som lätt hamnar i orätta händer, säger Kent.
Det vill han gärna ändra på. Gårdens tre ”rottisar” är mycket sällskapliga och behandlas som familjemedlemmar. De kommer glatt springande och hälsar på reportern och fotografen.



Shirehästen Baron hade Åse med sig från Helsingborg.
 
Sociala biten viktig
– Det är den sociala biten som är viktig, vakta kan de ändå. Våra hundar är alltid med, de vistas bara korta stunder i hundgården när vi inte kan har uppsikt över dem, förklarar Kent som lägger mycket tid på träning och samvaro med sina rottweilrar.
Det kan han göra eftersom han nästan alltid är hemma. Det beror på att han har en muskelsjukdom som gör det omöjligt för honom att sköta ett normalt jobb.
– Jag lider av ständig värk, måste vila en stund mitt på dagen och vissa dagar kommer jag inte ur sängen.
Sjukdomen som tillfälligt slår ut olika muskelgrupper gör att han måste ha larm med sig när han är ute och går. Ett larm som är kopplat till en personsökare som Åse bär med sig.
Bra dagar fungerar det mesta och tack vare hundarna håller Kent igång sina muskler.
Dåliga dagar behövs det mycket hjälp och då är det extra tryggt att Kent har sina föräldrar alldeles i närheten.

Vill starta kennel
Det stora hundintresset har resulterat i att Kent nu vill starta kennel. En ansökan är redan inskickad till Svenska kennelklubben och ytterligare två rottweilertikar är beställda.
Det påtänkta kennelnamnet är Rottis-shire, vilket är tänkt att kunda vändas och användas i hästsammanhang.
– Det här är en dröm som går i uppfyllelse, säger han.
Också Åse är på väg att förverkliga sina drömmar.
I hästhagen står två shire-hästar Baron och Pee Wee, två varmblod och tre shetlandsponnyer.
– Jag väntar hem ytterligare shire-hästar, berättar Åse som tänker sig avel på dem.
Shire är världens största hästras. En arbetshäst som går att använda också som ridhäst. Den känns igen på sin storlek och sitt yviga hovskägg.
Åse sysslar främst med ridning och utställning men berättar att det finns shire-hästar som gjort bra ifrån sig i dressyr och hoppning.

Ridskola på önskelistan
En ridskola med shetlandsponnyer för mindre barn står också högt på önskelistan.
– Finns intresset kan jag komma i gång efter jul, säger hon.
Efter hand som paret får fason på gården vill de skaffa lite nyttodjur.
– Några hönor, säger Åse.
– En kalkon, fyller lilla Emilie snabbt i.
Både Åse och Kent trivs redan i Hanaskog.
– Vi har blivit väl mottagna. Det här en kommun vi trivs i.
Det enda orosmomentet är trafiken förbi gården. Stallbyggnaderna ligger ena sidan av vägen och boningshuset den andra. Dessutom ligger det i en kurva och många kommer för snabbt och kan överraskas av både barn och djur på vägen.
– Jag ska försöka ordna en skylt med varning för gårdsplan från vägverket, säger Kent.
– Än så länge saknas kompisar till Emelie. Vi har inte träffat några som har barn i samma ålder, tillägger Åse som dock tror att det kommer och ordna sig i höst när Emelie fått barnomsorg.