UPPSALA UNIVERSITET
Kulturgeografiska institutionen
Självständigt arbete D
Höstterminen 1998

Författare:	Johanna Nählinder
Handledare:	Mats Lundmark

INNEHÅLL

   FÖRORD

1 SAMBANDET MELLAN ANSTÄLLNING OCH ARBETSKRAFT
Uppsatsens syfte, metod och disposition

2 BAKGRUND
Personaluthyrning är en tjänst
Olika typer av tjänster
Tjänster är svåra att transportera
Marknaden bestämmer ofta var ska tjänsten ska lokaliseras

3 PERSONALUTHYRNINGSBRANSCHEN
Personaluthyrning blev laglig 1992
Vilka företag är personaluthyrningsföretag
Personaluthyrningsföretag gör mer än hyr ut personal
Framförallt administrativ personal hyrs ut
Branschen domineras av stora företag

4 PERSONALUTHYRNINGENS RUMSLIGA UTBREDNING
Vad är ett personaluthyrningsföretag
Personaluthyrningsarbetsställen i Sverige
Personaluthyrning i 65 kommuner
En tredjedel av de lokala arbetsmarknaderna har tillgång till personaluthyrningarbetsställen
Personaluthyrning finns i de flesta F-regioner

5 LOKALISERINGSFÖRUTSÄTTNINGAR I LINKÖPING
Mauds Skrivtjänst - Linköpings äldsta personaluthyrningsföretag
Proffice - första jätten på Östgötaslätten
LinAlls - när företaget behöver en linjemålare
Manpower - nischad jätte verksam i femtiotvå länder
Två perspektiv på lokalisering

6 DISKUSSION

7 SAMMANFATTNING

8 REFERENSFÖRTECKNING

FÖRORD

Denna D-uppsats i samhällsgeografi skrevs under tio veckor hösten och vintern 1989/99. Uppsatsen började med en nyfikenhet på personaluthyrningsbranschen, en bransch som växer med femtio procent varje år.

Jag skulle vilja tacka Er som låtit Er intervjuas. Tack Maud Gradin, Marie Hesselryd, Anette Nordblad, Anders Samuelsson och Urban Sandberg. Utan Er hade den här uppsatsen inte varit möjlig! Jag skulle även vilja tacka min handledare docent Mats Lundmark för hans stöd och entusiasm.

Linköping i januari 1999,

Johanna Nählinder

1. SAMBANDET MELLAN ANSTÄLLNING OCH ARBETSPLATS

Vi lever i en föränderlig värld och dessa förändringar har gjort att en ny tjänst - personaluthyrning - har fått fotfäste i Sverige. Sättet att organisera produktionen håller på att ändras. Det nya, mer flexibla sättet, att organisera produktionen är en del av postfordismen vilket innebär att såväl produktionsprocessen, fabriksorganisationen som förhållandet mellan producent och konsument idag är mer flexibelt än någonsin. Förändringarna till en mer flexibel produktion leder i förlängningen bland annat till kortare produktionsserier, ökad produktvariation, ett förändrat produktionssätt och en förändrad arbetskraftsorganisation. Förändringen i arbetskraftsorganisation har bland annat gjort att företagen behöver en arbetskraft som är mer flexibel och mer kvalificerad än tidigare. Detta gäller i allra högsta grad för tjänsteproduktionen.

Konkurrensen har ökat och personal som inte kan utnyttjas är dyr. Ett sätt att minska kostnaderna är att effektivisera arbetsorganisationen ("trimma" företaget), ett annat att variera personalstyrkans storlek. Därför har användandet av arbetskraft blivit mer flexibelt. Exempel på detta är konjunktursanpassad arbetstid (förekommer inom verkstadsindustrin), deltidsanställningar och övertidsuttag. Det har också lett till nya kontraktsformer som projektanställningar, frilansuppdrag, konsultuppdrag, entreprenad och personaluthyrning.

Företag köper också in tjänster i större omfattning än tidigare. Dels köper man in specialtjänster (som exempelvis datakompetens) men man externaliserar också (genom till exempel entreprenader och avknoppningar) tjänster som tidigare sköttes internt. Man köper in tjänster för ordinarie arbeten som vikariat, något man tidigare i högre grad kunde sköta inom företaget genom exempelvis en intern vikariepool.

Denna flexibilitet har lett till att personalen på ett företag inte nödvändigtvis behöver vara fast anställda av företaget och arbeta i företagets lokaler. Den fast anställda personalen kan också arbeta utanför företaget, till exempel hemma. Personalen kan också vara anställd av en annan arbetstagare och arbeta tillfälligt eller permanent i företagets lokaler. Personal kan arbeta åt företaget men vara anställd av annan arbetsgivare och arbeta i andra lokaler. Dessutom kan företaget ha anställt konsulter eller frilansare som är egenföretagare. Även om alla i praktiken arbetar åt samma företag har de olika arbetsrättsliga ställningar och olika medbestämmande. Det tidigare sambandet mellan anställning och arbetsplats håller på att luckras upp medan lagstiftningen släpar efter.

Personaluthyrning är ett sätt att organisera de tillfälliga anställningarna. Det finns, enligt branschorganisationen SPUR, Svenska Personaluthyrnings- och Rekryteringsförbundet, och den utredning som 1997 utredde branschen, inga belägg för att personaluthyrningsföretag tränger undan icke-temporära anställningar hos beställarföretagen, eftersom det är dyrare att hyra in än att anställa.

Sammanfattningsvis har två tendenser lett till personaluthyrningsbranschens positiva utveckling. Belastningen på arbetsstyrkan är ojämnare än tidigare och med en mer trimmad organisation finns det behov av flexibla personallösningar. Personaluthyrning är en sådan lösning. Ett personaluthyrningsföretag är ett företag som hyr ut produktionsfaktorn arbete till ett beställarföretag. Uthyrningsföretaget betalar arbetstagarens lön, skatt, sociala avgifter och tar dessutom ut en ersättning för sina egna administrativa avgifter.

Personaluthyrningsbranschen är en servicebransch som fungerar som ett smörjmedel för organisationer vid hård arbetsbelastning. Förutsättningen för att det ska finnas personaluthyrningsföretag är alltså att det finns en marknad som de kan tjäna.

1.1. Uppsatsens syfte, metod och disposition
Uppsatsens syfte är att beskriva personaluthyrningsbranschen med tonvikt på att beskriva och viss mån tolka det geografiska lokaliseringsmönstretnoch dess framväxt. Ett bisyfte med uppsatsen är att undersöka lokaliseringsförutsättningarna för personaluthyrningsarbetsställena i en kommun, Linköping.

Undersökningen är huvudsakligen kvalitativ till sin karaktär. Det innebär att de huvudsakliga källorna har varit litteratur och intervjuer. Eftersom branschen är ny i Sverige finns få tryckta källor som berör den. Därför har Internetkällor och trycksaker använts i hög utsträckning. Stor vikt har lagts vid att undersöka källornas tillförlitlighet. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med aktörer inom personaluthyrnings-branschen. Uppsatsen har också vissa kvantitativa drag, huvudsakligen i form av deskriptiv statistikbearbetning.

I kapitel 2 anknyts till relevant litteratur om tjänster och lokaliseringen av privata tjänsteföretag. I kapitel 3 redogörs för vad som utmärker personaluthyrningsföretagen som bransch. Stor vikt läggs vid att definiera branschen. I kapitel 4 undersöks den rumsliga fördelningen av personaluthyrningsarbetsställen i Sverige. I kapitel 5 granskas lokaliseringsförutsättningarna i en svensk kommun, Linköping. I kapitel 6 förs en avslutande diskussion och kapitel 7 innehåller en sammanfattning.

2. BAKGRUND

Personaluthyrning är en tjänst. I detta kapitel redogörs för vad som karakteriserar en tjänst och för tjänsteproduktionens rumsliga mönster.

2.1. Personaluthyrning är en tjänst
Det är svårt att definiera en tjänst. Ofta definieras den negativt utifrån definitionen av en vara: "En vara anses utgöra en produkt som antar en fast, fysisk form, som kan lagras och transporteras och som kan köpas och säljas på en marknad." Tjänsten existerar inte om den inte fyller en funktion eftersom den inte produceras i förväg. Produktion och konsumtion av en tjänst pågår samtidigt vilket innebär att det ofta krävs ett möte mellan producent och konsument (se avsnitt 2.3). Eftersom tjänsten i sig (men inte effekten av tjänsten) upphör att existera när den har producerats kan den normalt inte heller massproduceras, lagras eller transporteras. En beskrivning av en tjänst kan alltså vara att "en tjänst är svår att lagra och transportera och det är ofta frågan om ett direkt möte mellan producent och konsument." Människan, bäraren av tjänsten, är alltså den mest grundläggande resursen vid all tjänsteproduktion. Detta får geografiska implikationer för tjänstens räckvidd och därmed också för tjänsteproduktionens lokalisering.

