Rafflesia
  Vi har nu bott så länge på hotell Benteng att vi blivit stamgäster och därmed berättigade till bättre rum, eller vad nu anledningen är ; vi får i alla fall flytta till ett annat rum, nere i suterrängvåningen, intill matsalen. Rummet är ~ 6 x 7 m, med skåp och bänkar i mörkt trä, liksom sängen, heltäckningsmatta, kylskåp ( med öl och Fanta i ! ), och teve. Den prövar vi inte om den fungerar, man ska inte utmana makterna. Nackdelar är knarrig säng och varmt på morgonen. Det befarade obehaget av närheten till restaurangen uteblir, det finns inte gäster nog att hålla varken restaurang eller bar öppen, men böneutropen blir mer påträngande på den här sidan. Särskilt som de inte är synkroniserade, ibland kan det  låta som växelsång, men för det mesta skriker de i munnen på varandra. Den ena moskén kör ut en timslång predikan någon gång om dagen också, det låter så i alla fall, inget mässande.

Efter att ha bytt rum går vi ut för att se på djurmarknaden. Innan vi hittat den hittar B oss med beskedet att vi fått en transport till blommande Rafflesia kl 12. Vi låter B spåra upp ett matställe med Bubur Hitam (svart gröt) åt oss. Det är ett svart ris som är sällsynt och dyrt och därför anses särskilt läckert. Grötportionen innehåller en del annat också, och det smakar inte alls illa.

Kl 12 är gruppen samlad vid rafflesiaguidens etablissemang, men vi får vänta medan man skaffar fram en bil till. De måste tydligen se oss innan de förstår att man inte kan klämma in elva svenskar, två guider och ett par udda personer i en bil för åtta.

 Nå, bilfärden blir bekväm, början på vandringen sker längs en väg, som övergår till stig, som börjar följa vallarna mellan risfält, som får större och större höjdskillnader, tills vi kommer in i djungeln och stigen blir riktigt besvärlig. Lerig, brant, slipprig, över bäckar och stenskravel. Det finns oftast träd, lianer och annan växtlighet att hålla sig i, men man får testa lite innan man vågar lita på att det håller. Det är inte bara C-O som gör djupdykningar i leran. Utan guidernas och Kenneths hjälp skulle manfallet ha blivit ännu större. Hade vi vetat hurdan vägen var skulle vi inte vågat följa med, så det var tur att vi inte visste, för det var en upplevelse vi inte vill  ha ogjord. Blomman var, om inte en antiklimax, så i alla fall bara en del av upplevelsen. Det var en enda blomma, nästan utblommad och utan lukt, därutöver såg vi tre knoppar 8-12 cm i diameter. Mest slående var att stigen var tydlig och väl upptrampad ända fram till växtplatsen, där tog den slut. Rafflesian, som ju parasiterar på en slingerväxt, med blomman som den enda synliga delen, producerar tydligen fler blommor på varje exemplar, och måste klara av det utan att ta död på värdväxten, eftersom man kan komma tillbaka till samma ställe och hitta nya blommor så ofta att stigen hålls upptrampad i detta växthus.

 Djungelstig

På em åker de andra för att titta på en buffelkamp, men  vi avstår, vi har fått nog av lera för i dag. I stället vandrar vi lite på stan, äter en bit och mailar till de flesta vi har adress till.