15 januari 2002:
Anti östrogenet (Nolvadex) är inte tillräckligt. Jag har fortfarande för mycket östrogen
i kroppen. Jag måste ta kompletterande injektioner (Zoladex) i buken en gång i månaden under två
års tid. Jag har inte insett hur mycket hormonerna styr våra liv. Allt anti östrogen gör mig deprimerad.
Jag tar lyckopiller för att dämpa effekterna av det. Var till och med tvungen att dubbla dosen för två
veckor sedan då en tablett om dagen inte gav någon effekt.
|
21 februari 2002:
Efter två underbarar semesterveckor i Dominikanska Republiken mår jag toppen! Jag har börjat
jobba 75%. Det är underbart att känna entusiasm, energi och arbetsglädje igen! Det enda jag lider av är
blodvallningar, främst på nätterna.
|
5 mars 2002:
Dags för tremånaderskontroll. Diskuterar blodvallningarna med läkaren. Jag vaknar flera gånger
per natt och är alldeles svettig. Det kan bli bättre med akupunktur så läkaren ordnar remiss till det.
|
11 mars 2002:
Min läkare ringer och undrar om jag inte skulle kunna tänka mig att vara med i teve. Ingela Agardh ska
göra ett program som heter "Att leva med bröstcancer". Det ska sändas i direktsändning på påskdagen.
Jag ber om betänketid.
|
18 mars 2002:
Ringer upp Ingela Agardh och meddelar att jag och min man Anders ställer upp och är med i programmet.
|
20 mars 2002:
Dags för tredje Zoladex-injektionen. Blodvallningarna verkar bli värre och värre för var gång.
|
26 mars 2002:
Träffar min kurator/samtalsterapeut. Jag är bekymrad över biverkningarna jag får av Zoloft
(den anti-depressiva medicinen). Vi bestämmer att jag ska pröva med 1,5 tablett om dagen i stället för 2.
|
31 mars 2002:
Dags för teve... Det går bra! Alla som deltar i programmet är väldigt trevliga och vi stannar kvar
efteråt och pratar vidare. Jag hoppas att programmet ska kunna vara till hjälp för andra drabbade och deras anhöriga.
|
10 april 2002:
Varit till plastikkirurgen och diskuterat en bröstrekonstruktion. Eftersom jag är strålad rekommenderade läkaren en metod där man
tar överskottsmaterial från buken. Av detta tillverkar man ett nytt bröst. Det lät ganska ruggigt då hon berättade
hur det går till. Jag tvekar dock inte. Om jag ska göra en rekonstruktion vill jag att det ska bli så bra som möligt. Tyvärr
måste jag vänta minst ett år på min tur.
|
17 april 2002:
Fått månadens Zoladex-injektion i buken. Hoppas den inte gör blodvallningarna ännu värre. Står snart
inte ut med dessa nattliga svettningar.
|
23 april 2002:
Gör ett besök hos specialisttandvården. Av någon anledning biter jag ihop tänderna så hårt att
jag har ständig värk i käkarna. Tandläkaren tekommenderar en bettskena. Den är dock så dyr att jag bestämmer mig
för att avvakta. Kanske går det över av sig självt om jag försöker tänka på att inte bita ihop...
Tandläkaren är skeptisk.
|
2 maj 2002:
Träffar min kurator/samtalsterapeut för sista gången. Jag tycker inte att jag har något behov av att prata av mig. Jag
mår så bra! Idag börjar jag även att jobba heltid!
|
14 maj 2002:
Har fått en remiss till akupunktur och idag är det dags för mitt första besök. Jag har aldrig provat akupunktur
tidigare så jag är väldigt nyfiken. Kommer det att fungera? Remissen har jag fått på grund av mina jobbiga blodvallningar.
80% av de som går på akupunktur blir bättre. Jag passar på att nämna att jag haft väldigt ont i nacken de senaste dagarna.
Så ont att jag tvingats ta värktabletter för att kunna sova.
|
15 maj 2002:
Dags för Zoladex-injektion. Jag får bekräftat att många kvinnor som får dessa inektioner får viktproblem.
