Fjällabb (Stercorarius longicaudus)

    Efter flera notiser på mailinglistorna Brevduvan och Sträck på internet förstod jag att nu fanns det en liten chans för att äntligen kunna få se labb i Siljan. Jag och Lars Hansson har i flera år spekulerat i möjligheterna att få se labb på hemmaplan. Något tafatt försök hade vi gjort på eget håll också, men nu kändes allt rätt. Över 150 labbar hade inom några timmar sträckt längs norrlandskusten under fredagen, och flera rapporter berättade om mycket labb i Vänersborgsviken.
Det kändes därför befogat att ge sig ut på Vaverön i södra Siljan och spana. Lars hade dock lovat att ringmärka vid Lindänget så jag fick åka ut ensam. Efter några timmar gav jag upp. Resultatet: 2 storskarvar...SUCK...

    Efter att ha pratat med Lars i telefon på lördagskvällen, kom vi överens om att göra ett nytt försök på söndagen. Klockan 07:30 var jag på plats på parkeringen. Lars hade inte kommit, så jag tog handkikaren och spanade ut över ett nästan vindstilla men aningen dimmigt Siljan. Ingenting. Inte en fågel idag heller... Lars kom efter någon minut, gick ner till strandkanten där jag stod för att spana av omgivningarna han också. Jag började gå fram för att kolla om båten behövdes ösas ur. Då, helt plötsligt ropade Lars plötsligt till: "En labb. Anders, jag ser en labb...". Jag sprang upp till bilen och slet fram tuben, rusade tillbaka och började spana över sjön först med handkikaren. När jag hittade den brungrå pricken bytte jag till tuben, som fortfarande hade stativet ihopfällt.

Spetsstjärtad labb (Stercorarius parasiticus)

    Mycket riktigt, så flög det in en tung, bredvingad labb i tubfältet långt där borta. Lyckan var total. När vi lugnat ner oss en aning och stod och försökte arta den surrade det plötsligt ilsket i byxfickan. Med ena ögat på labben och andra på sökaren såg vi att nån hunnit före oss med några sekunder. Labb, Dalarna, Glaningen, just nu, artbestämning osäker....
    Vid det här laget förstod vi nog att denna dag skulle bli något extra! Eftersom vi var osäkra på om det kunde vara bredstjärtad labb vi tittade på (den är ju inte sedd i Leksand tidigare), bestämde vi oss för att pipa ut den som labb, artbestämning osäker vi också.
    Nu fick vi bråttom ut till Vaverön. Aldrig har de fem minuterna det tar att ro ut gått så långsamt. Väl framme, skyndade vi oss över till norra sidan av ön, för att ha fri sikt ut mot Vattholmsskären och storsiljan.


Bredstjärtad labb (Stercorarius pomarinus)

    Efter en stunds spanande surrade det i byxfickan igen. Nu var artbestämningen säker. Ludvikalabben var en bredstjärtad! "Jaha, och här sitter vi på en liten ö i Siljan och letar efter en obestämd labb som säkert flugit iväg" tänkte nog både jag och Lars då. Men sen lagomt när man börjat misströsta small det till. Först en, sen två, sen tre, fyra, fem, sex, sju, åtta ,nio, ja faktiskt tio bredstjärtade och två spetstjärtade samtidigt. Himlen var full med labbar... Förmodligen var det minst tjugo olika individer som gick upp och ner på vattnet. En av de spetstjärtade bråkade också med en av fiskmåsarna som hållit till på skären. Allt detta ackompanjerat av sträckande sjöorrar och svärtor. Rena havsskådningskänslan. Efter någon timme började det komma labblarm från flera håll runt om i landskapet. Bland annat en flock om 16 bredstjärtade labbar i Runn.

    Ojojoj, vilken dag det var. När det nästan började bli tjatigt med alla labbar, kom som pricken över i en skärpiplärka neddimpande från skyn och landar på en sten ca 15 meter ifrån oss! Vilken inramning på en redan fullkomlig dag.

Anders Hans