Lagundri

Till Lagundri Holiday Cottage kommer vi i alla fall. Vi installeras två och två i bungalows som säkert inte haft  några gäster på år och dag. Vi får underlakan,kudde och örngott, därmed anses den utlovade städningen avklarad. Att det är rejält smutsigt för övrigt bryr man sig inte om, och vi orkar inte heller bry oss. K duschar av sig och piggnar till något. B beställer Mie Goreng Special till samtliga, och den yngre av de båda kvinnorna äntrar mopeden för att skaffa ingredienser. Efter en inte allt för lång väntan kommer det mat på bordet som skulle räcka till lika många till, både mie och nasi goreng, och var sitt stekt ägg. det smakar gott och vi äter rejält. Vi inspekterar stranden och undrar om vi verkligen ska våga oss ut i vågorna, men det problemet får vi ta i morgon. Vi öppnar våra ryggsäckar och konstaterar att regnet under vägen inte ställt till någon större skada. De handdukar och frotteskynken vi fått har kanske tvättats efter senaste användning, men vi föredrar att använda våra egna handdukar till ansikte och händer, och i övrigt självtorka. Våra vänner från Flores, geckoödlorna, finns på plats. Vi sätter upp myggnäten, kryper till kojs och somnar till vågornas dån.
 
 

Varken böneutrop, tuppar eller hundar väcker oss, vi vaknar ändå strax efter 7, stela i hela kroppen efter resan. Det blir baddräkt på och ut i vågsvallet. Det visar sig vara lättare att bemästra än väntat, och är skönt svalkande.  Ruth och Lisbeth har lyckats bli inlåsta igen, i sin bungalow den här gången. De kan inte heller få ut nyckeln genom nätet ovanför dörren, de når inte upp och någon stol att stå på finns inte inne i bungalowen, bara utanför på verandan. Lyckligtvis passar vår nyckel, och vi konstaterar senare att nästan alla nycklar är lika. Däremot är låsen olika slitna, så de krånglar på olika sätt.

Ryktet om vår ankomst har tydligen spritt sig, den förste försäljaren finns redan på plats och han följs av fler, vi är i stort sett belägrade hela dagen. Man bjuder ut skulpturer, askar, käppar, schackspel, pennor och allt annat som kan formges med kniv. Dessutom frukt och bullar. Man begär 5 000 Rp för en klase bananer, vilket B tycker är hutlöst, så han bestämmer sig för att konkurrera. Chartrar Ricki och hans mc och far till mrknaden i TD. Kommer tillbaka några timmar senare, genomblöt och lerig, med bananer och papaya för 7 000 / pers inkl. transport och lunch för Ricki.

Vi ägnar förmiddagen åt klädtvätt, städning, dagbok, promenad på stranden och bad. Medan vi äter lunch kommer regnet, forsar ned under någon timme, sedan klarnar det upp igen. Vid sextiden hörs en böneutropare på avstånd, i övrigt lägrar sig lugnet, det är bara dyningarna som slår mot stranden

Middagen blir en positiv upplevelse. De flesta har beställt 'Ikan Bakar', grillad fisk, och får var sin hel grillad fisk där huvud och stjärt sticker ut utanför tallrikskanten. Samtliga tycker smaken är god, men de är dåliga fiskätare, petar sönder och lämnar det mesta. Vi äter 'Bistik' som på förfrågan uppges vara 'beef', men visar sig vara vitt kött, kyckling eller kanin eller något sådant. Det kan inte vara gris, för innehavarna är muslimer. Det är en slags köttgryta med grönsaker och potatis, helt OK.

När vi gått tillbaka till bungalowen och börjat smutta på en whisky, kommer B och bjuder till supfest. Siv har köpt två flaskor a 250 ml 24% 'vodka', och B består med cocacola. Så går den kvällen från vår tid.
 
 

Även denna dag går i avslappningens tecken. Vi rör oss bara mellan bungalowen, stranden och matstället. Till lunch väljer vi en annan restaurang, näst närmaste grannen längs stranden. De blir överväldigade av tio pers som vill ha olika omeletter., och rör ihop det fastän beställningarna är nedskrivna. C-O får vänta till sist,och 'le chef' frågar om tre gånger, säger OK och kommer tillbaka och frågar igen efter en stund. Fast det är antagligen Karin som tagit hand om C-O:s portion, hon kommer aldrig ihåg vad hon beställt.

