Socker Siv har träffat en lärare i engelska, som erbjudit sig att, i utbyte mot språkträning för hans elever, ta oss med för att se på sockerutvinning från sockerrör. C-O avstår från turen, behöver vila efter lördagen. Arif sover efter en natt på Pameran, en slags festival.

Läraren hämtar oss vid hotellet och leder oss på smågator genom stan till bussterminalen. Därifrån bemo. En ung dam, (chef för skolan) och fyra studenter ansluter. Vi lyckas komma in alla 16 i samma bemo, till en by på Merapis sluttning. Återigen en lång vandring med pauser för fotografering. Fält med lök, blomkål och andra grönsaker. Risfält i dalarna. Bufflar som betar och vältrar sig i  dyn. Upp genom skog av sockerrör. Under ett stråtak oxvandring som drar två valsar. Sockerrören pressas mellan valsarna. Saften rinner ner i kärl i våningen under. Vi får smaka på den grönaktiga saften. I ett mörkt utrymme intill kokas sockersaften 6-8 tim i ett wokliknande kärl ~ 80 cm i diameter, placerat på en murad eldstad, som eldas med pressade sockerrör. Vi besöker en anläggning till. I små oglaserade keramikskålar, som vi sett på marknaden och undrat över, står det färdigkokta sockret på svalning. Vi får också smaka på det halvt stelnade sockret. På marknaden har vi smakat på de hårda, mörkbruna, linsformade kakorna, men de sades vara palmsocker. Man sålde också en mer kristalliserad, mindre knäckig variant i runda stänger.

Sockerrör   Kokning.

En brant väg (asfalterad) leder ner till en warung, där vi dricker te och äter bullar. Några har fått ont i knän och fötter och fått skjuts med en lastbil. Planerat besök vid traditionella hus blir inte av, vi har fått nog av vandring. Vi hyr en bemo för hemfärden och släpps av vid ett bröllop. Brud och brudgum, klädda helt i guld, bruden med en stor guldkrona, sitter mot en bakgrund av draperier i rött och guld. Framför dem på golvet är skålar med mat framdukade. Vi slår oss ned på golvet. När audiensen är slut reser sig brudparet, och vi går fram, tar i hand och gratulerar. B vill berätta mer om äktenskap och matriarkat hos minangkabau-folket, så vi sätter oss igen, men uppmanas att lämna paret så att festen kan fortsätta. Ett band spelade på en scen utanför huset, men tog paus under vårt besök. Vi tar adjö av lärarna och lämnar en gåva som tack.

C-O har vandrat lite på stan, och då är ju marknaden oundviklig. Nämnvärda inköp blir det inte, men han blir antastad av flera gäng skolbarn i tonåren som vill ha en autograf. De har skrivit rubriker i sina läroböcker och vill veta nationalitet, hobby och hur länge man varit i Indonesien. Lite lustig idé, men man kan ju samla på så mycket, varför inte på turister, så det blir ett antal signaturer. Det får sin förklaring lite senare när ett gäng på åtminstone tio stycken dyker upp och har med sig förtryckta kryssblanketter som ska fyllas i av turisten, med frågor som: Har eleven samtalat med turisten? Hur är elevens uttal? Ställer eleven bra frågor? C-O är på väg till hotellet för en avtalad massagesession med Arif, och har god lust, men inte tid, att testa deras kunskaper. Resultatet efter tio minuters promenad och samspråk blir att de två närmaste, pojken till vänster och flickan till höger, får sina blanketter ifyllda och undertecknade. De övriga blir förstås besvikna, men C-O är ståndaktig, man kan inte intyga något man inte har kontrollerat. Fast det var ju just det han gjort åt de första nere på marknaden, visserligen utan att förstå det. Det gällde tydligen inlämning på måndag, eftersom de använde söndagen till att skaffa underskrifter.

Vi ägnar resten av dagen åt massage och att vila och skriva vykort. Padangmat vid marknaden och "Sorbat" (vispat ägg, ingefära, mjölk, hett vatten, socker, nejlikor) med röd/grön sockerkaka och chokladkaka med banan efteråt. Det börjar regna, och hästdroskorna vill inte köra uppför backarna i regnet så vi får gå hem.