2.2. Olika typer av tjänster
Dahlström definierar fem viktiga begrepp: tjänstefunktioner, tjänsteproduktion, tjänsteyrken, tjänstebranscher och tjänstesektorn. Se figur 1.

Figur 1. Förhållandet mellan begreppen tjänstefunktion, tjänsteproduktion, tjänsteyrke och tjänstebransch.
Källa:Bearbetning av Dahlström s 99.

Tjänstefunktioner omfattar alla tjänster, medan tjänsteproduktion är tjänster som produceras inom den formella ekonomin, det vill säga de tjänster som är avlönade och beskattade. Vad som är tjänsteproduktion varierar eftersom det som är betalt och beskattat arbete i en tid behöver inte vara det i en annan tid. Alla som arbetar med tjänsteproduktion har tjänsteyrken och det framgår av yrkesstatistiken.

Ett företag kan ha verksamheter på mer än en ort. Det innebär att ett företag kan bestå av mer än ett arbetsställe. I den här uppsatsen ligger fokus, speciellt i kapitel 4, på personaluthyrningsarbetsställena. Med ett personaluthyrningsarbetsställe menas de ställen varifrån arbetskraften förmedlas, inte de arbetsställen de hyrs ut till. Ett företag kan också vara verksamt i en eller flera branscher, där en bransch består av de arbetsställen vars slutprodukt liknar varandra.

Alla företag och organisationer som producerar tjänster ingår i olika tjänstebranscher då man utgår från branschstatistiken som klassificerar arbetsställen efter den huvudsakliga verksamheten vid arbetsplatsen. En städare på ett industriföretag har alltså inte ett tjänsteyrke. Alla tjänstebranscher sammantaget utgör tjänstesektorn. Tjänstesektorn kan ses som en restpost, eftersom den innehåller alla branscher som inte definieras som tillhörande primärgrenarna eller industrisektorn.

2.3. Tjänster är svåra att transportera
Av definitionen på en tjänst framgår att tjänster är svåra att transportera, men det finns tre sätt att transportera dem. Det kanske vanligaste sättet är resandet, det direkta mötet. Resandet över gränser kan begränsas av legala hinder som exempelvis arbetstillstånd och passregler. Tjänster kan också transporteras genom telekommunikationer. Användandet av telekommunikationer som ett sätt att transportera tjänster har ökat. Telekommunikationer ger inte samma kvalité som ett direkt möte. Hermelin refererar till undersökningar som visar att vissa kunder klart föredrar ett direkt möte och att tilliten blir bättre då. Ett tredje sätt att transportera tjänster är genom fysiska artefakter, till exempel programvara, som dessutom kan förvaras. För personaluthyrningsföretag är resandet det enda sättet att transportera tjänster, vilket gör räckvidden kort.

2.4. Marknaden bestämmer ofta var tjänsten ska lokaliseras
Tjänster är alltså svåra att transportera. Detta inverkar på räckvidden av tjänsten och därmed också på lokaliseringen av företagen.

En fingervisning om var tjänster vanligtvis lokaliseras fås om tjänster delas upp i privat och offentligt producerade tjänster och i produktionstjänster och konsumtionstjänster (se figur 2). Tjänstesektorn som sådan har alltså inget enhetligt lokaliseringsmönster. De offentligt organiserade tjänsterna styrs politiskt och därför kontrolleras de också demokratiskt. Exempel på offentligt organiserade tjänster är välfärdstjänster samt verksamheter som rör hela nationens yttre och inre säkerhet. De privata tjänsterna säljs och produceras på marknadens villkor. Hit hör till exempel handel, restaurang, hotell, underhållning, bank- och försäkringstjänster.

Produktionstjänster och konsumtionstjänster riktar sig till olika marknader. En produktionstjänst är en tjänst som fungerar som insatsvara i en annan tjänst eller i en vara. Köpare av produktionstjänsten är alltså andra företag och organisationer. En konsumtionstjänst levereras direkt till den slutliga konsumenten. Vissa tjänster kan både vara konsumtionstjänst och produktionstjänst, till exempel vissa banktjänster.

Figur 2. Två distinktioner ger en fingervisning om lokaliseringen. Personaluthyrning är en privat producerad produktionstjänst.
Källa: Bearbetning av Dahlström s 103.

De offentliga tjänsternas lokalisering beror bland annat på vad politiker anser om vilka behov som finns för tjänsten och hur tillgänglig den ska vara. Lokaliseringen av de offentliga tjänsterna är även begränsad till det specifika geografiska område som är ansvarsområde. Detta gör att det finns begränsade möjligheter att välja lokalisering och arbetskraften måste lockas till de platser där tjänsterna produceras.

Lokaliseringen av de privata tjänsterna är beroende av närhet till marknaden och kvalificerad arbetskraft. Privata konsumtionstjänster riktar sig till enskilda individer. Detta gör att de privata konsumtionstjänsterna ofta har ett lokaliseringsmönster som följer i hög grad befolkningens bosättningsmönster och Christallers centralortsteori.

De privata produktionstjänsterna uppvisar starka agglomerationstendenser eftersom produktionstjänsterna lokaliseras till områden där marknaden finns. Lokaliseringen av produktionstjänster styrs också i hög grad av tillgången till kvalificerad arbetskraft. Privata produktionstjänster är därför starkt överrepresenterade i storstadsområdena. Personaluthyrning är en privat tjänstebransch som producerar produktionstjänster.

De viktiga slutsatserna av Dahlströms resonemang är att privata produktionstjänster lokaliseras i huvudsak efter två lokaliseringsfaktorer. För det första är det viktigt att arbetsstället är lokaliserat nära kunderna. För det andra är det viktigt att ha tillgång till kvalificerad arbetskraft. Produktionstjänsterna kan också dra nytta av de externa fördelar som agglomerationer ger. Agglomerationsfördelar kan delas upp i urbaniseringsfördelar och lokaliseringsfördelar.

Urbaniseringsfördelar är de fördelar som tillfaller företaget på grund av tillgång till väl utbyggd infrastruktur (transporter och telekommunikationer), byggnader (kontorslokaler samt bostäder till anställda) och stora diversifierade arbetsmarknader. Med tillgång till infrastruktur menas bra transportmöjligheter. Speciellt viktigt tycks tillgången på en stor flygplats vara. För tjänsteföretagen är det också viktigt att det finns en fungerande infrastruktur för informationsteknik. Detta gör att de större städerna har ett försprång och i dessa tycks tjänstesektorn till och med kunna växa över marknadsförutsättningarna. Enligt Hermelin har storstadsområden också en stor tillgång på lämpliga byggnader.

Det är viktigt att det finns en stor och diversifierad arbetsmarknad och särskilt viktigt tycks det vara att det finns tillgång till kvalificerad arbetskraft. Kvalificerad arbetskraft är ojämnt lokaliserad inom ett land och återfinns framförallt i de större städerna. Tillgång till kvalificerad arbetskraft är särskilt viktig för företag som är verksamma i branscher som expanderar snabbt. Även hur länge arbetskraft stannar kvar på ett arbete varierar rumsligt. I de stora städerna stannar de anställda kortast tid på ett och samma arbete. Detta är dyrt för företag på kort sikt, men produktivt på lång sikt både för företaget och för branschen eftersom det leder till kunskapsspridning.

Lokaliseringsfördelar är de fördelar företag får av att vara lokaliserade nära andra företag. Lokaliseringsfördelarna anses ofta vara viktigare än urbaniseringsfördelarna.

Närheten till liknande tjänster är viktig eftersom företag, speciellt små företag som är centralt belägna, samarbetar i formella och informella nätverk. Företaget kan då få tillgång till den information - till exempel om nya tekniker och metoder - som håller det konkurrensmässigt. Närheten till kunder och de företag där man själv är kund är viktigt eftersom produktion och utbyte av produktionstjänster kräver en kontinuerlig och nära kontakt mellan producent och konsument. Som framgår av genomgången ovan är den bästa lokaliseringen ofta urban.

Produktionstjänsternas lokaliseringsmönster beror på hur branschen och nationens urbana system ser ut. Generellt är olika branscher olika mycket rumsligt koncentrerade. Företag som har sitt huvudkontor i stora städer har den största rumsliga spridningen och stora företag har överlag ett mer utspritt mönster än små företag.

Det urbana systemet ser olika ut i olika länder. Därför skiljer sig också lokaliseringsmönstret åt. Om det finns få stora städer kommer dessa att dominera produktionstjänsterna. Stora städer har också mer diversifierade produktionstjänster än mindre städer. Om det urbana systemet ändras kommer även lokaliseringsmönstret att ändras.

