Hemåt Nopps är fortfarande dåliga, men Ruth har repat sig. Siv har upptäckt att skräddaren inte har lagt upp hennes byxor fast hon betalt för det, och måste gå och få det gjort, så hon kommer sist till båten när det är klart för avfärd. Karin har badat näck på morgonen för att slippa packa ner en våt baddräkt, varvid Kenneth känt sig utsatt för otillbörlig påverkan. Säger han.

I Parapat väntar en skranglig buss på oss. Vi får hjälp att bära bagaget. Det är marknadsdag och bussen har inte kunnat köra ner till bryggan. Bagaget lastas in längst bak i bussen, och vi får platserna 1 - 12 . Inga andra passagerare dyker upp förrän senare, och de tar plats framme hos föraren. Resan blir rätt händelselös. Vi gör ett uppehåll för lunch. När vi kommit över bergen runt Danau Toba är landskapet flackt, med omväxlande gummi- och oljeplantager. Trafiken är tät, hastigheten ovant hög och omkörningarna väl snäva. Vi är framme i Medan vid tretiden. Första hotellet är fullt, det andra har tolv bäddar lediga, men B kan inte svara på hur många som är dubbelrum. Det knorras en del, men Nopps lovas dubbelrum. Vi känner alla behov av en lugn natt inför hemresan.

Vi får nyckel till ett stort rum med två dubbelsängar, (det kanske har att göra med att en muslimsk man får ha fyra hustrur?) och installerar oss där. Medan K är i duschen (indonesisk mandi med kallvatten), kommer B och undrar om han får dela rum med oss, och vi accepterar förstås. Han ställer in sitt bagage och går för att se hur de andra har det. Efter en stund är han tillbaka. Lisbeth har fått en hård säng, hon vill ligga bekvämare inför hemresan. Den lediga dubbelsängen hos oss är mjukare, så hon byter med B. Hänsynsfull som hon är, kommer hon inte förrän C-O går för att undersöka vart hon tagit vägen.

Det är varmt, och AC:n ger bara lite svalka. Vi ger oss ut på jakt efter internet. Hotellet visar oss till ett ställe några hundra meter bort på gatan, men där har man stängt. Det ska finnas en annan, Raja-net, ytterligare 300 meter bort. Vi vandrar vidare, men vänder när vi inget hittar inom rimligt avstånd. Beslutar oss för att anlita en becak. Den första vet inget om internet, men nästa blir napp.Vi kliver upp och det bär iväg in på en bakgata, men det visar sig vara en genväg. Vi är snart ute på en större gata igen, en gata vi korsat tidigare, och där är Raja-net, som bara tar 4 000 Rp / tim. När vi kommer ut har det börjat mörkna, men det är inte långt tillbaka till hotellet, internetstället låg nog inom de uppgivna 300 meterna, fast vid en annan gata.

På kvällen var tanken att vi skulle äta en gemensam middag och avtacka B och Arif, men när vi kom tillbaka var alla utspridda. Vi hade bara sett enkla warunger där vi varit. Närmaste 'västerländska' restaurang låg c:a 4 km bort. Sjuklingarna kunde inte tänka sig att åka iväg dit, inte heller till Chinatown som B föreslog. Beslutades att satsa på McDonalds i varuhuset intill, men där var fullsatt. I och med det splittrades gruppen, tre tog McDonalds, tre valde en warung i närheten, men när vi övriga sex kom var maten i den nästan slut. Börje, Arif, Siv, Karin, C-O och K tog becak till Chinatown. Efter en kort rundvandring bestämde vi oss för stekt anka. Vi blev också erbjudna orm och stekta grodlår. (22 000 Rp/2 st) En 'trubadur' underhöll med bataksånger till gitarr, och B lyckades övertala Arif att sjunga för oss, en sång från Manado, Sulawesi, Arifs hemö.

Någon större avtackning av B och Arif  blev det ju inte, utan C-O överlämnade de insamlade pengarna till Arif med ett tack från hela gruppen, det blev det hela. Han hade dessutom beställt och betalat sin mat från ett annat stånd, så det var bara B som blev bjuden.
 
 

Kl 13 10 ska planet gå från Medans flygplats. Den ligger inne i  staden, eller åtminstone gränsar till staden. Vi har tagit det lugnt, promenerat litet och letat efter en öppen bokhandel. C-O vill försöka hitta någonting på indonesiska som också finns på engelska, för att bedriva jämförande forskning, eller åtminstone försöka få grepp om indonesiskan. Det förefaller inte finnas någon marknad för skönlitteratur här, när vi hittar en Toko Buku finns det några hyllmeter med religiös och filosofisk litteratur, f ö bara skolböcker. Några små häften med europeiska klassiker och sagor hittar vi dock, så det blir Tiga Orang Pendekar och Musisi Bremen. Inte riktigt vad vi tänkt oss, men ändå.

Vi lastar in oss i fyra taxibilar när det är dags, men på vägen till flygplatsen försvinner en, den som innehåller B och Arif. Vår chaufför talar inte engelska, så det blir oroligt en stund, och diskussioner mellan förarna och vakterna vid insläppet till terminalen, men så småningom dyker våra ledare  upp. Det blir aldrig utrett vad som hänt, men vi tror att bilen pajat, för det ser ut att vara en annan bil de kommer med. Vi tar adjö, B flyger hem i morgon, och Arif ska
åka båt till Bali.
 
 
 

00 05   är avgångstiden från Kuala Lumpur, så vi har ett antal timmar att fördriva, men flygplatsen är stor, det finns både taxfree och andra butiker att titta i, det svåra blir valet av restaurang. Med de priserna vill vi inte ha den sortens käk,  men det finns inte många ställen att välja på, så det blir något slags indiskt, åtminstone kryllar det av indier på stället. De flesta kommer efter oss så vi slipper stå i kö.

Tolv timmar senare är vi i Wien, och har på nytt någon timmes väntan på planet till Arlanda. Wien har de bredaste flygplatsbussar vi dittills sett, mer än fyra meter breda med insteg även från framsidan. Dessutom förarplatser i båda ändar, så man inte behöver vända utan kan köra framåt åt båda hållen.

På Arlanda säger vi hej till våra reskamrater och går för att se om Måby Park kommer och hämtar oss som lovat. Bilen står där, men innan vi hunnit ut kör den. Den kommer tillbaka efter en stund, det hade blivit ett missförstånd och de passagerare de plockat upp skulle ha kommit för två dagar sedan. När vi ska hämta vår bil på parkeringen visar det sig att det är 5 cm vatten på golvet i den, den som parkerade den har inte stängt dörren ordentligt, och det har ju regnat nästan hela tiden vi varit borta. Men det är en annan historia.