Melaka Vi vaknar vid sjutiden, K har fortfarande huvudvärk, men efter dusch och ett par Treo ger vi oss ut för att äta frukost. Bröd är ett krav, och det hittar vi till slut. Vi får löst löskokta ägg, drickkonsistens, rostat bröd med margarin och sirap, iste med mjölk och socker. När vi kommer tillbaka till hotellet visar det sig att vi varit först ut. Vid elvatiden checkar vi ut och axlar vår packning igen för vandringen till tåget. Efter en kort tågresa blir det ytterligare promenad till bussen till Melaka. Vi slår oss ner vid bord medan B går för att skaffa biljetter. Vi beställer juice, men innan vi fått den kommer B tillbaka med beskedet att bussen väntar. Just då är juicen klar, den hälls över i plastmuggar med lock så vi kan ta den med. Det blir en aning kaotiskt innan alla fått sitt och betalat, och någon påstår sig ha betalat utan att få något.
Malaysiska bussar avgår i tid och kör fort, åtminstone längs motorvägar. Väl framme i Melaka vräker regnet ner. Vi står hyfsat skyddade under tak medan B ger sig ut för att ordna taxi som ska hämta oss vid busstationen. Till slut får vi ändå ge oss ut i regnet till taxibilarna som står på andra sidan busstorget. I fyra bilar bär det av genom Melaka. Malaysia tycks ha försökt fixa problemet med den ökande biltrafiken genom att enkelrikta gatorna, med resultat att det blir ett kryssande kors och tvärs så man ganska snart tappar orienteringen. Gatuskyltar är heller ingenting man slösar med, den man ser oftast är 'Jalan Sehala' (enkelriktat).

Vi inkvarteras på Hotel Comfort. Efter uppfräschning samlas vi till möte, får kartor, och en bekant till B, Johan, ger tips om vad vi kan göra.

   Luftkonditionering behövs!
 

Han driver ett Guesthouse i närheten, och erbjuder sig att ordna en utflykt för att titta på malaysiskt jordbruk. Vi går till ett mastodontvaruhus i närheten (NK kan ta sig i häcken). Vi fikar, dvs K får en kopp uruselt kaffe, men apelsinjuicen är slut, så C-O blir utan. Det behövs både pulvergrädde och socker för att kaffet ska bli drickbart. Vi vandrar runt och tittar, köper förstoringsglas och vykort, lämnar in en film. C-O har tagit en serie bilder på gänget på flygplatsen i Wien, och vill visa upp bilderna.

På kvällen äter vi gemensam middag på en restaurang som Johan har rekommenderat. Fullt godkänt. På vägen hem går vi in på ett kafé snett emot hotellet, där man annonserar internetuppkoppling, $ 5 / tim.Verkar dyrt, men några snabba hälsningar hem har vi väl råd med. Nu visade sig förbindelsen vara knackig, så när vi skulle skicka första meddelandet var förbindelsen bruten. Vi fick hjälp att ansluta igen, och fick också veta att minitaxan var en timme = $ 5. När det så var dags att betala begärdes åter $ 5, men dollarsedlarna var inte populära, man ville ha malaysiska pengar. Då först föll slanten ner, det stod faktiskt $ 5 på 5-ringgitsedlarna, dvs c:a 12,50 SEK.
 
 

Plantageutfärden blir uppskjuten pga strul med licenser och troligen avundsjuka. Guiden som Johan anlitar är tydligen taxidriver, och en minibuss där vi alla får plats ingår väl inte i hans vagnpark, så medan man försöker ordna det så åker vi med allmänna kommunikationer till Minimalaysia, en samling kopior av byggnader från Malaysias olika provinser, ganska enahanda och ointressant för den oinvigde. Vi tröttnar snart och tar första buss som går tillbaka till stan.

Vi får vänta en stund på bussen till hotellet, och går runt lite bland fruktstånden. En man som sitter och binder knippen av rambutan, bjuder oss först på var sin gul och sedan var sin röd. De är goda och vi köper naturligtvis en knippa.
Efter dusch och en stunds vila ger vi oss ut på en promenad längs en gågata i den gamla, koloniala delen av stan. Den är kantad av stånd med allehanda varor, och eftersom solhattarna vi köpte inför resan är alldeles för varma för det här klimatet, så ligger det nära till hands att första inköpet blir stråhattar. Riktigt snygga sådana, och efter obligatorisk prutning får vi dem för 20 Ringit tillsammans.
 
 
 
 
 
Koloniala ruiner		  
Turister i becak