C-O skaffar sig lite solbränna på axlar och bröst medan Arif masserar K. De andra i gruppen har varit ute på kortare turer i omgivningarna, så nu börjar vi få grepp om Lagundri Beach. Bukten är i stort sett kvadratisk, och den inre stranden, vår strand, är badstranden med fin sand, vinkelrätt mot den och längre ut ligger surfarstranden. Längs bägge ligger homestays och bungalows som har varit välbesatta för tio år sedan, nu är det nästan slut på turister, och stället vi bor på har stått tomt länge. Förfallet som det är, är det ändå ett av de bättre, och maten är god, om än dyr, så vi blir nog kvar här. Kanske tom längre än resplanen, för B räknar med att vädret är dåligt i Danau Toba, så han vill dra ner på tiden där. Resan härifrån blir ett problem. Ingen vill åka vägen tillbaka till Gunung Sitoli för att ta Pelnibåt därifrån, men det visar sig att det bara går en båt mellan Teluk Dalam och Sibolga, och en dansk tjej som bor på ett homestay intill har inget vackert att säga om bekvämligheten på den båten. B ska kolla i morgon.


 

Vi har beställt Ikan Bakar till kvällen, och 'hon som gör jobbet' kommer förbi nerifrån stranden med två stora fiskar och frågar: "OK, Mama?". Vi är ju "Mama" och "Papa", eftersom det är motsvarigheterna till deras tilltalsord "Pak" och "Bu", eller  egentligen Bapak och Ibu. Fiskarna är stora nog för att den mindre av dem skulle räckt till ett ordentligt mål åt oss bägge, men vi får var sin, och trots bristen på ris eller annat tillbehör än lime och lite grönsaker, så orkar vi inte äta upp. Smaken var utmärkt.
 
 
 

B har snavat över en lärare, rektor vid en privat skola, "Junior High School" är hans översättning, och han kommer nu och berättar litet på en enormt dålig engelska, fast han påstår sig undervisa i engelska. Vi ska besöka hans skola i morgon, och sedan åka-gå till en by i närheten och se en föreställning med dans, musik och Nias specialitet stenhoppning,. Vägen dit är inte lång sägs det, men brant, så Gerhard och C-O erbjuds skjuts med mc.

Vi har frukten som B köpte på vår veranda för alla inblandade att äta av. Vi (och andra) slänger bananskal och papayaskal utanför verandan, och getter som tycks vara helt frigående kommer och städar bort dem. Däremot äter de inte ananasskal. Vi har själva köpt en stor, söt och saftig ananas för 6 000 Rp, mest för pojkens skull som sålde den, sedermera köper vi också en kokosnöt av samma pojke, men den dricker vi inte ur. Den är inte bara fadd som de andra vi smakat, den är lätt jäst också. Men pojken fick sitt mål mat den dagen också får vi hoppas.

Bungalowen är ~ 4x5 m med en 2 m bred veranda längs gaveln. Inne i rummet är ~ 2x2 m avdelat till mandi, murad från marknivå, resten står på betongplintar. Väggarna är plank, klädda med flätad bambu på insidan. Fönstren är den här gängse modellen  med decimeterbreda glasremsor som ska gå att vrida som persiennlameller för att släppa in luft, men som naturligtvis har rostat fast i öppet läge. Myggnäten för fönstren är i alla fall nästan intakta.

Fjärilarna här är stora  och mest svarta med en del ljusa fläckar. Trollsländorna är inte revirhävdande som hemma utan jagar i flock. Rätt som det är kommer det en flock och svirrar runt mellan bungalowerna.


 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Att bada i Indiska Oceanens dyningar är en upplevelse för sig. Stranden är långgrund och dyningarna inte alls höga, mellan 2 och 5 dm. De kommer två och tre i grupp med mindre vågor emellan. Även om man står på så grunt vatten att man bottnar även i vågen, är det omöjligt att stå emot vattenkraften, utan man följer med inåt land. Strax efteråt har vågen vänt vid stranden och man följer med utåt. Om man lyckas placera sig i brottet där inåtgående våg möter utåtgående, blir man ganska blöt. Så att säga.
 

 

 

 


 
 
 
 

Krabborna på stranden är ett fascinerande studieobjekt. De minsta tycks äta sandkornen ett och ett, eller rättare suga i sig det ätbara som finns på sandkornen, och sedan lämna dem lite hur som helst. De något större samlar ihop sanden i små kulor, ett par mm i diameter, som de sedan placerar i geometriska mönster omkring sitt bohål, en del i cirklar, en del stjärnformigt eller andra regelbundna mönster. De stora, som mäter 3-5 cm tycks inte lämna sådana märken efter sig, man bara ser dem plocka med båda klorna och stoppa i munnen. Landkrabborna som underminerat hela gräsmattan med stora hål har vi inte sett alls, de är väl nattaktiva. Vad mönstren har för funktion skulle vara roligt att veta, de förstörs ju när tidvattnet kommer.
 
 

Det mest negativa med orten är försäljarna. De är inte så många, två eller tre i taget, men eftersom vi bara är tio blir det inte långa stunder vi är fria från dem om vi sitter ute. De flesta håller sig utanför verandan, men det räcker att höra deras tjat, man tappar humöret framåt eftermiddagen. Kenneth har  kommit på ett försvar, han försöker byta till sig grejorna mot en reklammössa från en målerifirma, och märkligt nog har de alla tillräckligt med mössor redan.