Halmstad Högskola

Institutionen för Samhälls- och beteendevetenskap

Pedagogik A 1-10p

Bertil Gustafsson

Inlämnat av Lars Eliasson

Halvfart

Paper på Utbildningens idéhistoria

Inriktning: Samhällsutvecklingen

Under 700-talet f. Kristus spreds grekiskt språk, samhällsskick och kultur kring Medelhavet, Svarta havet och längs främre asiens kust p g av den snabbt växande handeln och sjöfarten." Den arkaiska tiden" (750-500-talet f. Kristus) var då de homeriska sångerna sammanställdes och kom i skrift. De blev tidigt fasta element i grekisk undervisning och kom att spela en stor roll för uppkomsten av en grekisk samhörighetskänsla. Perioden slutade med att Aten trädde i förgrunden bland Greklands stater.

I Sparta ledde militära motgångar under 500-talet f. Kristus till att det militära uppfostringsmålet skärptes. Detta tvingade ytterligare undan det andliga och intellektuella livet. Sparta blev den grekiska väktarstaten framför andra.

Grekisk filosofi, litteratur och konst nådde under "den klassiska tiden" (400-300-talet f. Kristus) sina höjdpunkter. Med Alexander den store i slutet av 300- talet skapades det grekiska världsherraväldet. De grekiska småstaterna enades och grekisk kultur bredde ut sig över praktiskt taget hela medelhavsområdet. Denna "hellenismens tid" sträckte sig fram till årtiondena före Kristi födelse, då den romerska erövringen av såväl det egentliga Grekland som de helleniserade områdena fullbordades.

Grekernas uppenbarliga mycket praktiska inriktning började försvagas, då deras ledande intressen blev alltmer teoretiska. Under de sista århundradena före Kristus avtar även deras teoretiska skapande krafter och Rom framträder som en alltmer övermäktig statsbildning.

Men erövringen var dubbelriktad. Det romerska riket erövrades av den grekiska kulturen, som från Rom kom att prägla västerlandets utveckling. En bildad romare skulle kunna grekiska. Grekiskan blev det första "moderna" språket på ett skolschema.

Det romerska imperiet gick så småningom under, men detta skedde inte på en dag. De första inbrytningarna och härjningarna av germanska folkstammar norrifrån förmådde inte stort mer än nagga Roms rikedomar i kanten, men den gamla samhällsstrukturen bröts sönder. Storgodsen, ofta med tusentals slavarbetare, kunde inte längre existera och en oerhörd fattigdom bredde ut sig.

Förutsättningarna för att det gamla slavsamhället, någorlunda drägligt tillämpat i det gamla Grekland, brutaliserats i Rom och försvarats som en nödvändighet av många, upplöstes sakta. Slaveriet i antik form kan sägas ha upphört först vid 1000-talet e. Kristus. Detta skedde genom att kristendomens utbredning, som ju med sitt budskap vänt sig till de fattiga och förtryckta och först fått stöd bland dem. Med "vite Krist" upphörde träldomen i Norden.

De första ödeläggarna, olika gotiska stammar, förefaller ha varit relativt måttliga i sitt barbari. Värre blev det med longobarderna, vilkas svåra härjningar började under 500-talet. Rom sjönk ned till en fattig ruinstad om kanske högst 30.000 invånare. Longobarderna kunde kuvas först av Karl den store omkring år 800. Dessa århundraden representerar medeltidens djupaste natt.

Under århundradena fram mot högmedeltidens blomstring inträffade också de samhällsförändringar som ledde till feodalväsendet. Det blev brukligt att härskarna belönade sina dugliga män med större eller mindre förläningar, vilka gick i arv. Innehavarna tilldelades också viss domsrätt över sina jordområden. Därmed uppstod en mäktig adelsklass. Slaveriet i antik mening upphörde vid 1000-talet, men andra former av förtryck utvecklades, särskilt livegenskapen.

Under 1400-talet ledde produktionsmedlens förändring till att den sociala strukturen omdanades. Möjligheterna att med hjälp av fri arbetskraft uppföra väldiga byggnader ökade och kunde eliminera olika former av grovt mänskligt förtryck. Under antiken hade det varit omöjligt att åstadkomma de stora byggnadsverken utan slaveriet

I Sverige grundades under 1600-talets första hälft ett stort antal nya städer, bland dem Göteborg. Det betydde inte att Sverige förlorade sin karaktär av agrarland, men städerna innebar ökade möjligheter för handeln och industrin. Trots ansträngningarna att utjämna skillnaderna mellan stad och land gäller dessa förhållanden i hög grad ännu. Ett konst- och allmänt kulturliv utvecklades av tidigare okänt slag under inflytande av de många olika utländska förbindelserna.

Under 1600-talet blev Sverige ett kulturland i europeisk mening. Sverige upptäckte Europa och, kanske av ännu större betydelse, Europa upptäckte Sverige.

Det begynnande 1700-talets Frankrike var Ludvig XIV:s. Han representerade det fulländade kungliga enväldet. Med fog kunde han säga "Staten, det är jag" - en stat som dessutom var politiskt och kulturellt klart ledande i Europa.

