Lilla Solhöjden

Att bo i stan i en liten lägenhet och dessutom ha ett litet sommarhus på landet är väl antagligen drömmen för många. För mig med. En dröm som är alldeles sann...

Sent på hösten när mörkret sänker sig över vårt land och höstrusket nästan övergår i vinter stängs huset igen och då känns det så skönt att få gå i ide i stan med det enklare livet i lägenheten. Inte behöva bekymra sig om snöröjning och dyr värme i huset som alla andra fastighetsägare med året runt-bostäder. Frampå senvintern och tidigt om våren börjar det krypa i kroppen igen och en önskan om att komma dit - till landet - igen gör sig gällande... ett evigt kikande i almanackan och planering av den lediga tiden som skall ge möjligheten att spendera tid där... Här kan ni följa livet, livet på landet i huset Lilla Solhöjden...

29 Mars, Lång väntan

Det är väl märkligt ändå och lite förunderligt att det varje tidig vår börjar kittla i kroppen. Det är liksom den där nerven som gör sig gällande och så sakteliga börjar ladda för den kommande säsongen på landet. Det är väl så det är att vara sommarhusägare. Eller stugan som jag till vardags kanske säger... eller fritidshuset som det ju är. 

Det känns alltid lika lustigt att den där känslan ständigt återkommer. Mest med glädje och en otålighet om att tiden går långsamt och att vintern är för lång, särskilt på slutet. Men sen i ärlighetens namn skall väl sägas att det är med lite vånda också. Tillsammans med den där kittlande nerven så dyker det ju upp alla dessa listor med projekt och önskemål om vad som skall hända där varje år. Och ett litet dåligt samvete över sånt där som man inte hann med förra säsongen som hade varit bra om det blivit gjort.

I år är det dåliga samvetet ganska stort för under förra säsongen blev allt ganska eftersatt av flera anledningar. Både inomhus och ute i trädgården vilket ju var rätt tråkigt för då precis som nu fanns det många tankar kring aktiviteter och projekt av varierande karaktär. Men jag har i alla fall bestämt mig för att inte bry mig så mycket om det där dåliga samvetet utan istället se det som ett mellanår och se fram emot årets säsong som gör att utgångsläget är rätt bra. Egentligen. För nu kan det bara bli bättre!

Bara en sådan enkel sak som att fixa till den trasiga glasrutan på altanen som inte blev gjort i fjol. Tja, blir bara det gjort så är man ju liksom på ruta ett igen och då är det läge att dra igång med de andra projekten... 

Pratade med pojkvännen på telefon häromdagen och han undrade vad det stod på den där listan jag skrev på egentligen och glad i hågen började jag läsa. Den är rätt gedigen redan nu och betänk då att den inte är klar än. Hittills är det drygt 20 punkter och efter att jag hade läst den blev kommentaren: "Ja, det var ju en del, en del smått och en del stort". Jaa, precis som vanligt tänkte jag. En del smått som kan fixas utan att det kostar en krona utan bara lite tid och engagemang och sen en rad annat som medför djupa hål i plånboken som redan från start är rätt skral. 

Undrar om det kan bli en drivbänk åtminstone? Eller om orken att gräva i ordning komposten bakom huset kunde infinna sig? Det skulle kännas så tillfredställande. Årets stora önskeprojekt består i att glasa in altanen till ett uterum och att bygga duschplats inomhus istället för som idag ha den i källaren. Det skulle medföra att flytta en vägg och sen skaffa klinker, kakel och... ja, det säger sig självt, det blir en hel del jobb. I år med. Men kanske jag nöjer mig med att sätta potatis i trädgårdslandet och göra klart det påbörjade arbetet med gläntan i skogen bakom huset? Skaffar en skön hängmatta och ligger där och drömmer om allt jag skulle vilja göra i sommar istället...

15 april, Det närmar sig...

Påsken närmar sig så sakteliga och det innebär också premiär. Premiär för årets första långweekend på landet. Den otåliga väntan som varat ett bra tag nu skall få sitt lystmäte och det blir härligt att komma på plats och få känna på landet igen. Ta tag i en kratta, kika runt lite och se vad som hänt över vintern. Pappa jobbar febrilt med att få ordning på vattnet inför den stundande helgen. Det är alltid samma visa varje år. Vi frågar oss: "Har tjälen gått ur marken så vi får igång vattnet?". "Funkar allt som det ska?" Och förhoppningen är att det skall ske rekordtidigt varje år så vi kan komma dit så tidigt som möjligt. Visserligen GÅR det att vara där även utan vatten, men ack vad det underlättar att kunna skölja av sig efter en hel eftermiddag i trädgården och visst underlättar det att kunna dra fram trädgårdsslangen och slippa släpa tunga hinkar från brunnen i skogsbrynet en bit bort. Även om det GÅR... Lite bekvämt vill man ju ändå ha, fast man är på landet.

Allt funkar inte som det ska i år. Backventilen i brunnen var lite kaputt kan man säga så det har inhandlats en ny men om allt går som tänkt så är det okej till helgen. Det är ju ändå premiär.

Påskfirande på landet blir ju inte bara äggätande utan kommer innebära en hel del andra aktiviteter. I alla fall en föraning om vårens och sommarens arbete inne i huset och i trädgården. Kanske hinns det med att se över några av de där många punkterna som finns med på den där listan jag i en stund av entusiasm så flitigt skrev... för hur det är så är det ju mycket man vill få gjort, även om inte allt måste ske på en gång och allt kanske inte ens behöver ske i år heller. Men lite fejande och städning inomhus för att städa bort flugorna ur fönstren och dammråttorna på golvet och möblerna kan ju kännas skönt till att börja med... Och tänk om vädret är gott så kanske vi får tillfälle att sitta i solväggen och få en fräkne eller två på näsan, pojkvännen och jag. Det vore ju inte så tokigt.

Mer kommer snart...