Det har blivit väldigt svårt att hålla vikten. Vågen vill gärna peka uppått hur försiktig jag än är med vad jag stoppar i
munnen.
|
16 maj 2002:
Dags för min andra akupunktur-behandling. Tänk att värken i nacken nästan försvann efter första behandlingen!
|
28 maj 2002:
Fjärde akupunktur-behandlingen. Än så länge har blodvallningarna inte minskat. Men jag tror att jag slutat bita ihop
mina käkar. Misstänker att det är akupunkturen som hjälpt!
|
7 juni 2002:
Sjätte akupunkturen. Nu tror jag faktiskt att blodvallningarna blivit lite lindrigare.
|
10 juni 2002:
Tremånaderskontroll på radiumhemmet. Nämner att jag har haft problem med ryggen. Eftersom detta kan vara ett tecken på
återfall skriver min läkare en remiss till skelettscintigrafin.
|
15 juni 2002:
Har väldigt ont i ryggen samt känner mig matt och illamående. Trots detta följer jag med familjen ut på segling.
|
16 juni 2002:
Har oerhört ont i ryggen. Det strålar ner i vänster ben så att jag knappt kan gå. Nacken är stel och
öm och jag kan knappt vrida på huvudet. Jag har även feber. Jag kontaktar jourläkarmottagningen. De vill inte ha med mig att
göra utan ber mig ringa min husläkare. Eftersom det är söndag måste jag vänta.
|
17 juni 2002:
Försöker ringa vårdcentralen. Trots att det ska vara öppet är det en telefonsvarare som upprepar
öppettiderna. Jag ger upp och ringer till bröstmottagningen på radiumhemmet. Där hamnar man i alla fall i telefonkö, och
får svar. Sköterskan tycker att jag ska åka in akut.
Jag får tillbringa 10 timmar på akuten. De tar blodprover och röntgar min nacke. Blodproverna visar att jag har lite virus i kroppen.
De hittar inget fel på nacken. Jag blir hemskickad med inflammationshämmande tabletter som även hjälper mot värk.
|
26 juni 2002:
Dags för skelettskintigrafi. På förmiddagen injecerar de en radioaktiv isotop i blodet. På eftermiddagen kör de
mig genom kameran.
|
1 juli 2002:
Tycker att jag nog borde försöka gå till jobbet. Jag har inte varit där sedan 14 juni. Klarar av fyra timmar.
|
2 juli 2002:
Kämpar till jobbet igen. Idag orkar jag bara tre timmar. På kvällen blir jag orolig då jag är alldeles öm
strax nedanför revbenen, mest på högra sidan. Kan det vara levern? eller bukspottkörteln? eller gallan? Jag åker in till akuten
igen.
De tar blodprover som visar virus och förhöjda levervärden. De misstänker att det är en gallsten som ligger och retar och att den orsakat en
inflammation i levern. Eftersom väntetiden till ultraljud är flera timmar bokar de en tid till mig så att jag kan åka hem och komma
tillbka dagen efter.
|
3 juli 2002:
Tar nya blodprover och genomgår ultraljudsundersökning av levern.
Jag har fortfarande ont i ryggen, benen, nacken, bäckenet etc. Får vänta ett tag på besked från ultraljudsavdelningen. När läkaren
kommer och meddelar att det inte är gallstenen (jag har en 1 cm stor sådan) utan att de har sett något "annat" i levern och det är detta
som troligen ömmar och ger mig illamående.
Jag brister i gråt. Det råder ingen tvekan om att det är cancer igen. Jag berättar att jag väntar svar på en skelettskintigrafi
och läkaren går iväg för att ringa upp min egen läkare på radiumhemmet.
Jag får smärtstillande som gör mig alldeles groggy. Efter en stund kommer läkaren tillbaka. Dagen efter ska jag komma tillbaka för punktion
av det som finns i levern. Jag ska även få träffa min egen läkare så att vi kan diskutera den fortsatta behandlingen.
|
4 juli 2002:
Tar Anders (min man) med mig till sjukhuset. Jag känner på mig att jag kommer att behöva någon att hålla i handen.
Punktionen går bra. Lite läskigt bara. Sen är det dags för läkarbesöket. Jag har skelettcancer! Metastaser från nedre
delen av nacken, mellan kotorna i ryggraden och ner i bäckenet. Det känns som om hela världen rasar samman.
|
5 juli 2002:
Har redan börjat fundera över min begravning... Många tankar snurrar i huvudet. Jag gråter när jag tänker
på mina döttrar. Hur ska det gå för dem utan mamma... Jag vill vara med när de börjar skolan, hjälpa till med
läxorna etc. Vi kramas mycket nu - hela familjen.
|
8 juli 2002:
Min fantastiska vän Mari (arbetskamrat)kommer över med blommor. Hon "behandlar" mig med healing. Efteråt känner jag mig
så pigg att vi tar en tur till McDonalds för att få lite i magen. Sen går vi på långpromenad.
|
10 juli 2002:
Tid för lungröntgen. Elisabeth och hennes lilla David (4 veckor)följer med. Efteråt har jag tid hos min läkare.