Företag väljer inte alltid sin lokalisering efter rationella principer. Företag kan välja att minimera osäkerheten vid ett lokaliseringsbeslut genom att välja att lokalisera sig där andra lokaliserar sig. Det tycks också finnas ett samband mellan var företaget lokaliseras och var ägaren bor. Om företagets ägare tidigare arbetat åt ett annat företag i samma bransch kan det nya företaget helt enkelt lokaliseras i närheten av det företag ägaren tidigare arbetade åt. Detta kallas localized entrepreneurship.

Företag har oftast en historia. Företaget kan ha förändrat verksamhet sedan det etablerades. Det kan också varit resultatet av en avknoppning eller ett uppköp. För att tolka lokaliseringen måste man utgå från situationen vid den tid de lokaliserades.

3. PERSONALUTHYRNINGSBRANSCHEN

3.1. Personaluthyrning blev laglig 1992
Grunden för den lag som gjorde personaluthyrning till en i princip förbjuden tjänst fram till 1992 lades 1933 när Sverige antog ILO-konvention nummer 34 om avgiftskrävande arbetsförmedling. Konventionen ratificerades av Sverige 1936 och resulterade i 1935 års arbetsförmedlingslag. Denna lag fastslog att arbetsförmedling inte fick drivas med vinstsyfte och om man ville bedriva arbetsförmedling utan vinstsyfte skulle detta anmälas till Socialstyrelsen. Socialstyrelsen kunde även ge tillstånd för att bedriva arbetsförmedling med vinstsyfte. Senare ändrades ansvarig myndighet till arbetsmarknadsstyrelsen, AMS. Lagen fokuserade på arbetsförmedling och gav ett mycket litet handlingsutrymme då tillstånd sällan gavs.

Eftersom enbart nio stater ratificerade ILO-konvention nummer 34 kom den att revideras och uppstå på nytt som ILO-konvention nummer 96. Den reviderade konventionen ratificerades av Sverige och ett fyrtiotal andra stater 1950. Konventionen kunde sägas upp av ett medlemsland under en tolvmånadersperiod vart tionde år. Ett antal domar i tingsrätter och Högsta Domstolen från sextiotalet och framåt fastslog att även uthyrningsverksamhet omfattades av förbudet mot privat arbetsförmedling.

1992 föreslog regeringen att ILO-konvention nummer 96 skulle sägas upp eftersom "verksamheten uppfattas som både nyttig och önskvärd för såväl arbetstagare som för tjänsteföretagen och deras kunder." Andra anledningar var att konventionen ansågs överspelad och inte efterlevdes i omvärlden. Statligt monopol på arbetsförmedling var inte heller, enligt en dom i EG-domstolen (våren 1991) förenligt med Romfördraget. Uppsägningen av ILO-konvention 96 trädde i kraft den fjärde juni 1993.

År 1992 kunde arbetsförmedlingen börja avregleras. Uthyrning av arbetskraft togs upp som en speciell paragraf i den nya lagen och definierades som "ett rättsförhållande mellan en beställare och en arbetsgivare som innebär att arbetsgivaren mot ersättning ställer arbetstagare till beställarens förfogande för att utföra arbete som hör till dennes verksamhet." Personaluthyrning blev tillåten men endast inom snäva ramar. Lagen reglerade hur länge en arbetstagare fick vara uthyrd till samma företag (fyra månader) och till vad arbetstagare fick hyras in (enbart vid tillfälligt behov av extra arbetskraft). Lagen reglerade vidare att arbetstagaren inte fick hyras ut till föregående arbetsgivare under en sexmånadersperiod samt att arbetstagare inte fick hindras att ta anställning hos beställaren.

Den nya lagen innebar att personaluthyrning blev laglig. Personaluthyrningsföretagen kunde hyra ut personal till fler branscher än vad som tidigare skett, till exempel till de branscher som regleras av kollektivavtal. Tidigare hade verksamheten nästan enbart varit riktad mot förmedling av administrativa tjänster. Fortfarande hyrs främst administrativ personal ut.

Branschens avreglering kom sedan att utredas vidare och en ny lag, som ersatte den gamla, trädde i kraft 1993. I denna lag togs begränsningen till fyra månaders uthyrning bort eftersom den kritiserats. Ofta kunde det vara svårt att veta hur länge en uthyrningsperiod skulle komma att bli och det var besvärligt att byta arbetstagare efter en fyramånadersperiod. Dessutom var fyra månader för kort för att täcka en normal föräldraledighet. Vidare togs begränsningen till arbetstoppar bort. Därmed var branschen färdigavreglerad. Våren 1995 beslöts att ILO-konvention nummer 96 skulle revideras, vilket ledde till att ILO-konvention nummer 181 lades fram. Sommaren 1997 kom den så kallade Rosengrenutredningen som hade till syfte att följa upp 1993 års lag. I utredningen föreslogs lagändringar, vilka dock avslogs av riksdagen. De juridiska förutsättningarna för branschen har alltså inte ändrats sedan 1993.

Det internationella inflytandet på lagarna för personaluthyrning har varit stort. 1935 års lag stiftades för att ratificera ILO-konvention nummer 34 och avregleringen av branschen startade då ILO-konvention nummer 96 sades upp.

Trots att branschen varit reglerad fram till 1992 har personaluthyrningsföretag verkat i Sverige sedan 1950-talet. Tre företag hade licens från AMS för att bedriva förmedling av kontorsvikariat. Två av dessa var knutna till handelskamrarna i Stockholm och Göteborg och den tredje var den kvinnliga kontoristföreningen i Stockholm. Utöver dessa fanns ett antal skriv- och stenografibyråer som saknade formellt tillstånd att hyra ut personal. Ursprunget till branschen var, enligt branschorganisationen SPUR, Stockholms Stenografiservice som hyrde ut sekreterare för kortare perioder. Eftersom tjänsten var populär uppstod nya företag genom avknoppning. Proffice och Manpower härstammar båda från Stockholms Stenografiservice. Verksamheten utvecklades såsmåningom till skrivbyråer och vidare till kontorserviceföretag och personaluthyrningsföretag.

Avregleringen har gett upphov till en stor tillväxt av branschen, även om lågkonjunkturen 1991 drabbade branschen hårt. Enligt Björn Örås, VD och grundare av Poolia, sjönk efterfrågan på inhyrd personal med mellan 50 och 75 procent vid lågkonjunkturen. Detta bekräftas även av Maud Gradin, ägare av Mauds Skrivtjänst i Linköping. Innan lågkonjunkturen hade hennes företag ständigt tre personer uthyrda till SAAB i Linköping. Under lågkonjunkturen ringde man från SAAB och undrade om Mauds Skrivtjänst kunde ta över några av SAABs övertaliga. Även i propositionen där 1993 års lag lades fram bekräftades denna bild: legaliseringen av personaluthyrning sammanföll med en lägre efterfrågan på tjänster.

Under senare år har branschen vuxit kraftigt. År 1991 hade branschen en omsättning på "något hundratal miljoner" och 1997 var omsättningen 1.245 miljoner kronor, hävdar Björn Örås. Personaluthyrningsbranschen har haft en stark tillväxt, upp till femtio procent årligen sedan 1993. Detta gör branschen till den snabbast växande branschen i Sverige. Även räknat i antal sysselsatta har branschen vuxit kraftigt (se figur 3). Proffice Linköping till exempel anställer en till två personer om dagen.

Figur 3. Antalet anställda 1994 -1998 i personaluthyrningsföretagen. I juni 1998 var 18.000 sysselsatta inom personaluthyrningsbranschen.
Källa: Bearbetning av SPUR Branschens omfattning och utveckling. Faktaskrift (1998). s 10.

Trots den mycket snabba tillväxten är det endast en liten del, uppskattningsvis 0,1-0,44 procent, av den svenska arbetskraften som är uthyrd. I västvärlden som helhet uppskattas 1-2 procent vara uthyrd. I Europa uppskattas i genomsnitt en procent av arbetskraften vara uthyrd, i USA närmare två procent och i Nederländerna hela fyra procent. Detta, tillsammans med branschens tillväxt, gör att det finns förväntningar om fortsatt expansion. Branschorganisationen SPUR beräknar att branschen kommer att öka med femtio procent årligen, vilket skulle kunna leda till att 36.000 personer kommer att vara sysselsatta i personaluthyrningsbranschen vid sekelskiftet. Björn Örås anser att det inte är omöjligt att omsättningen inom personaluthyrningsbranschen tiofaldigas inom en tioårsperiod. Först då skulle Sverige komma upp i EUs genomsnittsnivå. Optimismen inom branschen är med andra ord stor.

