99 11 10
Hej!
Jag heter
Zorro, och bor i Majorna i Göteborg. Jag gillar att sticka iväg
föt att jaga brudar, jaga harar, eller att bara smita i största
allmänhet. De brukar ha mig lös när de går ut med
mig, så det är egentligen bara att springa iväg när
man har lust. Men lite av nöjet försvinner ju, när mat tänker
på hur sura de blir sedan, när de får tag på mig.
Jag
fyller tre i december, och har alltså lite drygt två och ett
halvt års erfarenhet i hur man smiter på bästa sätt.
För
det första måste man ha en bra anledning. Det kan vara vad som
helst, en annan hund, en katt, något som kanske möjligtvis skulle
kunna vara en hare, eller något liknande. Men det finns ingenting
som människor aksepterar mer än att man sticker till en tik.
Skulle
man inte hitta någon bra anledning när man får lust att
försvinna ett tag, så är det bara att köra nosen i
backen och springa. Människor har ett uselt luktsinne så de
fattar inte om man försöker lura dem. Men om man sticker utan
anledning kan de hända att de kopplar en för att man är
opålitlig.
Sedan
kommer man till själva smitandet. Det är inte så svårt.
Spring fort bara. Men det finns många finnesser när det gäller
att bli infångad igen. Om man låter dem komma i kapp en så
slutar det bara i en rejäl utskällning, det är mycket bättre
att plötsligt höra deras löjliga pip om att man ska stanna,
och, som om man plötsligt upptäckt att man råkat komma
lite långt bort, springa tillbaka i full fart in på höger
siga, snabt gira runt människan och sätta sig på vänster
sida. Då blir de överförtjusta att man var så duktig,
och även om de är sura kan de ju inte gjärna skälla
på dig när du precis varit jätte duktig.
Men
spring helt inte över några väger eller liknande, det kommer
dom ihåg mycket längre än om man bara tatt sig en tur i
skogen.
Lycka till!
Zorro