Analysen av leverpunktionen är klar och det är som väntat cancerceller som växer även där. Jag kommer att starta med
cellgiftsbehandlingar redan i morgon. Förhoppningen är att kunna stoppa tillväxten av cancern.
|
11 juli 2002:
Cellgiftsbehandling. Denna gång heter sorten Navelbin. Jag kommer troligtvis inte att må illa och jag kommer nog inte att tappa
mitt hår. Elisabeth (och David) följer med på behandlingen. Har lyckan att få samma underbara sköterska som under mina tidigare
cellgiftsbehandlingar. Det känns väldigt bra!
|
12-14 juli 2002:
Tillbringar helgen hos mina föräldrar i Västerås. Vi åker till stranden och badar. Jag ligger på en filt i skuggan och vilar.
|
17 juli 2002:
Läkarbesök igen. Får besked om att lungorna verkar ok! Blodproverna är ungefär som sist- förhöjda
levervärden men annars ganska bra.
|
18 juli 2002:
Klockan nio på morgonen är det dags för cellgiftsbehandling igen. Anders skjutsar mig till Radiumhemmet och kommer och
hämtar mig efteråt. En dietist besöker mig under själva behandlingen. Jag börjar få svårt att hålla vikten
och är rädd att magra och tappa energi. Får en hel påse med prover på olika sorters näringsdrycker med mig hem.
På eftermiddagen kommer hemsjukvårsteamet på besök - en sjuksköterska och en läkare. De informerar om sin verksamhet.
De kommer att komma hem och ta blodprover och fixa med annat praktiskt som jag inte orkar med. Jag kommer att få sjukresor till och från
Radiumhemmet. Hemsjukvården finns tillgänglig för mig dygnet runt framöver. Det gör mig lugn och trygg!
|
20 juli 2002:
Kusin Elisabeth har tidigare ringt till Vidarkliniken i Järna för att få mer information om det alternativa
mistelpreparatet Iscador. Hon får kontakt med en läkare som skriver ut preparatet åt mig. Idag hjälper Elisabeth mig att
starta behandlingen, som består av ampuller som man själv injicerar med sprutor.
|
21 juli 2002:
Av någon anledning får jag för mig att läsa mer om cancer i levern. Enligt statistiken har jag 1-9 månader
kvar att leva. Jag blir inte överraskad. Jag har redan förstått att mina chanser inte är stora. Men jag är stark! Dessutom
tänker jag njuta av varje dag och ta vara på varje minut. Jag känner mig vid gott mod.
|
26 juli 2002:
Jag har inte ont och behöver inte ta några värktabletter. Jag har haft en lugn och skön vecka på "tu-man-hand"
med min mamma. Vi har gjort små utflykter tillsammans och bara mått gott.
Kanske beror mitt välbefinnande på preparaten från antroposoferna i Järna? Jag tar Iscador 3 gånger i veckan, samt tre andra
preparat (mot tumörsmärtor, för benmärgen och levern). Kanske är det cellgifterna? Eller en kombination? Eller kan det vara
"trolldrycken" Essiac som Mari (min arbetskamrat) givit mig?
|
29 juli 2002:
Idag har hemsjukvården varit på besök och tagit blodprover inför mitt läkarbesök på Radiumhemmet
på onsdag.
Jag mår fortfarande oförskämt bra. Jag har inte tagit något smärtstillande (förutom kortison) sedan i torsdags (25:e).
Tyvärr verkar det som jag sväller väldigt av kortisonet. Min mage har ökat ca 8 cm i omfång och jag har påsar under
ögonen.
|
31 juli 2002:
Läkarbesök på Radiumhemmet. Mina blodprover visar att levervärdena inte alls är lika förhöjda som
tidigare. Medicinerna har verkat! Det är inte bara så att jag mår mycket bättre, jag är bättre!
|
1 augusti 2002:
Cellgiftsbehandling.
|
4 augusti 2002:
Healing hos Monika! Jodå, jag tänkte att det kunde vara spännande att prova på det också.
|
7 augusti 2002:
Brev från försäkringskassan. Eftersom jag är sjukskriven vill de att jag skickar in läkarintyg som styrker
detta, samt fyller i en försäkran där jag intygar på heder och samvete att jag verkligen är sjuk.
Eftersom jag redan skickat in läkarintyg för hela 2002 ringer jag försäkringskassan. Jag får veta att mitt senaste intyg nog
ligger i deras osorterade posthög samt att jag måste fylla i den försäkran (blankett) de skickat mig.
Det räcker inte med läkarintyget där min sjukdom framgår: Spridning av bröstcancer till lever och skelett. Jag måste
utförligt redogöra för varför min sjukdom förhindrar mig att arbeta. Kanske kan jag göra det om jag får åka
taxi till jobbet? Min arbetsgivare kanske kan ge mig andra arbetsuppgifter?
|
8 augusti 2002:
Cellgiftsbehandling igen.
|
9 augusti 2002:
Dags för ett besök hos kuratorn. Det var ett bra tag sedan jag hade behov av det, men laäget har ju förändrats
en hel del... Anders och jag går dit tillsammans.