En del av personaluthyrningsföretagen är organiserade i branschorganisationen SPUR, Svenska Personaluthyrnings- och Rekryteringsförbundet. SPUR sammansluter företag från verksamhetsområdena kontor- och ekonomiadministration, lager och industri, teknik, vård, butik och restaurang. SPUR har även en normerande funktion inom branschen då man har etiska regler som medlemmar ska följa och även utesluter de medlemmar som inte följer dem. Handelstjänstemannaförbundet, HTF, organiserar merparten av de anställda i branschen. Detta är naturligtvis en konsekvens av att det mest är kontorspersonal som hyrs ut.

Kritik har riktats mot personaluthyrningsbranschen då personalens ställning varit sämre än för dem som varit anställda på andra sätt. Bland annat har inte de anställda inom personaluthyrningsföretag anställningstrygghet och medbestämmande på samma sätt som anställda i andra företag. I de större personaluthyrningsföretagen är personalen vanligtvis anställd "på sedvanligt sätt" och får en viss garantilön. Dessutom erbjuds ofta utbildning. Enligt en undersökning SPUR gjort hos medlemsföretagen har 43 procent av de anställda eftergymnasial utbildning och övriga har gymnasieutbildning eller motsvarande. Detta är över riksgenomsnittet. Eftersom tre fjärdedelar av alla arbetstagare inom personaluthyrningsföretagen tillhör yrkesgrupperna sekreterare, telefonister eller receptionister är en stor andel, 76 procent, av de anställda kvinnor. Yrkesgrupper som tekniker, ekonomer och vaktmästare domineras dock av män.

3.2. Vilka företag är personaluthyrningsföretag
Personaluthyrningsföretag kan ägna sig åt annat än personaluthyrning och tvärtom. Det finns en gråzon. Är konsulter, egenföretagare, lagerarbetare och receptionister uthyrd personal? Själva handlingen - att hyra ut personal - räcker inte för att definiera en bransch.

Den konventionella metoden för att definiera en bransch är den som används inom näringsgrensstatistiken (SNI-indelningen). SNI-indelningen grundar sig på de förhållanden som rådde vid företagets första momsinbetalning och går inte att ändra på senare. Det är också svårt att använda sig av yrkesstatistiken för att få uppgift om hur många som är anställda inom personaluthyrningsbranschen eftersom yrkesstatistiken grundar den sig på senaste folk - och bostadsräkningen som gjordes 1990 och därför inte ger en rättvisande bild.

I 1992 års lag (och i allt väsentligt, även i 1993 års lag) definierades personaluthyrning som "ett rättsförhållande mellan en beställare och en arbetsgivare som innebär att arbetsgivaren mot ersättning ställer arbetstagare till beställarens förfogande för att utföra arbete som hör till dennes verksamhet." Personaluthyrningsföretag skulle då vara de företag som utför denna tjänst. Den juridiska definitionen innehåller inga begränsningar till vilka yrkesgrupper som går att hyra ut eller vilka verksamhetsområden de får vara uthyrda inom.

Branschorganisationen SPUR använder i sin faktaskrift följande definition: "Bemanningsbranschen är ett samlingsnamn för företag som jobbar med personaluthyrning, rekrytering och entreprenader (outsourcing)." Detta är en definition som är svår att operationalisera. Eftersom branschorganisationen inte organiserar alla personaluthyrningsföretag är inte heller medlemskap i SPUR ett bra kriterium på vilka företag som är personaluthyrningsföretag. Konsultguiden klassar de företag som har mer än hälften av sin omsättning från personaluthyrning som personaluthyrningsföretag.

Det finns flera sätt att definiera personaluthyrningsbranschen och beroende på vilken definition man väljer får man olika uppgifter om antalet företag, anställda och arbetsställen. En undersökning från Socialforskningsinstitutet visade att 155 av 424 tillfrågade företag inte sysslade med vare sig personaluthyrning eller förmedling av arbetskraft, trots att de listats under sådana benämningar. Vad som är ett personaluthyrningsföretag är mest definierat i praxis. Gränsen är flytande mellan vad som är personaluthyrning och vad som inte är det. Ett företag som kontrakterar en konsult från en konsultbyrå har inte hyrt in personal, men om företaget hyr in en ekonomichef från ett uthyrningsföretag har man hyrt in personal.

Oftast anges inte vilken definition som använts. I uppsatsen används inte någon enhetlig definition eftersom det inte låter sig göras. Detta medför naturligtvis att antalet personaluthyrningsföretag varierar. Där en bestämd definition används anges detta.

Ofta används begreppet bemanningsföretag synonymt med personaluthyrningsföretag. Enligt Anette Nordblad på Proffice Linköping, är "bemanningsföretag" ett bredare begrepp än "personaluthyrningsföretag" då personaluthyrningsföretag leder tankarna direkt till personaluthyrning och inte till rekrytering och entreprenad. Personaluthyrning har också negativ klang hos många. En anledning till detta är att fram till 1992, när verksamheten i princip var olaglig, var den ibland kombinerad med oseriös verksamhet. Genom att använda den mer positivt laddade benämningen bemanningsföretag försöker man tvätta bort den ibland negativa stämpeln. I uppsatsen kommer beteckningen personaluthyrningsföretag att användas för att beteckna företagen i branschen eftersom det är den gängse beteckningen som används i exempelvis lagtexter och telefonkataloger.

Det finns också flera olika benämningar på den bransch vars företag hyr ut personal. En vanlig benämning är personaluthyrningsbranschen eller bemanningsbranschen, men branschen kan också kallas rekryterings- och uthyrningsbranschen eller kontorsservicebranschen. I personaluthyrningsbranschen ingår inte samma företag som i rekryterings- och uthyrningsbranschen. Att ett och samma företag kan räknas till flera branscher och att branscherna är överlappande beror troligen på att verksamheterna påminner starkt om varandra. Dessutom är verksamheterna relativt nystartade i Sverige. Just nu verkar benämningen på branschen gå från personaluthyrning till bemanning. I uppsatsen kommer benämningen personaluthyrningsbranschen att användas i analogi med benämningen personaluthyrningsföretag.

.3. Personaluthyrningsföretag gör mer än hyr ut personal
Tanken med personaluthyrning är att varje företag ska ägna sig åt sin kärnverksamhet, och personaluthyrningsföretagens kärnverksamhet är bemanning. Som framgår av SPURs definition ovan har personaluthyrningsföretagen tre kärntjänster eller tjänstegruppsområden: personaluthyrning, rekrytering och entreprenad som branschen ofta föredrar att kalla outsourcing. Vad är då skillnaden mellan de tre personaltjänsterna personaluthyrning, rekrytering och entreprenad? Det gemensamma draget hos tjänstegruppsområdena är att de alla hanterar arbetskraft för andra företags räkning.

Personaluthyrning är när en person arbetar åt ett annat företag än det som betalar ut hans lön och arbetet utförs i beställarföretagets lokaler. Rekrytering är att hitta den mest kompetenta personen för ett företag att anställa. Rekrytering påminner om arbetsförmedling, men fungerar mer som en externaliserad personalavdelning. Den rekrytering personaluthyrningsföretagen ägnar sig åt motsvarar den typ av rekrytering som sker via annonsering i fack- och dagspress och inte arbetsförmedlingens verksamhet. Entreprenad är att köpa in tjänster istället för att producera dem själv, det vill säga att externalisera en hel funktion i företaget. Det innebär att ett personaluthyrningsföretag kan ta över en avdelning på ett företag, till exempel löneutbetalning och ansvara för att det blir gjort. Entreprenader kan ske i företagets lokaler men behöver inte göra det.

Skillnaden mellan personaluthyrning och rekrytering är skillnaden mellan att vara i behov av temporär arbetskraft (personaluthyrning) eller vara i behov av permanent arbetskraft (rekrytering). Om en vaktmästare blir sjuk eller får för mycket att göra kan man hyra in en vaktmästare till, det är personaluthyrning. Men företaget kan också välja att lägga ut vaktmästeriet på entreprenad och då är det personaluthyrningsföretaget som ansvarar för att vaktmästartjänsterna blir utförda.

Därutöver utvecklar vissa personaluthyrningsföretag närbesläktade tjänster som karriärförändring, utbildning, search (som också kallas headhunting) och callcenter. Ett callcenter har hand om tjänster som kan hanteras via telefon som till exempel kundtjänst eller telemarketing. Personaluthyrningsbranschen är alltså ingen homogen bransch utan olika företag satsar på olika kombinationer av personaltjänster.

Åttio procent av branschens omsättning kommer från personaluthyrning, medan tio procent kommer från rekrytering och tio procent från entreprenad. De personaluthyrningsföretag som är anslutna till branschorganisationen SPUR ägnar 95 procent av sin verksamhet till personaluthyrning och entreprenad och resterande fem procent till rekrytering och utbildning.