I England tog utvecklingen en riktning mot friare styrelseformer med Stuartarnas fall vid revolutionen 1688 och med först huset Oraniens och kort därefter Hannovers trontillträde. Med Englands och Skottlands förening under gemensamt styre uppkom Storbritannien strax i början av 1700-talet.

Genom industrialismens framväxande på 1800-talet förändrades sakta men obevekligt samhällsstrukturen. Den urgamla och allsidigt fungerande bygemenskapen med rötter och bottenmönster långt ner i medeltiden slogs ohjälpligt sönder genom urbaniseringen. Människan tvingades träda ut i en social ensamhet utan trådar till tradition, födelseort och yrke. Hennes livsrum snördes samman trots dess yttre utvidgning.

Begreppet romantik, som är förbundet med det begynnande 1800-talet, är flerdimensionerat. Däri fanns ett stort förakt för det "borgerliga" och ett avståndstagande från en materiell och nyttoinriktad livssyn. Det prosaiska förnuftet fick ge plats för geniets gudagåva. Romantiken bröt igenom i litteratur, konst och musik. En ömsom vild, ömsom idyllisk naturuppfattning hörde till den romantiska arsenalen och fosterlandskänslan kläddes i romantisk dräkt. Ur allt detta växte också fram en ny filosofi, i stora stycken starkt spekulativ som för de stora delar av världen, främst genom Karl Marx, fick en omvälvande betydelse. Bottenmönstren i hela denna filosofi återfinns i den s k tyska idealismen med utgångspunkt i Immanuel Kant. 1800-talets övergripande politiska strömning är liberalismen, också den med självklara rötter i den franska revolutionen. Liberalismen ville allmänt ha större politisk frihet åt medborgarna och ivrade för näringsfrihet och ståndsprivilegiernas upphävande. England gick i spetsen för dessa friheter.

Västerlandet gick in i 1900-talet med stor optimism. Den industriella utvecklingen skapade inte bara elände utan blev också en förutsättning för ett välstånd som trots allt skulle nå långt flera människor än någonsin. Den breda tekniska utvecklingen underlättade många nödvändiga arbeten. Ett kommunikationssnät uppbyggdes som förde människor närmare varandra. 1700-talets nyttobegrepp - nytta för samhället - kunde utsträckas till "nytta för individen". Socialismens "lycka åt så många som möjligt", den sista striden "som åt alla lycka bär" tedde sig inom räckhåll.

Med förödande världskrig, möjliggjorda just genom de tekniska landvinningarna och med en ständigt lurande social oro, har utvecklingsoptimismen blivit mera tveksam i tonfallen. Vår tid upplever sig inte vara särskilt väl skyddad mot framtidens faror. Vi strävar intensivt mot gemensamma sociala mål, som vi inte ens vet om vi närmar oss eller fjärmar oss. Vårt århundrades stora litterära skräckvisioner av framtiden som Aldous Huxleys "Du sköna nya värld" och Georg Orwells "1984" tycker vi oss se bitar av i vår omgivande verklighet. Men också i en sådan situation sätter vi vårt hopp till en utbildning, som tillika skall ha ett för individen socialt gemenskapsförvandlande innehåll. Det gäller för oss att inte komma in i en skolans och utbildningens tomgång.

Anledningen till att jag valde att läsa om samhällsutvecklingen är att pedagogerna och deras idéer redan har behandlats i "Boken om pedagogerna". Jag tyckte därför att det vore intressant att titta lite på "kulisserna" d v s de betingelser under vilka de olika pedagogerna arbetade och utvecklade sina teorier.

Det som man slås av mest när man läser om samhällsutvecklingen är vilken oerhörd genomslagskraft grekiskt språk och grekiska idéer har haft ända in i våra dagar. Ett bevis på den betydelse grekerna hade är det faktum att till och med det starka romerska riket "erövrades" av de grekiska idéerna.

Är en hierarkisk samhällsstruktur nödvändig för att förhindra fattigdom? Detta var en fråga som slog mig när jag läste om hur fattigdomen bredde ut sig i och med att Rom, med dess brutaliserade slavsamhälle, gick under. Detta är i så fall något motsägelsefullt eftersom en hierarkisk samhällsstruktur ofta präglas av en uppdelning i rika och fattiga.

Under medeltiden utvecklades livegenskapen som ju inte var något annat än en lite humanare form av slaveri. Att livegenskapen så småningom mer och mer övergick till ett system av fri arbetskraft är, som jag ser det, ett resultat av den tekniska utvecklingen. Nya metoder och arbetssätt kräver mer kunnande och kunskap ger makt.

Människor blev visserligen ekonomiskt friare men frågan är om de kunde betraktas som "fri". Överheten, framförallt i form av kyrkan, hade fortfarande en enorm makt t ex när dt gällde utbildning. Det var väl först med de liberala idéer som florerade i England som man kunde skönja en början till det samhälle som vi har idag.

Vi är i dag med full fart in i informationssamhället. Vad detta innebär, i termer av teknisk utveckling, diskuteras det mycket om i olika medier. Men vad det innebär för samhällsstrukturen och framför allt vad det innebär för människan, är det få som har en bild av. Att det kommer att se ut som i George Orwells "1984" är det väl få som tror men den ensamhet som präglar romanen tycker jag mig se spår av redan i dag.