Healing hos Monika igen. Det är skönt - avkopplande.
|
12 augusti 2002:
Stor röntgenundersökning - skalle, nacke, bröstben, ryggrad, höftben och bäcken. När jag träffar min
läkare nästa vecka lär jag få reda på resultatet. Bara de inte hittar något mer! Det räcker verkligen som det är
nu.
|
14 augusti 2002:
Nytt brev från försäkringskassan. Nu har de tydligen hittat mitt senaste läkarintyg... Trots detta vill det att
jag fyller i en ny försäkran där jag åter förklarar hur det kan komma sig att jag inte kan arbeta. Kanske för att jag
förra gången satte frågetecken på en del frågor som jag ansåg vara irrelevanta i mitt fall.
Jag gör så gott jag kan och försöker föklara varför det kan vara svårt att jobba när man har metastaser
i skelettet - från nacken, längs hela ryggraden, ner i bäckenet och lårbenet - samt i levern.
|
15 augusti 2002:
Till Monika på healing. Denna gång känner jag mig verkligen helad då jag åker därifrån. Vilken
underbar känsla!
|
19 augusti 2002:
Får en ny porth-a-cat inopererad. Jag fick ju den gamla borttagen i våras då jag förmodades vara frisk...
|
20 augusti 2002:
Hemsjukvården kommer på besök och tar blodprover.
|
21 augusti 2002:
Tid hos min läkare. Hon berättar att blodproverna är bra. Levervärdena har sjunkit ytterligare. Vissa är till
och med normala !!! Resultatet från förra veckans stora röntgenundersökning visar att skelettcancern är på
tillbakagång ! Det verkar inte som om jag har någon spridning i skallen ! Bara goda nyheter. Jag är överlycklig.
|
3 september 2002:
Besöker Amoena för att prova ut en ny bröstprotes. Jag har sjunkit ihop på den
opererade sidan så det ser ut som om jag har ett stort och ett litet bröst. Nu får jag ett nytt "bröst"
som är lika stort som mitt eget igen.
|
8 september 2002:
Jag mår fortsatt bra. Tyvärr har jag fått en förkylning och känner mig därför lite däckad.
|
10 september 2002:
Jag har beviljats tre veckors rehabilitering på Vidarklinken, antroposofernas sjukhus i Järna! Den 10:e oktober
åker jag dit.
En journalist från Aftonbladet besöker mig för att göra ett reportage om bröstcancer. Den 3 oktober ska jag vara med i
tidningen.
|
11 september 2002:
Till Radiumhemmet på läkarbesök. De senaste blodproverna visar att levervärdena förbättrats
något. Det prov som har med skelettet att göra (alkaliskt fosfat)börjar också närma sig det normala. Blodvärdet (Hb)
är bra (127) - helt normalt alltså.
Jag passar på att fråga lite om mina framtidsutsikter och får klart för mig att rent statisktiskt går det inte att bota mig.
Däremot kan cancern hållas i schack år efter år. Men det finns ju undantag ("mirakel")... Dessutom kommer det nya bättre
mediciner hela tiden.
|
12 september 2002:
Dags för cellgiftsbehandling igen. Känner mig mer påverkad än jag brukar göra. Är trött och
har lite ont i benen.
|
27 september 2002:
Besöker Hälsomässan i Sollentuna. Det var jobbigare än jag hade tänkt mig. Efteråt är jag
alldeles slut och orkar inget mer resten av dagen. Men jag ångrar mig inte! Jag har fått massor av inspiration. Nu ska jag börja äta
sundare - mer frukt och grönsaker och mer ekologiska produkter.
|
28 september 2002:
Är dålig i magen. Det känns som magkatarr, men Losec verkar inte hjälpa. Kan cancern ha spridit sig till magen och
tarmarna? Ska be att de gör en ordentlig undersökning av magen när jag räffar min läkare på onsdag. Dricker Proviva
blåbärsdryck för att se om det kan hjälpa.
|
30 september 2002:
Börjar med vattengymnastik på Blackebergs sjukhus. Känns underbart i 34 graders vatten! För en vecka sedan
började jag även ta en 30-minuters promenad om dagen. Jag känner att det börjar ge resultat! Min kondition har äntligen blivit
något bättre.
|
1 oktober 2002:
Hemsjukvården kommer och tar blodprov inför morgondagens läkarbesök.
|
2 oktober 2002:
Träffar min läkare på Radiumhemmet. Mina levervärden är något sämre. Jag ska dock fortsätta
med cellgifterna som vanligt. Vi talar om min oroliga mage. Läkaren tror att det är magkatarr och råder mig att ta en Loseckur på
två veckor. När jag kommer hem från Vidarkliniken är det dags att göra nya undersökningar av skelett och lever för
att se om det blivit några förändringar.