De tre tjänstegruppsområdena har utvecklats successivt ur varandra. I början ägnade sig personaluthyrningsföretagen främst åt personaluthyrning för att så småningom även starta med rekrytering och nu även entreprenad. Rekryteringen ökar nu i omfattning och är kanske mer lönsam än personaluthyrning. Manpowerkoncernen ägnar sig till exempel inte åt rekrytering utanför Sverige. Vilka tjänstegruppsområden personaluthyrningsföretagen ägnar sig åt varierar således mellan länder.

3.4. Framförallt administrativ personal hyrs ut
Företag hyr in personal istället för att anställa direkt av ett flertal anledningar. Viktigast tycks vara en flexibel tillgång till personal när efterfrågan på personal varierar. Att anställa själv är för många, speciellt mindre företag, dyrt och riskabelt. En annan anledning kan vara att företag på så sätt får tillgång på specialkompetens som annars är svår att hitta. Personaluthyrningsföretagen hyr alltså dels ut mindre kvalificerad arbetskraft (som löneadministratörer, sekreterare, telefonister och receptionister), dels starkt specialiserad arbetskraft som exempelvis konsulter inom marknadsföring och ekonomi. Uthyrningen av mindre kvalificerade yrkesgrupper dominerar. Arbetstagarna är ofta unga. Fyrtio procent av arbetstagarna är under trettio år och femton procent är över femtio. Omsättningen på arbetstagare är relativt hög. Den genomsnittliga arbetstiden är 1 - 2 år.

Figur 4. Kontor är det dominerande verksamhetsområdet för personaluthyrningsföretagen.
Källa: Bearbetning sv SPUR "Branschens omfattning och utveckling". Faktaskrift. (1998). s 11.

Det är framförallt tjänster inom kontor- och ekonomisektorn som hyrs ut i Sverige. Detta varierar mellan länder. I USA är Manpowers största verksamhetsområde industri och lager, det vill säga man hyr ut personal till enkla, okvalificerade arbetsuppgifter. Enligt SPURs undersökning av medlemsföretagen svarar tjänsteområdena ekonomi och kontor för tre fjärdedelar av all den personal som hyrs ut, se figur 4.

I Sverige hyrs framförallt personal med tjänsteyrken ut. Vilken sorts personal som hyrs ut varierar mellan personaluthyrningsföretagen. Manpower har färre verksamhetsområden och hyr därför ut färre typer av personal. Man avböjer exempelvis förmedling av butikspersonal. Även om de administrativa verksamhetsområdena dominerar börjar personaluthyrningen inom andra verksamhetsområden bli vanligare. AMU-gruppen har nyligen startat ett personaluthyrningsföretag, NU personaluthyrning AB. Företaget hyr ut yrkesutbildad personal för industrin, som till exempel kvalificerade tekniker, rörsvetsare, CNC-operatörer och robottekniker. Även inom vårdsektorn börjar personaluthyrning bli vanligare. Den största expansionen inom branschen förväntas komma inom verksamhetsområden som teknik, lager, vård, transporter, butik och data. Uthyrd personal återfinns både inom industrisektorn och tjänstesektorn (offentlig och privat tjänstesektor) och bidrar sålunda både till produktionen av tjänster och varor. Alla typer av företag anlitar personaluthyrningsföretag.

3.5. Branschen domineras av stora företag
Branschen sysselsätter ungefär 8.000 personer, men växer kraftigt. Enligt vissa uppgifter finns det 2.500 företag, men en majoritet av dessa är enmansföretag. Endast cirka 400 företag har anställd personal, se figur 5. Summa 354 företag hade upp till tio anställda; 46 företag hade mellan tio och femtio anställda medan enbart fyra företag hade 50-100 anställda och 6 företag hade fler än 100 anställda.

Figur 5. Antalet anställda i personaluthyrningsföretagen i slutet av 1996 i logaritmiska skalor. Som framgår av figuren fanns det 2.510 personaluthyrnings-företag 1996. De flesta av dessa (83,67%) var enmansföretag.
Källa: Bearbetning av SOU 1997:58 Personaluthyrning s 41.

Personaluthyrningsföretag utan anställda är en heterogen och växande grupp företag. Rosengrenutredningen antyder att en stor del av de företagen är överlevnadsföretag. Dessa företag har oftast en annan huvudsyssla än personaluthyrning som skrivbyråverksamhet, översättningar eller bokföring. En stor del av enmansföretagen ägnade enbart en del av sin tid till arbete på andra arbetsplatser.

Personaluthyrningsföretag med anställda återfinns i större tätorter och framförallt i storstadsområden. I den mån personaluthyrningsföretag med anställda återfinns i mellanstora orter är det främst mindre företag som är inriktade på några få branscher. Inte heller gruppen personaluthyrningsföretag med anställda är en homogen grupp. Detta framgår inte minst av att de sex största företagen 1996 stod för över hälften av de anställda. De fyra största företagen är mycket större än de övriga i branschen vilket också framgår av figur 6.

Figur 6. Omsättningen i de tio största personaluthyrningsföretagen 1997 i miljoner svenska kronor. De fyra största företagen har klart högre omsättning än de övriga - Västsvenska handelskammaren, Capanova, Skandinaviska Jour & Rekryteringsbyrån, HELP personal, First Reserve och Support Personalkraft.
Källa: Bearbetning av Konsultguidens hemsida, Internet, http://www.konsultguiden.se/bemanning 981117.

Av de fyra stora företagen är det bara ett, Poolia, som är helt svenskägt. Proffice är delvis norskägt och både Manpower och Olsten är delar av amerikanska koncerner som etablerat sig i Sverige genom uppköp. Manpower är världens största bemanningsföretag och etablerade sig 1995 på den svenska marknaden genom uppköp av familjeföretaget Teamwork. Olsten tog sig in på den svenska marknaden genom uppköp av Kontorsjouren. Uppköpen beror på att intresset för inhyrd personal har ökat i Sverige sedan lagstiftningen ändrats och marknaden expanderat. Gemensamt för de fyra stora företagen är att de fokuserar på administrativa tjänsteområden.

De fyra stora företagen har alla arbetsställen spridda över Sverige. Sammanlagt har de fyra största företagen 49 arbetsställen över Sverige (undantaget Valdemarsvik där Proffice har ett call-center). Observera att urvalet inte är det samma här som i undersökningen av Gula sidorna (se figur 12). Exempelvis saknar Lund personaluthyrningsföretag i den undersökningen medan både Proffice och Manpower har kontor i Lund enligt dessa källor. Det beror på att urvalet är gjort vid olika tidpunkter. Proffice har flest arbetsställen, tätt följd av Manpower och Olsten (se figur 7).

Figur 7. De fyra största personaluthyrningsarbetsställenaföretagen har arbetsställen (PUA) i de största kommunerna.
Källa: Bearbetning av www.manpower.se, www.proffice.se, www.olsten.se, www.poolia.se samtliga 981213 samt Statistisk Årsbok (1998), tabell 30 s 33ff.

Poolia har endast fyra arbetsställen, men är i gengäld det personaluthyrningsföretag som växer snabbast. Poolia placerar sig på andra plats på tillväxtlistan för svenska företag. Den genomsnittliga tillväxttakten i Poolia var under de senaste fem åren 66 procent. Som framgår av figuren återfinns personaluthyrningsarbetsställena i de största städerna och oftast har flera olika företag verksamhet i samma kommun. Det tycks således finnas ett samband med kommunens storlek: ju större ort desto fler personaluthyrningsarbetsställen. Lite förvånande är att inget personaluthyrnings-företag har valt att etablera sig i Sveriges sjuttonde kommun, Halmstad, medan tre av fyra har valt att etablera sig i Trollhättan, Sveriges fyrtionde kommun.

4. PERSONALUTHYRNINGENS RUMSLIGA UTBREDNING
I detta kapitel görs en operationaliserad definition på vilka företag som är personaluthyrningsföretag, varefter en sammanställning av Sveriges personaluthyrnings-arbetsställen uppdelat på kommuner, lokala arbetsmarknader och förvärvsregioner presenteras.

4.1. Vad är ett personaluthyrningsföretag?
Som framgått i tidigare kapitel är branschen svår att operationalisera. Ett sätt att definiera personaluthyrningsarbetsställen är att använda telefonkatalogens branschregister, uppslagsord "personaluthyrning". Personaluthyrning är en tjänst som bygger på förtroende mellan personaluthyrningsföretag och beställarföretag och det gör att Gula sidorna inte är det medium genom vilket man får nya kunder. Samtidigt anser samtliga intervjuade (som alla annonserar i telefonkatalogen, se kapitel 5) att annonsering i telefonkatalogen är ett självklart led i marknadsföringen.

