7 januari 2001:
Ett nytt år har börjat! Förra veckan ringde jag Radiumhemmet för att
höra om mina framtidsplaner. En sköterska berättade att de skulle byta typ av cellgifter.
Jag ska få fem behandlingar. Genom internet http://www.cancersamtal.nu (bra site) försöker jag
få kontakt med andra som har erfarenhet av Taxol, som är det jag ska få nu. Det verkar som om
jag kommer att slippa illamående, men bli ordetnligt trött och få ont i kroppen. Jag hoppas att
de har rätt! Jag föredrar att sova mot att må illa. På tisdag (9:e) ska jag träffa
min läkare och efter det vet jag nog mer.
|
18 januari 2001:
För två dagar sedan fick jag min första Taxolbehandling. Jag mår rätt
bra! Inget illamående, bara lite trött och yr i huvudet. Jämfört med FEC-behandlingarna verkar
detta vara rena himmelriket. Jag har lite muskelvärk, men det hade de varnat för. Känner mig mer
optimistisk.
|
22 januari 2001:
Kan åka till jobbet igen! Jag hade lite värk i kroppen under helgen, men det var
hanterbart. Jag behövde inte ens ta värktabletter. Hoppas de återstående fyra behandlingarna
går lika bra.
|
1 februari 2001:
På tisdag (6:e) är det dags för nästa cellgiftsbehandling. Det är första
gången jag inte känner mig orolig inför en behandling. Mamma kommmer och hon följer med mig till
Radiumhemmet på behandling. Hon kommer att stanna ett par dagar och ta hand om mig.
Förresten, idag är det 9 år sedan jag och Anders förlovade oss i Bangkok! :o)
|
3 februrari 2001:
idag är det -18C och det ser ut som om det skulle bli ännu kallare under natten. Jag kann
inte minnas sist vi hade så kallt här i Stockholmstrakten. Det måste ha varit flera år sedan.
Mellan 20:e november 2000 och 16:e januari i år fick jag inga cellgifter. Det betyder att mitt hår hann
börja växa ut igen. Det är ca 1,5 cm nu! Jag visste att det skulle falla av igen då jag startade
med cellgifterna, men jag hade glömt hur ont det gör. Det började igår. Plötsligt hade mitt
snaggade upprättstående hår lagt sig och det hade börjat göra ont. Snart är jag skallig
igen.
|
7 februrari 2001:
Igår fick jag min andra taxolbehandling.Det blev flera timmars försening då port
a caten krånglade. De var inte säkra på om slangen fortfarande satt kvar i venen. Jag skickades till
röntgen. Det blev 9 timmar på sjukhuset i stället för de vanliga 4-5. Tur att mamma var med!
Lyckligtvis var det inget fel på port a caten och de kunde ge mig mina gifter.
Jag var ganska trött igår kväll. Idag har jag känt mig bättre. Jag är bara lite trött
och yr i huvudet.
|
19 februrari 2001:
Förlåt att jag inte skrivit på ett tag. En av mina besökare mailade och
frågade idag. Hon var orolig för mig! Jag insåg att det finns en massa underbara människor där
ute som läser min dagbok och bryr sig om mig!
Jag mår bara bra och det är kanske mest därför jag inte skriver. Det värsta problemet just nu
är en massa finnar i hårbotten. De kliar och jag undviker att använda peruken när jag är hemma.
Nästa vecka är det dags för min tredje taxolbehandling. På måndag ska jag träffa min läkare,
ta blodprover och prata lite om min hälsa.
|
1 mars 2001:
Det är torsdag och jag fick min tredje taxolbehandling för två dagar sedan. Jag är lite
trött men rätt OK. Igår kväll kom Elisabeth bara för att följa mig till perukmakaren. Jag ville
prova ut en ny peruk. Jag hittade en som jag blev väldigt nöjd med. Jag känner mig som en helt ny kvinna! Frisyren
är mycket kortare än den tidigare och det känns så bra.
|
11 mars 2001:
Förra veckan var vår yngsta dotter sjuk så jag fick ta hand om henne. Den här veckan
är vår äldsta dotter sjuk. Jag trodde jag var den sjukaste personen i den här familjen, men ibland är
det tvärtom.
|
16 mars 2001:
Imorgon åker vi till Grövelsjön på en veckas semester! Jag hoppas orka åka lite
längdskidåkning. Det var visserligen över 15 år sen sist...
|
29 mars 2001:
Kom hem från Grövelsjön för fyra dagar sedan. Det var fantastiskt att åka
skidor och njuta av solen. Jag fick en förskräcklig värk i kroppen, men det var det värt. Trött
blev jag också. Jag var först i säng på kvällen och sist ur säng på morgonen.
För två dagar sedan fick jag mmin fjärde taxolbehandling. Jag har värk. Det blir värre för
var behandling. Men jag står ut. Bara en behandling till nu!
|
31 mars 2001:
Värken var verkligen jobbig denna gång.
|
12 april 2001:
Till Radiumhemmet på läkarbesök. Läkaren kände en knöl i mitt
bröst (jag har ju bara ett). Punktion igen. Besked om två veckor. Jag är rädd! Nästa
behandling ska ju vara den sista. Jag vill inte gå igenom detta en gång till.