Jag får klartecken att dra ner på kortisonet så länge jag mår bra och inte har ont.
|
3 oktober 2002:
Dags för cellgifter igen.
Artikeln med mig finns med i dagens upplaga av Aftonbladet. Bilden täcker nästan en helsida! Jag känner mig lite utsatt då jag
rör mig ute bland folk. Jag undrar om de känner igen mig.
|
6 oktober 2002:
Gårdagens artikel i Aftonbladet har gett respons. Många har skrivit i min gästbok på nätet och även
mailat till mig direkt. Tack allihop! Tyvärr är jag trött och orkeslös. Ligger och vilar långa stunder. Jag är
illamående och har ont i kroppen. Har cancern börjat växa igen eller beror det på torsdagens cellgiftsbehandling?
|
7 oktober 2002:
Mår ganska illa på morgonen, men det blir bättre då jag promenerar med Maja till skolan. Ökar dosen med
kortison till 2,5 tabletter om dagen. Kanske jag minskat ned för mycket och därför mått sämre.
Dags för sjukgymnastik i varmbassängen igen - skönt!
|
8 oktober 2002:
Healing hos Monika klockan 8.00 på morgonen. Det krävs en "totalrenovering" så det tar lite längre tid än vanligt.
Monika menar att jag mår dåligt och har ont för att jag är orolig. Ja, visst har jag varit orolig. Har ju oroat mig för att
cancern börjat växa och kännt mig lite deppig...
När Monika är klar känner jag mig pigg igen. Jag åker hem och orkar äntligen göra lite saker här hemma. Sitter ju
till och med och uppdaterar cancerdagboken just nu! Har även varit ute en stund och höststädat lite i trädgården. När jag
nattat barnen (läst Harry Potter) ska jag ta en kvällspromenad!
|
9 oktober 2002:
Dags för cellgifter igen. Jag hoppas att det inte kommer att få mig att känna
mig sämre igen. Jag har mått så bra sedan jag var hos Monika igår morse.
I morgon bitti åker jag iväg till Vidarklinken på tre veckors rehabilitering. Det kommer att
bli underbart!
|
10 oktober 2002:
Tar pendeltåget till Järna. Beställer en taxi till Vidarkliniken från stationen. Det var mycket jobbigare än
jag hade trott att släpa på packningen. Jag känner av det i armarna. Jag får nog försöka ordna hemresan på ett
smidigare sätt...
Väl framme anmäler jag mig i receptionen. En sköterska kommer och hämtar mig. Jag skrivs in och visas till rummet. Jag får
träffa "min" läkare, som vill höra min historia, kontrollera vad för mediciner jag tar och hur jag mår. Sen är jag ledig
resten av dagen.
Eftersom jag har värk i ryggen får jag varma omslag av linfrögröt så ofta jag behöver. Innan jag ska sova får jag
fotbad med lavendelolja. Det doftar ljuvligt!
|
11 oktober 2002:
Jag har börjat få en spruta (maskros) över levern en gång om dagen.
Idag har jag passat på att besvara lite gamla brev. Jag har tagit ett par uppfriskande promenader.
|
12 oktober 2002:
Sedan jag kom hit till Vidarkliniken har jag inte mått illa en enda gång. Antingen beror det på det lugna tempot
eller kosten. Den laktovegetariska kosten är otroligt god!
|
13 oktober 2002:
Idag har Anders, Maja och Linnea hälsat på. Maja tyckte det var ett fint "hotell" - fina rum, mat i matsalen etc.
|
15 oktober 2002:
Jag är lite deppad och rädd. Har just fått veta att mina levervärden försämrats.
Jag har gråtit lite och ringt Mari för att få lite tröst. Mari lovar kontakta Monika så att hon kan ge mig lite ny energi genom
Reki healing.
|
16 oktober 2002:
Jag har ständig värk i bakhuvudet. Det känns som om metastaserna växer och växer...
Jag måste försöka fortsätta kämpa och tro även om det känns motigt just nu.
|
18 oktober 2002:
Vaknar med en hemsk huvudvärk. Jag får ferrokvarts tabletter samt ett fotbad med senap. Det blir nästan helt bra i huvudet.
Tar en promenad efteråt och sen är huvudvärken definitivt borta.
Vid ronden meddelar min antroposofiska läkare Katrin att hon kontaktat min läkare på Radiumhemmet. Båda är bekymrade över
mina levervärden. Jag får en tid hos läkaren på Radiumhemmet på måndag (21:a). Jag åker hem från Vidarkliniken
lite tidigare än planerat men ska åka tillbaka igen den 28:e och stanna ytterligare 9 dagar.
|
19 oktober 2002:
Idag har mina föräldrar hälsat på. Vi har promenerat runt i omgivningarna. Det är så vackert här.