Figur 8. Personaluthyrning och närbesläktade uppslagsord. Under respektive uppslagsord anges inom parantes antalet annonserande i Linköpingsområdet. På pilarna mellan uppslagsorden anges hur många arbetsställen som valt att annonsera under mer än en rubrik.
Källa: Bearbetning av Linköpingskatalogen (nr 27) Gula sidorna, s 6-7, 125, 292, 314-315, 345-346, 380.

I avsnitt 3.5 konstaterades att personaluthyrningsbranschen består av en stor mängd mycket små företag samt ett fåtal företag som dominerar marknaden. Undersökningen räknar enbart antalet arbetsställen, inte storleken på arbetsställena, varken i antal anställda eller omsättning. Undersökningen ger alltså en grov uppskattning av personaluthyrnings-arbetsställenas antal och lokalisering.

För att undersöka hur bra uppslagsordet personaluthyrning täcker branschen, har en förundersökning gjorts med utgångspunkt från Linköpings katalog. Vid uppslagsordet personaluthyrning föreslås även uppslagsorden arbetsförmedling, farmartjänst, skrivbyråer och telefonpassning. I Gula sidorna finns arbetsställen med postadresserna Linghem, Linköping, Norrköping, Söderköping, Vadstena, Kalix, Stockholm, Åby, Skärblacka samt Rimforsa. Som framgår av postadresserna ovan väljer även arbetsställen långt utanför katalogområdet (Stockholm, Kalix) att annonsera. Dessa arbetsställen har inte tagits med för att undvika dubbelräkningar.

Gula sidorna för Linköpingskatalogen och Norrköpingskatalogen är identiska. I förundersökningen och därmed också i figur 8 är enbart de arbetsställen som finns i Linköpingskatalogens upptagningsområde medtagna, det vill säga de arbetsställen som har postadresserna Linghem, Linköping, Skärblacka (alla Linköpings kommun) Rimforsa (Kinda kommun) samt Vadstena (Vadstena kommun).

Inget arbetsställe valde att annonsera både under personaluthyrning och telefonpassning. Det finns ingen anledning att räkna de arbetsställen som annonserar där till branschen. Intressant att notera är dock att ett arbetsställe från Stockholm och ett från Kalix valde att annonsera under telefonpassning i Linköpings riktområde utöver två med hemadress Linköping. Detta indikerar att telefonpassning inte är en geografiskt bunden tjänst.

Ett arbetsställe, LinAlls i Linghem, valde att annonsera både under personaluthyrning och farmartjänst. LinAlls hyr ut yrkesutbildad arbetskraft. Ingår uthyrning av lantbrukare i personaluthyrningsbranschen? I SPURs statistik över yrkeskategorier finns de inte med under egen yrkeskategori. Inte heller bland verksamhetsområden (se figur 4) tycks de ingå. Farmartjänst torde av flera skäl, bland annat praxis, skilja sig så mycket från branschen i övrigt att det inte är rättvisande att ta med dem som personaluthyrnings-arbetsställen.

Ett arbetsställe, Manpower i Linköping, valde att annonsera under både personaluthyrning och arbetsförmedling. Det andra arbetsstället som valde att annonsera under arbetsförmedling var Jobbcenter som är en del av Proffice. Rubriken kommer inte att tas med i undersökningen eftersom ett arbetsställe som enbart väljer att annonsera under arbetsförmedling har ett annat tjänstegruppsområde än personaluthyrning som till och med är skilt från personaluthyrning i lag.

Rekrytering tillhör personaluthyrningsföretagens kärnverksamheter. Två arbetsställen valde att annonsera under både arbetsförmedling och rekrytering, nämligen Jobbcenter och Manpower. Manpower annonserar även under personaluthyrning. Faktum är att Manpower har valt att annonsera under fyra rubriker: personaluthyrning, skrivbyrå, arbetsförmedling, rekrytering. Trots att rekrytering är en kärnverksamhet väljer inte personaluthyrningsföretag att enbart annonsera där. Liksom för arbetsförmedling är rekrytering, när den inte bedrivs i kombination med andra tjänstegruppsområden, en annan bransch än personaluthyrningsbranschen.

Tre av de arbetsställen som annonserade under personaluthyrning annonserade även under skrivbyråer, nämligen Manpower, Proffice samt Mauds skrivbyrå, det vill säga samtliga företag som hyr ut administrativ personal (se kapitel 5). Det är tveksamt om de arbetsställen som annonserar under skrivbyråer ska räknas som personaluthyrnings-arbetsställen eller inte. Branschorganisationen SPUR föreslår att de ska räknas med. Rosengrenutredningen (SOU 1997:58) är också tveksam. Skrivbyråer är inte personal-uthyrningsföretag. En anledning till att personaluthyrningsföretag trots allt annonserar under skrivbyråer är att "skrivbyrå" är en gammal beteckning på ett personal-uthyrningsföretag och man är rädd att tappa kunder. . Skrivbyråverksamheten skiljer sig från personaluthyrningsföretag då en skrivbyrå arbetar från eget kontor och inte åker ut till beställarföretag. En undersökning som även inkluderade skrivbyråer skulle få med en stor andel arbetsställen som inte sysslar med personaluthyrning.

Enbart de arbetsställen som annonserat under rubriken personaluthyrning kommer således att tas med i undersökningen. Eftersom det är antalet arbetsställen som är intressant vid kartläggningen är företag som har flera arbetsställen, till exempel Proffice och Manpower, medräknade mer än en gång, eftersom det är verksamhetens geografiska spridning som är av intresse, inte ägandets geografiska spridning.

För att undvika dubbelräkningar har arbetsställen räknats enbart då de annonserar under det riktnummer de tillhör. Genom att ta med de arbetsställen i undersökningen som annonserat under rubriken personaluthyrning ges en god bild av branschens utbredning i Sverige. Bland de arbetsställen som annonserar under personaluthyrning finns arbetsställen där det av namnet framgår att de sysslar med till exempel skrivbyrå-verksamhet eller telefontjänster. Dessa arbetsställen har inte tagits bort, eftersom de själva definierar sig som personaluthyrningsföretag.

De telefonkataloger som fanns tillgängliga 25 november 1998 har utgjort undersökningens källmaterial. Av de tjugosju katalogerna var tjugofyra kataloger från 1998 och återstående från 1999. Eftersom katalogmaterial insamlas efter ett rullande schema finns det inte en tidpunkt då samtliga kataloger är aktuella. Arbetsställena har sorterats om från riktnummerområden till postadresser och vidare till kommuner med hjälp av postnummerkatalogen.

4.2. Personaluthyrningsarbetsställen i Sverige
Det fanns 222 personaluthyrningsarbetsställen enligt de Gula sidor som fanns tillgängliga 25 november 1998. Antalet arbetsställen är mycket lägre än förväntat. Andra undersökningar (se avsnitt 3.5, figur 5 samt not 70) redovisar ett mycket högre antal företag, kring 2510 stycken, där ungefär 400 av företagen har anställda. Kanske annonserar enmansföretagare i mindre utsträckning än andra och framförallt, speciellt om det är företag som bland annat sysslar med personaluthyrning, kanske de väljer att inte annonsera under personaluthyrning.Uppgifterna i undersökningarna är inte jämförbara eftersom uppsatsens undersökning baseras på antalet arbetsställen och inte antalet företag. Det är dock rimligt att anta att antalet arbetsställen överstiger antalet företag.

Som refererats i avsnitt 3.2 visade en undersökning från Socialforskningsinstitutet att endast 36,5 procent av de företag som var listade under personaluthyrning eller förmedling av arbetskraft uppgav att de verkligen var verksamma inom denna bransch. Branschfakta får bara fram 176 aktiebolag inom rekryterings- och personaluthyrningsbranschen.

Oftast anges inte hur man kommit fram till vilka företag som är personaluthyrnings-företag. Eftersom personaluthyrningsföretag är vagt definierade leder olika operationaliseringar eller definitioner till olika antal (se avsnitt 3.2). Undersöker man rekryterings- och personaluthyrningsbranschen undersöker man inte samma företag som om man undersöker enbart personaluthyrningsbranschen.

Även om enbart 222 arbetsställen valde att annonsera i Gula sidorna innebär inte det att det är en felaktig uppgift om hur många som ingår i personaluthyrningsbranschen, men det är en branschdefinition som skiljer sig från andra branschdefinitioner. Denna branschdefinition bygger på att arbetsställena själva har definierat sin verksamhet (jämför avsnitt 2.2) det vill säga tar bara med de företag som valt att annonsera i Gula sidorna. Ingen bortfallsundersökning har gjorts, men det vore intressant att veta vilka företag som inte annonserar under personaluthyrning i Gula sidorna och var de är belägna.

