Hej igen!
Jag följde med Deb till stallet i dag. Hon tar med mig dit i bland, det är kul.
När vi kommer dit så brukar det vara 4-5 tjejer som bråkar om vem som ska få gå ut med mig. Sedan, när vi är ute, hoppar vi hinder, och springer runt lite hur som helst. Deb brukar inte följa med ut, hon stannar inne hos den där hästen, Minus eller nåt. Han är ingen trevlig typ, jag går fram för att kolla in läget, va, och vet ni vad han gjorde? Han ställde sig på bakbenen och försökte kasta sig över mig! Men det gick inte för han satt fast. Ha! Rätt åt honom. Men Deb gillar honom, så jag får gå ut med de där tjejerna själv. Enda problemet med stallet är att det är jobbigt att komma dit. Man får åka spårvagn i ungefär 45 minuter, om man räknar med att man får vänta ett tag på 5an. Det brukar vi få göra. Spårvagnarna är fulla med fålk som trampar på mig, klappar mig, och klämmer in mig mot sätena. Deb brukar tvinga in mig under ett sånt där säte, så att jag  inte ser något. Urtrist. Jag vill sitta på sätena, det är mycket roligare. Får jag inte det så brukar jag (om jag inte låter dom tvinga in mig under sätet) sätta tassarna mot rutan och titta ut. Men jag säger bara en sak, det krävs ett oerhört balanssinne, och en teknik som är så svår att inte ens jag alltid klarar av den. För ett par  dagar sedan hade jag stått där ett bra tag (det var bara Deb och hennes kompisar på vagnen, så jag slapp sätet, ) och försökte sedan, utan att släppa den fantastiska tiken utanför med blicken, att hoppa upp på ett säte. Deb lät mig vara, men precis när jag skulle sätta upp bakben nummer två på sätet (jag hade framtassarna på fönsterkanten) tvärnitade vagnen. Jag flög ner på golvet, och rullade ett varv innan jag hade fått kontroll på mina vackra ben. Deb och hennes kompisar gav mig massa godis. Men nu ska jag inte slösa bort min dyrbara tid på att skriva mer, jag ska UT OCH GÅ!
/The best