Forts: Bakgrund och beskrivning av brotten. Kvällen och natten Kvällen börjar hos en god vän. De dricker gin och efter ett par groggar ger de sig ut på stan för att fortsätta kvällen på lokal. På restaurang Banken träffar Flink Eva som är ute och festar med några väninnor. Flink trycker ner Eva i en soffa och blir tillsagd av en vakt att lämna stället, vilket han gör utan några protester. Flink börjar uppföra sig alltmer underligt. När han möter Eva igen utanför restaurang Banken står han med händerna ut från kroppen och säger: "jag är odödlig, det här är min stad". Eva ber en officerskollega till Flink att ta hand om honom. För kollegan berättar Flink återigen om besöket i Stockholm hos ÖB tidigare under dagen. Han är förtvivlad och gråter. Krogrundan är dock inte slut för Flinks del. Han går till diskoteket Garbo dit också Eva gått. Vad som händer därinne är oklart. Klart är dock att Flink beter sig våldsamt mot Eva och handgripligen blir utkastad av en vakt. Eva bestämmer sig då för att polisanmäla Flink. Flink är nu kraftigt berusad och beger sig hemåt. Hemma byter han om till fältuniform. Han går sedan till regementet. På kaserngården besöker han några kolleger som kommer från en fest på regementets mäss. Han byter ett par ord med dem och går vidare till sitt befälsrum. Från ett materielrum hämtar han en AK5 och fyller sedan fem magasin med totalt 150 skott. Han lämnar regementet genom att klättra över staketet. Han går på en smal parkväg med sin AK5 beredd att skjuta. Han ser hur några personer kommer emot honom och öppnar eld mot dem. Fem lottor på väg till regementet dödas, fyra av dem ögonblickligen. Flink går vidare genom terrängen till regementet och kommer till en gatukorsning där han beskjuter en bilist och en cyklist. Bägge offren, två män, dödas ögonblickligen. Flink har avlossat 47 skott som alla har träffat. Efter dådet klättrar han upp i en byggkran. Klockan 02.38 får polisen larm om skottlossning vid regementet. Eva sitter då hos polisen för att göra sin anmälan. När hon får höra om vad som hänt utbrister hon "det är han". Efter att ha suttit en bra stund i byggkranen klättrar Flink ned. Han vandrar hemåt i gryningen längs ett övergivet järnvägsspår. Där får två poliser i en polisbil syn på honom. Flink avlossar två skott som träffar polisbilen. Poliserna besvarar elden. Flink träffas i höften och faller ihop. Klockan 03.25 kan han gripas och förs skottskadad till lasarettet. På sjukhuset 05.25 tas ett blodprov som visar att Flink har en alkoholhalt på 1.69 promille. Flinks egna minen av mordkvällen Ovanstående redogörelse är hämtad från åklagarens sakframställan i tingsrätten. Flink bestred inget i den men hans egna minnen från mordkvällen är fragmentariska. Han kommer ihåg att han gick ner till centrum men kan inte redogöra för vilka krogar han besökte. Han erinrar sig att han blev osams med Eva och att blivit avvisad från två restauranger, den sista handgripligen efter att ha slagit till en man som satt i Evas knä. Därefter är det en lucka tills han sitter i sitt kök och knyter vänster känga. Från besöket på regementet minnas han att han träffade några kollegor på kaserngården och att han tappade sin nyckelknippa i materielrumet. Han kommer ihåg ljudet när nycklarna föll till golvet och minns att han tänkte att han inte mer skulle behöva dem. Han har inga minnen av att ha fyllt magasinen eller att han klättrade över staketet. Nästa minnesbild är från parken runt regementet. Han vet att han skjuter många skott men hör inte eldgivningen. Han har inte någon uppfattning om hur många människor som befinner sig i parken eller om det är män eller kvinnor. Sedan kommer han ihåg en vit bilfront och att han kort därefter klättrar upp i en kran. Det börjar ljusna när han sitter där. Han tänker inte på något. Sen klättrar han ned för att gå hem. Hans minns grillen på en Volvo och smärtan då han blev träffad. Då känns det som han vaknar. Därefter minns han allt tydligt. Tankar på att begå självmord kom när han fördes in på akutmottagningen. Flink har inget minne av att han fantiserat om ett besök hos ÖB i Stockholm.