4.3. Personaluthyrning i 65 kommuner
Personaluthyrningsarbetsställen återfinns i 65 kommuner, framförallt i södra och mellersta Sverige. Som framgår av kartan (figur 9) är personaluthyrningsarbetsställen ett storstadfenomen. Norr om Gävle är det få kommuner som har personaluthyrnings-arbetsställen. Personaluthyrningsarbetsställen saknas helt i inlandet norr om Karlstad och i östra Småland.

Figur 9. Storstadområdena dominerar. Observera att arbetsställena norr om Umeå (det vill säga Skellefteå och Luleå) inte finns med.
Källa: Bearbetning av Gula sidorna.

Personaluthyrningsarbetsställena är koncentrerade till ett fåtal kommuner, men även inom den grupp kommuner som har personaluthyrningsarbetsställen är det ett fåtal kommuner som har flertalet av arbetsställena, vilket framgår av figur 10. Nästan 80 procent av kommunerna saknar helt personaluthyrningsarbetsställen. En tredjedel av personaluthyrningsarbetsställen finns i de fem procent av kommunerna som har flest personaluthyrningsarbetsställen. Bara nio kommuner har mer än tre arbetsställen.

Figur 10. Lorenzdiagram över andelen kommuner (totalt 284) och andelen personaluthyrningsarbetsställen, PUA, (totalt 222).
Källa: Bearbetning av Gula sidorna.

Mycket få kommuner har mer än tre personaluthyrningsarbetsställen. I de kommuner som har personaluthyrningsarbetsställen är det ett fåtal som har många (se figur 11). Det innebär att av de 65 kommuner som har personaluthyrningsarbetsställen är det bara fjorton procent som har fler än tre personaluthyrningsarbetsställen. Solna och Uppsala har båda fyra arbetsställen. Malmö, Jönköping och Sollentuna har fem arbetsställen, Västerås har sex arbetsställen, Örebro kommun har tio arbetsställen, Göteborg har tjugoen arbetsställen och Stockholm, slutligen har hela sjuttiotvå arbetsställen.

Figur 11. Antal arbetsställen per antal kommuner. Observera att de kommuner som har fler än tio arbetsställen, det vill säga Stockholm och Göteborg, inte har tagits med i figuren.
Källa: Bearbetning av Gula sidorna.

Som framgår av figur 12 finns det ett samband mellan kommunens storlek och förekomsten av personaluthyrningsarbetsställen. De trettio största kommunerna har, med undantag för Lund, minst ett personaluthyrningsarbetsställe. Bara en kommun med lägre rankning än 72 har fler än två personaluthyrningsarbetsställen (Lomma, utanför Malmö).

Figur 12. Antal personaluthyrningsarbetsställen i varje kommun rankade efter invånarantal. Observera att den vertikala axeln är kapad så att Göteborg och Stockholm inte finns med. Rankningsplats 100 motsvarar 24.518 invånare, rankningsplats 200 motsvarar 11.384 invånare.
Källa: Bearbetning av Gula sidorna samt tabell 30 (s 33-35) i Statistisk årsbok 1998.

4.4. En tredjedel av de lokala arbetsmarknaderna har tillgång till personaluthyrningsarbetsställen
Ett personaluthyrningsarbetsställe verkar i mer än en kommun. Detta har bekräftats i samtliga intervjuer. För att analysera i hur stor del av landet personaluthyrningsföretag egentligen verkar måste en annan analysnivå än kommunen användas. En lämplig analysnivå är den lokala arbetsmarknaden. Den lokala arbetsmarknaden är en senare indelning än de så kallade A-regionerna, men påminner mycket om dessa.

Den lokala arbetsmarknadsindelningen är ett försök att dela in Sverige baserat på naturliga pendlingsomland. Detta innebär till exempel att arbetsbyte inom en lokal arbetsmarknad inte ska behöva leda till en arbetsrelaterad flyttning. Sverige är uppdelat i 111 lokala arbetsmarknader där varje kommun är med i precis en lokal arbetsmarknad.

Den lokala arbetsmarknaden för storstadsområden och residensstäder består av fler kommuner än den lokala arbetsmarknaden för glesbefolkade kommuner. Den största lokala arbetsmarknaden (Stockholm) består av 26 kommuner, medan 62 kommuner (till exempel Gnosjö) består av varsin lokal arbetsmarknad. Detta beror på att pendlingen (det vill säga arbetsresor som går över en kommungräns) är stor i vissa områden (speciellt tätbefolkade områden), men mindre i andra.

Fördelningen av personaluthyrningsarbetsställen (se figur 13) är något mindre geografiskt koncentrerat på lokal arbetsmarknadsnivå. 68 procent av de lokala arbetsmarknaderna saknar helt personaluthyrningsarbetsställen. Trettio procent av personaluthyrnings-arbetsställen finns i de fem procent av de lokala arbetsmarknaderna som har flest personaluthyrningsarbetsställen. Personaluthyrningsarbetsställen finns i 35 av de 111 lokala arbetsmarknaderna. Detta innebär att 32 procent av alla lokala arbetsmarknader har minst ett personaluthyrningsarbetsställe. Även om personaluthyrning är en geografiskt koncentrerad bransch framstår den som något mindre koncentrerad på denna nivå.

Figur 13. Lorenzdiagram över andelen lokala arbetsmarknader (totalt 111) och andelen personaluthyrningsarbetsställen (totalt 222).
Källa: Bearbetning av Gula sidorna.

4.5. Personaluthyrning finns i de flesta F-regioner
Vad är karakteristiskt för de lokala arbetsmarknaderna som personaluthyrnings-arbetsställen är lokaliserade till? De lokala arbetsmarknaderna kan delas in i tio förvärvsregioner, så kallade F-regioner. De 111 lokala arbetsmarknaderna är här grupperade med avseende på fyra egenskapsområden. F-regionerna behöver inte gränsa till varandra utan lokala arbetsmarknader som tillhör samma F-region kan återfinnas över hela Sverige. Egenskapsområdena har valts för att belysa regional utveckling och arbetsmarknadens funktionssätt. De fyra egenskapsområdena är areal- och befolkningsunderlag, utbildningsstruktur, näringsstruktur och företagsstruktur. Varje förvärvsregion kan identifieras som en särskild arketyp.

Personaluthyrningsarbetsställen finns i alla förvärvsregioner utom en. Antalet personal-uthyrningsarbetsställen varierar däremot. Fyrtiosex procent av personaluthyrnings-arbetsställena finns i den förvärvsregion (Stockholm) som har flest personaluthyrnings-arbetsställen. Det mönster av koncentration som framstod på de båda geografiskt sammanhållna nivåerna kvarstår här men är försvagat. Den enda F-regionstyp som helt saknar personaluthyrningsarbetsställen är inlandets ytstora lokala arbetsmarknader.

Tabell 1. Antalet lokala arbetsmarknader (LA) och antalet personaluthyrningsarbetsställen (PUA) i respektive förvärvsregion.
Källa: Gula sidorna.

Tabell 1 visar att andelen lokala arbetsmarknader som har personaluthyrnings-arbetsställen varierar mellan förvärvsregionerna. De tre storstadsregionerna (F1: Stockholm, F2: Göteborg, F3: Malmö) har alla hundra procent personaluthyrnings-arbetsställen. Detta beror givetvis på att de består av en lokal arbetsmarknad vardera som innehåller personaluthyrningsarbetsställen. De lokala arbetsmarknader som domineras av regionala centra (F4) har en stor andel, 84 procent, av de lokala arbetsmarknaderna personaluthyrningsarbetsställen. Till denna grupp av lokala arbetsmarknader hör Uppsala, Linköping, Luleå, Växjö, Kalmar med flera.

De små och medelstora lokala arbetsmarknaderna med flersidig näringsstruktur (F6), till exempel Katrineholm och Oskarshamn, de lokala arbetsmarknaderna präglade av småskalig industri (F8), till exempel Gnosjö och Dorotea och de små bruksberoende lokala arbetsmarknaderna (F10), till exempel Perstorp och Munkfors, har alla personal-uthyrningsarbetsställen i cirka tjugo procent av de lokala arbetsmarknaderna. För de små bruksberoende lokala arbetsmarknaderna är resultatet osäkert eftersom det rör sig om ett arbetsställe i en av de fem lokala arbetsmarknaderna, närmare bestämt i Olofström.

