Lill-Killen, Sushi

Här har du den stora äran att bli presenterad för min sambo och ständige följeslagare Sushi! 
På den här sidan finns det möjlighet att läsa mer om Sushis egna reflektioner i Tassavtryck.

 
Sushi i gröngräset i sommarstugan 2001

Vi har levt tillsammans sedan Sushi var 8 veckor gammal och vi träffades så tidigt som när han bara var 4 veckor gammal. Då var han så liten att han bodde med sin mamma och två andra bröder. Han rymdes i min handflata och vägde inte många gram. Som nyfödd vägde han bara 96 gram! Nu är han väl inte heller så stor men betydligt större i jämförelse. Några decimeter i mankhöjd och matchvikten på omkring 4 kg. Sushi är en riktigt tuff kille ibland när han är på det humöret, men egentligen är han en liten fegis och är mer intresserad av att vara charmig mot andra människor än mot andra hundar. Med stora fjärilslika öron och en yvig svans... ett riktigt busfrö är han som har ordning på sin matte. 

Sushi är Papillonkillen som firar sin fyraårsdag den 11 april. Blir det med pompa och ståt? Om Sushi får bestämma blir det nog så skulle jag tro. Han kommer från sin uppfödare Anne-Lise Bäckman och Kennel Phosphoros i Bohus. I stamtavlan heter han Phosphoros La Vacca efter en restaurang i Göteborg. Hans föräldrar är mycket välmeriterade och mamma heter Phosphoros Poison och pappa Beauty Fly Dainty Dream. Läs mer om kenneln på deras hemsida: Phosphoros Kennel

Namnet Sushi är det många som frågar om. Och ja, det har sin förklaring i det faktum att matte funderade över att skaffa sig en Japanese Chin - en liten japansk ras - från början och hade då tänkt ut ett typiskt japanskinspirerande namn; Sushi. Dock råkade hon börja spana in Pappisar mer och mer och kom då i kontakt med kenneln där Sushi fanns och då den lilla valpen var tingad fanns det inget annat namn på lager så det fick bli Sushi ändå. För man kan väl ha en liten Fjärilshund som heter Sushi också? Jag tycker det passar bra...

Maila: sushivovven@tele2.se

Tassavtryck 

Måndag 14 April - "Gääsp!"

Ååå vad jag är trött! Matte o jag har varit borta några dagar. I Halmstad. Vi kom hem till oss igen igår kväll och det kändes lite konstigt, men man vänjer sig ju. Hur det är så är det ju alltid skönt att sova i mattes säng och käka mat ur sin egen matskål. Vi åkte tåg hem och det är ju vad det brukar vara. Jag sköter mig bra - ligger mest i korgen på golvet o sover. Men samtidigt måste jag ju ha koll på allt som händer för man vet ju aldrig om det kan dyka upp nåt... som tågvärden som kollar våran biljett. Han brukar jag alltid morra åt. Komma där o ta  vår biljett och klippa hål i den bara så där! Det kan man väl inte tillåta hur som helst. Så då morrar jag så mycket jag orkar, men det gillar inte matte. Hon brukar säga till mig på skarpen och eftersom jag ju är rätt väluppfostrad ändå brukar jag bli lite tystare då. I alla fall lite. Igår var det kul att komma till centralen här hemma också, för jag tror jag pinkade på alla stolpar som fanns på hela perrongen när vi skulle gå till taxin. Tur för mig att vi satt i sista vagnen så vi fick gå extra länge där och passera förbi många innan vi fick hoppa in i bilen och åka hem till vårt lilla kvarter. Det är spännande! Förstår du hur trött jag var när vi kom hem? Alltså, jag är ju en rätt liten kille och det är ungefär så här mycket jag orkar med på en dag så efter middag och en promenad ute i det fina vädret gick jag och la mig. Sov sov sov sov... till 10-tiden idag. Matte väckte mig! Då hade jag sovit i min korg hur länge som helst. Och jag är allt lite trött än så det blir en lugn dag idag...

Söndag 30 Mars - "Konsten att väcka matte"

En lat söndag. Solen har sipprat in genom fönstren hur länge som helst hela morgonen och då vaknar jag ju gärna tidigt och vill ut och busa lite. Matte och jag har sovit ruskans länge idag tycker jag. I alla fall matte för hon var inte pigg på att vakna när jag ville. Men det finns ju bot på det lilla problemet. Till att börja med kan jag krafsa lite försiktigt mot sängkanten med tassen... hjälper inte det kan jag hoppa upp och kliva lite på hennes ben eller ännu hellre på magen... men det är inte alltid det funkar. Idag blev det till att sätta sig och vispa runt svansen i hennes ansikte. Blir jag populär då? Nej, inte direkt. Men det hjälper. Och jag blir snart populär när hon väl tagit sig ur sängen och gått in på toaletten och kommer ut igen och säger - "Kom så går vi ut!". Matte är ofta lite trött och tyst på morgonen men efter några minuter i friska luften är vi kompisar igen och jag tror att hon glömt att jag varit envis med att väcka henne... för jag är ju egentligen snäll och matte gillar mig. Det har hon sagt och det gäller säkert idag med.