Vidarkliniken har ett eget vattenreningssystem med dammar och små "vattenfall". Det finns fina trädgårdar med underbara växter. Inte
långt från Vidarkliniken ligger Saltå kvarn. Där kan man köpa biodynamiskt odlade produkter och fika.
|
20 oktober 2002:
Sedan några dagar tillbaka får jag ljuvliga insmörjningar med vildros i stället för fotbad på
kvällarna. Det doftar underbart och är fantastiskt skönt.
Min vän Mari har varit och hälsat på idag.
|
22 oktober 2002:
Igår åkte jag hem från Vidarkliniken och träffade min läkare på Radiumhemmet. Nya blodprov visade
att levervärdena försämrats ytterligare.
|
23 oktober 2002:
Jag ska börja ta cellgift i tablettform som komplement till Navelbine som jag redan får via dropp. De anser även att
Navelbine bör bytas ut mot Taxotere. Jag har inte haft några kännbara biverkningar av Navelbine. Om jag börjar med Taxotere kommer
jag att tappa håret igen. Mitt hår som äntligen hunnit växa ut ganska långt!
Det är tur att man har vänner som tänker till! Vore det inte logiskt att invänta svaret på skelettskintigrafin,
röntgenundersökningen och ultraljudet av levern som är inplanerade till slutet av denna vecka? Kan inte levervärden ha påverkats
och försämrats av de tuffa cellgiftsbehandlingarna?
Jag meddelar min läkare att jag inte vill börja med Taxotere förränn vi säkert vet att cancern verkligen börjat växa
igen.
|
24 oktober 2002:
Elisabeth och lilla David följer med mig på skelettskintigrafi och röntgen av bakhuvud, nacke, bröstben, ryggrad
och bäcken.
|
25 oktober 2002:
Ultraljudsundersökning av levern. Jag frågar hur det ser ut och får beskedet att metastaserna i högra delen ser
ut att ha minskat. I vänstra delen ser det ut som förkalkningar och det blir det då metastaserna "bryts ner". Det låter ju
väldigt positivt!
|
28 oktober 2002:
Dags att åka tillbaka till Vidarkliniken. Jag beviljades ju tre veckors vistelse och har alltså nio dagar kvar. Anders
skjutsar mig med bilen.
|
29 oktober 2002:
Tar blodprover. Svaret faxas till Radiumhemmet.
Min läkare på Radiumhemmet ringer till Vidarkliniken. Blodproverna visar att två av levervärdena försämrats. Tre har
förbättrats. Hon har även fått svaret från skelettskintigrafin.
Intensiteten i metastaserna har minskat! Det har inte tillkommit några nya metastaser! Det är ju toppen!
Min läkare undrar hur jag vill att vi gör med cellgifterna framöver. Jag tycker att vi ska fortsätta med Navelbine och eventuellt
minska dosen. Jag tycker även att det verkar onödigt att fortsätta med de nya tabletterna Xeloda. Då min läkare inte riktigt
tycker som jag så beslutar vi att fortsätta med samma dos Navelbine samt med Xeloda. Hon är med på att vi inte ska byta till
Taxotere ännu.
|
31 oktober 2002:
Jag tar en taxi från Vidarkliniken till Radiumhemmet. Det är dags för cellgiftsbehandling. Anders möter mig
på Radiumhemmet. Efter cellgiftsbehandlingen träffar vi min läkare.
Hon har hunnit fått svaret på förra veckans röntgenundersökning. Inga nya metastaser. Två metastaser håller på
att gå tillbaka (i femte kotan i ryggraden samt i bröstbenet). Positiva besked igen! Fast jag kände på mig. Hade hon sagt något
annat hade jag sagt att de måste ha blandat ihop plåtarna. Jag åker tillbaka till Vidarkliniken med ett leende på läpparna.
|
2 november 2002:
Anders, Maja, Linnea och Anders föräldrar hälsar på mig. Vi möts vid Saltå Kvarn, dit jag promenerat. När
vi fikat åker vi tillsammans till Vidarkliniken. Jag visar dem runt innan det är dag för dem att åka hem igen.
|
3 november 2002:
Mina smärtor i bakhuvudet har försvunnit. De berodde nog mest på att jag var orolig och spände mig. Jag hade
fått för mig att metastaserna växte och växte. När jag väl kunde slappna av försvann alla besvär. Jag har faktiskt
inte ont någonstans längre! Det betyder att jag kunnat dra ner ytterligare på kortisonet. Tar bara en om dagen nu.
|
5 november 2002:
Sista dagen på Vidarkliniken. Jag längtar faktiskt hem nu. Det har varit underbart att få koppla av och bli ompysslad.
