Paper på boken "Vuxenpedagogik"
skrivet av Lars Eliasson, pedagogik A, 11-20p
handledare: Bengt Tjellander
Högskolan i Halmstad, Institutionen för Samhälls- och beteendevetenskap
I det inledande kapitlet behandlar man begreppet "lärande" och menar bl a att många undervisare sätter likhetstecken mellan undervisning och inlärning. En vanlig föreställning är "att om jag bara undervisar tillräckligt bra så kommer mina deltagare att lära sig det de skall". Om man istället släpper idén om hur man skall undervisa och ställer sig följande frågor: Hur tänker de deltagare jag skall möta? vilken verklighet kommer de ifrån? hur skall arbetet planeras och organiseras så att deltagarna får bästa tänkbara möjlighet att lära sig det som är målet med respektive kurs?
Genom att ställa dessa frågor vänder man på resonemanget. Man utgår från frågan om vad inlärning är i stället för att fokusera på hur ett visst innehåll skall presenteras. En fokusering på inlärning mer än undervisning leder till ett annorlunda sätt att organisera och genomföra undervisning.
Enligt författarna så ställer olika lärsituationer olika krav på oss. I vissa situationer är vi enbart beroende av inre aktiviteter medan vi i andra även är beroende av yttre aktiviteter. Till de inre aktiviteterna hör vårt sätt att ta emot och skapa mening i information. De yttre aktiviteterna däremot pekar på nödvändigheten av ett samspel med den yttre världen för att vi skall veta om vi har förstått eller utfört något på ett riktigt sätt.
I boken beskriver man lärprocessen som en cyklisk process dvs det finns vissa generella steg som kännetecknar det mänskliga lärandet. För att belysa detta så använder man sig av Kolbs modell där konkret erfarenhet övergår i reflekterande observation vilket leder till abstrakt tänkande vilket följs av aktivt experimenterande.
I boken ställer man sig frågan: Vad får oss att vilja lära? Det finns en rad tänkbara svar på frågan. Bl a så hänger det ihop med vår vilja att "överleva". Vi vill förstå och hantera situationer som vi möter. När vi hamnar i ett nytt sammanhang vill vi kunna behärska situationen. Vi drivs därför av en vilja att organisera händelser och information till något överblickbart som vi kan hantera på grundval av det vi redan vet. Människors behov att tillhöra en grupp eller en social enhet, som de uppfattar som större och mer betydelsefull än dem själva, utgör ytterligare en drivkraft för att lära. Här kan man dra en parallell till marknadsföringsteorin. Här talar man bl a om referensgrupper dvs de grupperna man skulle vilja tillhöra. Man försöker locka folk att köpa en viss vara genom att tala till deras behov av att tillhöra en "viktigare" grupp än den de redan tillhör.
I boken diskuterar man bl a vilken betydelse åldern har för lärprocessen. Man hävdar bl a att "Allt fler är i dag överens om att om det överhuvudtaget existerar några begränsningar i inlärningsförmågan på grund av ålder så inträffar dessa efter 75-årsåldern." Jag håller inte med om detta. Jag märker själv vilken skillnad det är på mig och mina yngre kurskamrater inom Informatik-kursen. Många av dem kan läsa litteraturen en gång inför tentan och sedan klara sig galant medan jag måste kämpa hårt och länge för att kunna tillägna mig det som står i litteraturen. För några år sedan tog man inte in sökande från Komvux på högskolan i Malmö. Detta med motiveringen att de var "trögare". Då tyckte jag att det var struntprat men nu är jag nog beredd att hålla med.
Den sista delen av boken ägnas åt undervisarens roll. Man påpekar, med all rätt, att man i allmänhet anser att det ofta är egenskaper hos undervisaren som avgör om undervisningen blir mer eller mindre god. Deltagarnas roll uppmärksammas nästan inte alls.
Två stora frågor som gäller hur undervisningen skall bedrivas är: Hur skall man fördela ansvaret mellan deltagare och undervisare?, samt Hur skall man organisera innehållet med tanke på ämne och problem. I boken presenterar man en modell som i korthet går ut på följande:
Fördelning av ansvar Om man väljer att låta undervisningen styras av undervisaren, bestämmer denna själv vilken information som är väsentlig och varifrån den skall hämtas samt hur inlärningsuppgiften skall struktureras. Fördelarna med detta arbetssätt är att undervisaren kan vara säker på att de studerande på ett strukturerat sätt möter den information och de begrepp som han/hon anser relevanta i sammanhanget. Nackdelarna är emellertid att deltagarna inte är lika, vare sig det gäller kunskaper, erfarenheter och inlärningsförmåga eller motivation och mål för sin utbildning. Om däremot deltagarna styr hur undervisningen skall utformas, lär de sig att bedöma vad de behöver veta för att uppfylla målen och kan anpassa arbetssätt och informationssökande efter vars och ens tidigare erfarenheter och kunskap. Det kan dock finnas en osäkerhet både hos de studerande och undervisaren huruvida deltagarna verkligen kan avgöra vad de behöver kunna och hur djupt de skall tränga in i olika områden.
Organisering av innehållet Den ämnesbaserande organiseringen innebär att inlärningen utgår från ett etablerat ämne som ekonomi eller historia vilket är förankrat i motsvarande vetenskap. Till fördelarna hör att om deltagarna kan återge innehåll och struktur på ett korrekt sätt, ger det en känsla av säkerhet och bekräftar att relevant inlärning har skett. Nackdelarna med ämnesorienterade studier är att innehållet inte sammanförs med information från andra områden, vilket gör de studerande oförberedda på att integrera kunskap från olika ämnen när de behöver använda sina kunskaper i praktiska situationer. Problembaserad organisering av innehållet innebär att de studerande utgår från verklighetsförankrade problem eller situationer. Innehållet i problemet ger de studerande impulser att söka olika typer av information. Fördelarna med detta arbetssätt är att genom att arbeta med konkreta situationer tvingas de studerande att utveckla sin förmåga att lösa problem. Till nackdelarna hör att undervisningen lätt blir diffus, vilket kan skapa osäkerhet och otrygghet. Dessutom kan problembaserade studier kännas arbets- och tidskrävande för den enskilde deltagaren.