Uppskattade hundar
Det finns många bevis på hur högt de portugisiska fiskarna skattade sina hundar. De var så viktiga att de fick lika mycket av fisken som fiskarna själva att äta, och en fjärdedels manslön i pengar. Både fisken och pengarna gavs till en sjöman som valdes ut av båtens kapten, för att se efter hunden och ge den mat. Den fiskare som fick ta hand om hunden kunde känna sig hedrad. Och om fiskeren inte uppfyllde kraven, fick han genast en annan uppgift.
Bra valpar såldes mycket sällan, och valpar gavs bara till nära vänner eller viktiga människor.

Den Portugisiska vattenhunden i andra rasers historia
När spanjorerna började använda Portugisiska vattenhundar som kurirhundar i Engelska vatten spreds rasen, och gjorde uppkomsten av Flat coated retriver och curly coated retriver möjlig. Under 1600-1700 talet fiskade portugiser vid New Foundland. Så kom det sig att Portugisiska vattenhundar parade sig med indianernas hundar, och de avlade med de hundarnas hjälp fram St. John hunden (efter halvöns huvudstad). Den korsades med St. Bernhards hundar, och blev New Foundlands hunden. Och den i sin tur, korsad med spaniels blev Labradoren. En annan historia, som kanske är mindre trovärdig, men ofta står nämd i Labradorens historia, är att en portugisisk sjöman och hans hund förliste och spolades i land på New Foundland. Hunden parade sig med tikarna och valparna blev utmärkta på vattenarbete. Därefter utvecklades både New Foundland och Labradoren. Man anser att fiskarens hund antingen tillhörde rasen Cao de Castro Laboreiro eller Cao de Agua. Intressant är att namnet Cao de Agua näms i flera böcker om tex New Foundlad och Labrador, men namnet Portugisisk Vattenhund näms sällan.
Att den Portugisiska vattenhunden är nära släkt med Barbethunden anses klarlagt, och den Portugisiska vattenhunden fanns flera hundra år tidigare. Alltså måste den ha haft en betydande del i utvecklandet av denna ras, som i sin tur utvecklade pudeln.
Under 1700 talet var den Portugisiska vattenhunden populär i frankrike. Den brukade jaga ankor i dammarna, och kallades canne chien (cannard är anka på franska, och chien hund) eller som det sedan blev, caniche. Det är det nuvarande namnet på Pudeln i Frankrike.
1570 beskrev en man vid namn Dr Cains alla då kända raser, där han kallade den Portugisiska vattenhunden för Aquaticus (aqua=vatten på latin), eller Spagnolus (från det latinska ordet Hispania= spansk). Från ordet spagnolus kommer ordet spaniel.
En annan ras som den Portugisiska vattenhunden kan ha haft inflytande på är Kerry Blue terrier. En del säger att den är en helt Irländsk ras, utvecklad med hjälp av den Irländska varghunden, medan andra anser att den kommer från de hundar som kom 1588 med den Spanska Armandan, alltså den Portugisiska Vattenhunden. Kerry Blue terrier har även vissa direkta likheter med den Portugisiska Vattenhunden som att den te.x inte fäller.

Dokumentation
Den mest kända dokumentationen av rasen skrevs av en portugisisk munk, och beskriver hur en sjömann blev räddad från att drunkna av ”... en hund med lång svart päls, klippt från det sista revbenet, med en tofs på svanstippen och med fyra vita tassar och vitt på nosen…” Den skrevs 1297. Det är det första som skrivits om rasen vad man vet i dag.
1620 målade HVR Rembrant ett själporträtt, där han kan ses tillsammans med en Portugisisk vattenhund.
1712 användes benämningen Cão d´Agua första gången.
1828 målades en tavla av Kung Migules återkomst med båt, där en lejonklippt vattenhund simmar i vattnet.

Nästan utrotad
Men de morderna fiskemetoderna gjorde att de Portugisiska vattenhundarna användes mindre och mindre, och rasen minskade snabt i antal. År 1970 var den, enligt Guiness rekordbok den sällsyntaste hunden i världen.

Algarbiorum
Rasens räddning blev en man vid namn Vasco Benusade. Med hundarna Leão Venesa Dina och Nero startade han kenneln Algarbiorum. De hundarna hittade han bland fiskarna. När han började var rasen mycket lik den Frankska Pudeln, och antalet hundar var litet. Han specialiserade sig på svarta hundar med vita tecken. Han försökte också undvika hundar som liknade Pudeln. Han testade alla sina hundar i vattenarbete, och hade flera dammar att träna dem i. När hundarna lärt sig ordentligt fick de vara med att lära unghundarna dyka och apportera.
1960 var alla Algarbiorum hundar av samma typ, svarta eller bruna med små vita tecken, och de flesta hade vågiga pälsar. 1963 var Algarbiorumhundarna mycket inavlade, och började bli för små. Då tog man in nytt blod, från hanhunden Tabu. Tabu var svart och krullig, och parades först med Salema. Vasco Benusade födde upp PVH´s i 28 år, och han registrerade 36 kullar (116 hundar) i "L.O.P". Alla hundarna registrerades i hans sons namn. Fem av hundarna i Algarbiorums kennel (Leão, Venesa, Nero, Tabu och Dina) har okänd stam. Han hittade dem hos fiskare, som hade fött upp dem utan att veta stamtavlan. De var uppfödda till arbete, och inte för utställningar. I stort sett alla nuvarande PVH's är släkt med dessa hundar.

Leão Algarbiorum
Leão är en av de mest betydelsefulla hundarna i den Portugisiska vattenhundens morderna historia. Han föddes upp av fiskare i algarve i Portugal, sedan hittade Vasco Benusade honom. Han var svart med vitt bröst och vita framtassar, och hade vågig päls. Hans pappa var Lontra och hans mamma var Cigana. Båda var oregistrarade hundar av okänd stam. Leão parades första gången med Dina och fick med henne bl.a Tavira Algarbiorum och Silves Algarbiorum. Med Venesa, en annan hund som hittades på en fiskebåt med okänd stam, fick han bl.a Murta Algarbiorum som han parades med och fick bl.a Escol Algarbiorum, Quito Algarbiorum och Ruvia Algarbiorum. Han fick Guia Algarbiorum med Tavira Algarbiorum från hans första kull. Han parades med Guia Algarbiorum och fick Hastil Algarbiorum. Dessa 8 avkommor var de enda som användes till avel inom Alagrbiorum. Leão fick samanlagt 30! Han användes för att lära unghundarna dyka och apportera, och kunde hämta tunga brickor från botten. Han användes som modell till rasstandarden för PVH.

Alavade
En annan kennel som betytt mycket för de Portugisiska vattenhundarna är Alavade. Alavadekenneln kom till under 50-talet när António Cabral hittade hanhunden Silves, arbetande på en båt. Silves var svart med vitt på bröstet med vågig päls. Han var mindre än Algarbiorumhundarna. Han parade Silves med Algarbiorumtiken Farrusca. Hon var inte registerad som en Algarbiorumhund, eftersom Vasco Benusade inte skulle avla på henne. I den första kullen fanns det 6 valpar, som var svarta med vita tecken. Hanhundarna Bandit, Gaucho och Pirata, och tikarna Gavea, Guiga och Galé. Galé behölls som avelstik på Alavades kennnel. Alavade hundarna var mindre än Algarbiorumhundarna, med bra huvuden och utmärkta på vattenarbete. Alavade kenneln döptes efter stadsdelen Alavade i Lisabon.


[Arbetet på båtarnaIHundarnas lönIAlgarbiorumILeãoIAlavadeI
PVH i andra rasters historia]