Jag har fått nya krafter och massor av inspiration. Anders, Maja och Linnea kommer och hämtar mig vid 15-tiden.
|
6 november 2002:
Hemsjukvården kommer och tar blodprover inför morgondagens cellgiftsbehandling.
|
7 november 2002:
Det är lång väntetid på behandlingsavdelningen, men till slut får jag mina cellgifter. Efteråt
träffar jag Anders på Max för en onyttig snabblunch. Klockan 13.00 har jag tid hos frissan. Jag ska klippa mig och bleka slingor. Jag
känner mig väldigt nöd med resultatet. Jag litar på att jag ska slippa börjag med Taxotere (och tappa håret). Jag är
förvissad om att det går åt rätt håll. Cancern ska inte få styra mitt liv!
|
8 november 2002:
En läkare och en sjuksköterska från hemsjukvården kommer på besök. De vill prata lite och se om jag
behöver mer hjälp. Jag ska börja få kalcium intravenöst var fjärde vecka i hemmet. Första gången vill de dock
att jag kommer till sjukhuset ifall jag får någon sorts reaktion. Vi planerar in detta till nästa vecka.
|
11 november 2002:
Efter ett ganska långt uppehåll är det dags för vattengymnastik på Blackebergs sjukhus igen.
Efter gymnastiken blir jag visad till ett behandlingsrum. Det är dags för mig att få min första Zometa-behandling (stärkande
för skelettet).
På kvällen blir jag väldigt trött och sover en stund medan barnen tittar på Bolibompa.
|
12 november 2002:
Vaknar strax efter midnatt av att jag fryser förskräckligt. Jag har rejält ont i kroppen och är väldigt
törstig. Jag somnar och vaknar flera gånger. Jag mår illa och inser att jag borde försöka gå upp och ta en tablett mot
illamående (Primperan). Fy, vad jag fryser! Jag sätter på mig morgonrock och tofflor och går ner till köket. Efter att ha
tagit en tablett och druckit lite går jag upp och lägger mig igen. Jag sover oroligt och vaknar ideligen. Jag fryser, har ont och är
otroligt törstig. Jag orkar bara inte gå upp igen. Till slut väcker jag Anders och ber honom hämta något att dricka.
Till slut blir det morgon. Anders går upp och väcker barnen. Han hämtar mer dricka åt mig innan han följer barnen till dagis
och skola.
Jag känner mig inte ett dugg bättre och funderar på om jag fått influensan, men tror knappast att den hunnit komma till Sverige
ännu. Tar febern - 39,2 grader! Inte konstigt att jag känner mig dålig.
Börjar fundera på om det kan vara biverkningar av gårdagens behandling. Ringer hemsjukvården. De är osäkra och ber mig
kontakta Radiumhemmet. Läkaren på Radiumhemmet ringer läkemedelstillverkaren då Zometa är ett relativt nytt läkemedel.
Ja, det är nog biverkningar. Man kan få influensaliknande symptom. Det ska gå över inom 24 timmar.
Hemsjukvården kommer för att ta blodprover - för säkerhets skull.
|
13 november 2002:
Ännu en orolig natt. På morgonen har jag fortfarande feber - 38,2.
Hemsjukvården ringer och vill komma för att ta nya blodprover. På eftermiddagen börjar jag äntligen känna mig
bättre.
|
14 november 2002:
Hemsjukvården ringer och säger att min sänka ligger på 60, mindre än 5 är normalt. I morgon kommer
de för att ta nya prover. Nu känner jag mig i alla fall frisk igen (allt är relativt) och det är så skönt!
Åker till Monika och blir helad.
|
18 november 2002:
Dags att ta blodprover och träffa min läkare inför torsdagens cellgiftsbehandling. Kan ni tänka er!
Levervärdena var mycket bättre än sist. De har nästan inte varit så bra sedan mitt återfall konstaterades i slutet på
juli. Gissa om jag är glad!
|
23 november 2002:
I onsdags var jag till Monica på healing. I torsdags fick jag cellgifter och idag har jag gjort den "Emotionella resan"
tillsammans med Mari. "Resan" är en bok av Brandon Bays. Den beskriver hur Brandon "kastar sig in i en märklig, djupt självanalyserande
och till sist frigörande healingresa". "Reseprocessen hjälper dig att bli av med emotionella och fysiska blockeringar, att utnyttja ditt eget
inre, uppleva gränslös glädje och bli fri". Läs mer på Brandons hemsida.
|
25 november 2002:
I förmiddags var jag till Blackebergs sjukhus på vattengymnastik. Efter det träffades Elisabeth (och David) och jag på
IKEA och åt lunch. Såklart passade vi på att shoppa lite också. Därefter bar det iväg till Monica på healing. Jag
bjöd Elisabeth på en behandling. Vad hon tyckte? Hon tyckte att det gjorde ont... Hon var även överraskad över att Monica visste
en hel del om henne utan att hon berättade det. Monica hade aldrig träffat Elisabeth förut och jag hade inte berättat något om
Elisabeth för Monica...