Efter punktionen var
jag till datortomografin för att ta röntgenbilder. Från bilderna görs en dosplan över
det område om ska behandlas (strålas).
|
17 april 2001:
Idag har jag fått min sista taxolbehandling! Jag fick även besked om att knölen
läkaren kände sist INTE var cancer. Vilken lättnad!
|
20 april 2001:
Jag har ont överallt och är väldigt trött. Samtidigt har jag gått och blivit
förkyld och har tappat rösten. Jag behöver knappast tala om att jag inte mår särskilt bra just
nu. Jag måste nog ta det lite lugnare framöver. Man kan inte gå på som vanligt när man är
sjuk...
|
29 april 2001:
Sedan jag beslutade mig för att ta det lite lugnare har jag mått mycket bättre. Jag har
varit väldigt stressad, irriterad och trött. Vädret har varit fint med solsken och det får mig
också att må bättre. Jag har jobbat lite i trädgården. Har ingen peruk, bara keps. Det
blir så varmt. Mitt hår borde börja växa ut igen om två till tre veckor. Jag undrar hur
det kommer att se ut.
|
1 maj 2001:
Min cancer var östrogenberoende. Det betyder att jag måste ta Nolvadex (anti östrogen) i
fem år framöver. Det blir som att komma i klimakteriet - ett antal år för tidigt. Tog min första
tablett idag.
|
10 maj 2001:
Det är kanske inte rätta dagen att skriva idag. Jag känner mig så eländig.
Igår, på min 35-årsdag, var det dags för simulatorn. Den kommande strålningsbehandlingen
simulerades och behandlingsområdet markerades ut men en speciell penna.
Idag ska jag få min första strålningsbehandling. Jag ska strålas varje dag (måndag till
fredag) under fem veckor.
|
17 maj 2001:
En vecka har gått och jag har hunnit få sex strålningsbehandlingar. Det gör mig
lite trött. Jag har också kännt mig väldigt deprimerad och irriterad ett tag. Jag pratade med min
läkare om det. Hon sa att det troligen beror på anti östrogenet och att det troligtvis skulle gå
över inom tre veckor när min kropp vant sig. Jag hoppas verkligen det eftersom jag ska ta det i fem år!
|
27 maj 2001:
Jag tror att jag börjar känna mig lite bättre igen. Jag sitter inte och gråter
varje dag längre. Har jobbat lite i trädgården och sytt lite med symaskinen.
|
9 juni 2001:
Nästa vecka, torsdagen den 14:e, är det dags för min sista strålbehandling.
Det borde vara något att fira - inga fler cellgifter och ingen mer strålning. Livet kan återgå
till det normala. Men vad är normalt? Just nu kan jag bara konstatera att det snart är över. Men jag
känner ingen glädje över det. Jag har varit så upptagen med allt detta under nio månader
att det nog kommer ta ett tag innan jag verkligen inser att jag inte är sjuk längre.
|
4 juli 2001:
Min läkare tyckte att det verkade som om jag behövde prata med någon så hon skrev en
remiss till en samtalsterapeut. Idag träffade jag henne för första gången. Det kändes skönt
att få gråta lite och prata av sig. Kommer att gå hos henne regelbundet i fortsättningen.
|
19 augusti 2001:
Det tog mycket längre tid att återhämta sig än jag hade trott. Jag har varit
väldigt irriterad på allt och alla och inte haft något tålamod alls. Jag har känt panik och
stress. För ca 3 veckor sedan började jag känna mig lite bättre till mods och i torsdags (16:e)
började jag jobba igen, fast barar 50% till att börja med. Jag har lärt mig vad det innebär att vara
stressad och deprimerad och vill undvika att hamna där igen. Om allt går som det ska börjag jag jobba mer i
oktober.
|
30 september 2001:
Jag kommer inte att kunna gå upp i tid i morgon. Att jobba 50% är fortfarande precis vad
jag orkar med. Efter mina fryra timmar på jobbet behöver jag några timmar på egen hand för att
koppla av och bara pyssla med det som jag tycker om. Jag har kommit in i en ny period av depression och stress. Jag har
lätt till tårarna. Jag är irriterad och mitt tålamod är noll.
Jag träffar samtalsterapeuten på Radiumhemmet en gång i veckan nu. Hon säger att det är vanligt
att känna så här efter allt det jag har gått igenom det senaste året. Det tar sin tid...
|
22 oktober 2001:
Mitt hår växer från dag till dag. Jag borde vara glad, men när jag ser mig
själv i spegeln så ser jag någon annan. Jag tycker inte om mitt nya korta krulliga hår. Det är
inte jag! Jag vet att det växer ca 1 cm i månaden, men det känns inte som någon tröst just nu.
Jag har bara ett bröst. Det ser konstigt ut. Jag vill ha ett nytt bröst. Fast väntetiden är lång,
minst ett och ett halvt år till. Det är så svårt att känna sig lycklig när man inte tycker
om sig själv längre. Jag har varit så stark under all denna tid, men inte nu längre. Nu när allt
ska vara över känner jag mig mest ledsen och tom inuti.
|
12 november 2001:
Läkare och samtalsterapeut tycker att jag ska börja ta anti depressiv medcin (lyckopiller).
Jag följer deras råd.
|