|
2 december 2002:
Idag har jag gått "ettan" hos Monica. Reikiutbildningen består av tre delar. Efter att ha klarat av Reiki I kan jag heala
mig själv. Det behövs förstås en del övning. Jag övar på mina barn. Kanske att även Anders (min man) kan
tänkas gå med på att bli lite healad.
|
3 december 2002:
Vattengymnastik. Prövade på att simma fyra längder (totalt ca 28 meter). Det var tufft.
|
4 december 2002:
I morse mådde jag ovanligt illa. Jag orkade inte hjälpa till med lämning av barnen på dagis/skola. Det tog drygt
två timmar innan jag kände mig bättre igen. Tyvärr verkar inte magkatarren släppa. Blev det för mycket healing i
måndags?
|
6 december 2002:
Hur mår jag egentligen? Ja, jag har ju inte skrivit mycket om det utan bara berättat om vad jag sysslat med på sistone.
Idag känner jag mig väldigt pigg. Jag slutade helt med kortison för en veckan sedan. Jag har inga smärtor som kan förknippas med cancern. Magkatarren
släppte igår efter att jag varit på healing. Om det berodde på det eller på Losec är jag inte säker på.
Varför jag har magkatarr? Jo, det beror nog helt på cellgiftstabletterna (Xeloda). Jag får även bröstsmärtor som strålar
ner i armarna av dem.
|
7 december 2002:
I morse vaknade jag upp tidigt (6.00) med en förskräcklig värk i kroppen. Det gick bara inte att sova mer. Hur jag
än vred och vände på mig så gick det inte över. Efter ca en timme stod jag inte ut längre utan blev tvungen att gå
upp och ta två Alvedon. Värken gick över efter en liten stund som tur var. Om det fortsätter så här måste jag nog
börja med kortison igen.
|
9 december 2002:
Dags för nya blodprover samt ett läkarbesök. Alla levervärden utom ett är ännu bättre än sist!
Tyvärr är LPK-värdet (vita blodkroppar) för lågt (2,0). Det har alltid varit normlat tidigare. Min läkare rådgör
med en annan läkare och kommer fram till att jag bara ska ta mina Xelodatabletter (cellgifter) och inte få någon intravenös
behandling (Navelbine) denna vecka. Både och kan bli för mycket. Nästa måndag ska jag ta nya blodprover för att se om de kan
ge mig Navelbine nästa vecka.
Min läkare trodde att mina nya problem med smärtor i benen samt att jag är väldigt frusen kunde bero att jag slutat med kortison.
När man slutar med kortison kan man få problem liknande abstinens. Dessa bör gå över inom ett par veckor. I annat fall
måste jag nog börja med kortison igen. Då är det inte "abstinensbesvär" utan min sjukdom som spökar.
|
10 december 2002:
Vattengymnastik igen. Idag klarade jag 6 längder (ca 42 meter). Tänk att man kan bli så svag. Jag som tog
kilometermärket för några år sedan...
|
16 december 2002:
Vattengymnastik igen. Idag klarade jag 8 längder (ca 56 meter). Efter träningen tog jag nya blodprover.
|
19 december 2002:
Värdet på de vita blodkropparna är ok igen, så idag blev cellgiftsbehandlingen av. Min dotter Maja följde
med mig.
|
21 december 2002:
Jag tappar väldigt mycket hår och törs knappt kamma mig. Jag vet att det låter fånigt, men det är
så hemskt med allt hår som fastnar i kammen.
Fast det är kanske inget att oroa sig för. Jag har knappt tappat ett hårstrå sedan mitt nya hår växte ut. Kanske är
det som när man är gravid. Under graviditeten tappar man knappt något hår alls. När barnet väl är fött rasar det.
Jag har i alla fall köpt B-vitaminer. Det kan inte skada...
|
20 december 2002:
Var hos Monica och fick lite healing. Hon sa att både lever och skelett var mycket bättre nu. Ultraljudsundersökning
och röntgen i slutet av januari kommer att visa om hon har rätt.
|
27 december 2002:
Jag klarar mig fortfarande väldigt bra utan att behöva ta kortison eller något annat smärtstillande. Det jag
"lider" mest av är att vara så trött och att orka så lite. Magkatarren som jag får som biverkning av Xeloda (cellgift) är
också rätt plågsam. Vissa perioder måste jag ta två Losec om dagen.
Jag tappar inte längre onormalt mycket hår! Nu lossnar det inte mer än det borde.
|
30 december 2002:
Idag har jag varit på vattengymnastik. Efter "passet" simmade jag så många längder jag orkade. Det blev
16 stycken (=112 m)! Nu börjar det likna något!
|