I lokala arbetsmarknader präglade av storskalig industri (F7) finns inte mindre än tre personaluthyrningsarbetsställen i en enskild lokal arbetsmarknad, Trollhättan. Spridningen i förvärvsregionen är ojämn, men Trollhättan gör att personaluthyrnings-arbetsställen återfinns i tio procent av den har typen av lokala arbetsmarknader. Trollhättan utmärker sig också för att tre av fyra stora personaluthyrningsföretag har valt att etablera sig där trots att kommunen har mycket färre invånare än de kommuner de vanligen etablerar sig i, se figur 7. I gruppen rurala arbetsmarknader (F9) har en lokal arbetsmarknad (Ljusdal) av arton ett personaluthyrningsarbetsställe. I F5 (inlandets ytstora lokala arbetsmarknader) återfinns inget personaluthyrningsarbetsställe.

Sammanfattningsvis är det troligare att återfinna personaluthyrningsarbetsställen i vissa typer av lokala arbetsmarknader än i andra. I storstadsområdenas lokala arbetsmarknader (F1, F2, F3) återfinner man personaluthyrningsarbetsställen. I regioncentra (F4) är det troligt att det finns, i F6 och F8 kan det i vissa fall finnas. Däremot är det är inte speciellt sannolikt att man återfinner personaluthyrnings-arbetsställen i F5, F9 eller F10.

Det går inte med säkerhet att säga något om vilka lokaliseringsfaktorer som är viktiga för personaluthyrningsföretagen och det är heller inte uppsatsens syfte. Slutsatsen att befolkningsunderlaget i en kommun tycks ha betydelse för om personaluthyrnings-arbetsställen ska etablera sig kan i alla fall dras. Detta skulle kunna tyda på att personaluthyrning är en innovation som sprids inom kommunhierarkin.

Fortfarande har få lokala arbetsmarknader tillgång till ett personaluthyrningsarbetsställe enligt telefonkatalogen. Detta innebär att många företag saknar möjlighet att hyra in personal och därmed åstadkomma flexibilitet. Eftersom de flesta typer av företag använder sig av personaluthyrningsföretag (se avsnitt 3.4.) är det i vissa fall svårt att hävda att det inte finns personaluthyrningsarbetsställen därför att det inte finns en marknad. Möjligen är marknaden alltför liten eller alltför utspridd för att det ska löna sig. Det kan också bero på brist på kvalificerad personal, en lokaliseringsfaktor flera intervjuade pekade på.

I F-regioner som har låg utbildningsnivå, mätt som andel av befolkningen med eftergymnasial utbildning, är det osannolikt att återfinna personaluthyrnings-arbetsställen. Något överraskande är det ungefär tjugo procents sannolikhet att återfinna personaluthyrningsarbetsställen i F8, som är den region som har lägst andel högutbildade. F5 har lika hög andel utbildade (10,5%) som F6 men saknar helt personaluthyrnings-arbetsställen. Detta kan bero på att de lokala arbetsmarknader som ingår i F-regionen är mycket ytstora. Sammanfattningsvis ger de två nyckeltalen en indikation om att personaluthyrningsföretag återfinns där utbildningsnivån inte är låg om inte de lokala arbetsmarknaderna är mycket ytstora.

5. LOKALISERINGSFÖRUTSÄTTNINGAR I LINKÖPING

I detta kapitel ska lokaliseringsförutsättningarna för en speciell kommun undersökas genom studier av de personaluthyrningsarbetsställen som är verksamma där. För att undersöka lokaliseringsförutsättningarna har en kommun som tillhör F4 valts ut. De lokala arbetsmarknader som ingår i F4 innehåller ofta personaluthyrningsarbetsställen - av de 25 lokala arbetsmarknader som ingår i F4 har 21 personaluthyrningsarbetsställen. Det är därför intressant att undersöka en av dessa F4-kommuner närmare.

Den kommun som valts ut är Linköping. Linköping är Sveriges femte största kommun. Folkökningen i Linköpings tätort var mellan 1990 och 1995 nio procent. Endast Uppsala hade under motsvarande period en högre befolkningstillväxt. Linköping är, liksom Uppsala, dessutom universitetsort och residensstad.

I Linköping finns enligt Gula sidorna fyra personaluthyrningsarbetsställen. Två av dessa arbetsställen, Manpower och Proffice, är lokalkontor till stora personaluthyrningsföretag och de andra två, Mauds Skrivtjänst och LinAlls, finns enbart i Linköping.

5.1. Mauds Skrivtjänst - Linköpings äldsta personaluthyrningsföretag
Mauds Skrivtjänst är ett litet företag med en omsättning kring en halv miljon. Maud Gradin är den enda som är sysselsatt på heltid med företaget. Företaget är verksamt inom tjänstegruppsområdet uthyrning, som upptar större delen av verksamheten, men sysslar även med skrivbyråverksamhet och översättningsverksamhet från kontoret/hemmet i centrala Linköping.

Först och främst hyr Maud Gradin ut sig själv, men för längre uppdrag, över en månad, projektanställs någon av de för tillfället tre kvinnor som finns i poolen, eftersom Gradin inte vill binda upp sig för länge. Företaget är verksamt inom verksamhetsområdena kontor och ekonomi och arbetstagarna har som regel någon sorts sekreterarutbildning och datorvana. Arbetstagarna får ofta anställning i något beställarföretag så småningom. Mauds Skrivtjänst är inte medlem i SPUR, utan har istället valt att engagera sig i företagarnas riksförbund.

Gradin startade företaget som en skrivbyrå 1973-1974 eftersom det VVS-företag där hon varit sekreterare inte tillät henne att gå ner i arbetstid. Mauds Skrivtjänst hade redan från början personal uthyrd, det vill säga anställd personal som arbetade ute på beställarföretag. Företaget har varit inrymt i olika kontor beroende på hur många som arbetat och har flyttat två gånger inom Linköping under en 25-årsperiod. Lågkonjunkturen har för Mauds Skrivtjänst haft större inverkan på verksamheten än lagändringarna.

5.2. Proffice - första jätten på Östgötaslätten
Proffice Linköping är ett av två Profficekontor i Östergötland. Proffice Region Östergötland har en omsättning på 27-35 miljoner. Antalet arbetstagare (som kallas kandidater eller konsulter) ökar dagligen. Inklusive entreprenadanställda fanns ungefär 170 arbetstagare i december 1998. Därutöver finns tre anställda med personal- och arbetslivsutbildning som sköter själva förmedlingen. Även dessa hyrs ut ibland.

Proffice är verksamma inom fem tjänstegruppsområden: personaluthyrning, rekrytering, entreprenad, outplacement samt callcenter. Outplacement är när företag anlitar Proffice för att under en längre eller kortare tid skola om avskedad personal. Proffice är verksamt inom många verksamhetsområden och förmedlar personal inom många yrkesgrupper: "… i stort sett kan vi erbjuda skärpta människor inom vilket yrke som helst". De allra flesta arbetstagare är dock kvinnor med administrativa yrken. Proffice är medlemmar i SPUR och ser det som en självklarhet för ett seriöst företag.

Proffice etablerades i Norrköping 1994. Norrköping var då Sveriges femte största stad och passade in i Proffice strategi, eftersom man hoppades kunna hyra ut till exempel receptionister till företagen i industristaden Norrköping. Från 1994 fram till 1997 fanns inget platskontor i Linköping men Proffice hade en adress i Mjärdevi Science Park, ett område i anslutning till universitetet utanför centrum. När Proffice etablerade sig i Linköping 1997 valde man istället att hyra en lokal mitt på gågatan i centrala Linköping. Proffice har uppdrag över hela Östergötland, men eftersom beställarföretaget betalar arbetsresan för arbetstagaren har man färre uppdrag utanför de större tätorterna. Trots att beställarföretaget betalar resan är det svårt att få arbetstagare att pendla. Anette Nordblad på Proffice Linköping uppger att det finns en marknad för Proffice där det finns tillgång på personal (i universitetsorter) och tillgång på företag.

5.3. LinAlls - när företaget behöver en linjemålare
LinAlls är ett personaluthyrningsföretag med kontor på Juby gård i Linghem utanför Linköping men med kunder över hela Östergötland. LinAlls har en omsättning på ungefär fem miljoner och har, förutom VD Anders Samuelsson, cirka femtio anställda på deltid som ser LinAlls som ett extrajobb. LinAlls har yrkesutbildade anställda inom yrken som snickare, plåtslagare, linjemålare och chaufförer. Förutom personaluthyrning (killar som hoppar in vid arbetstoppar) har man lite entreprenader som till exempel mindre byggjobb, grönyte-arbeten åt kommunen samt snöröjning. LinAlls började med entreprenaderna när byggnadsverksamheten gick ner. Kunderna är andra företag som byggfirmor, smidesverkstäder, kommunen och transportbolag. LinAlls är inte medlem i SPUR.

LinAlls etablerades i Linghem 1991 och var de första som hyrde ut praktiska jobb i Linköpingsregionen. Nu konkurrerar man med Manpower. Juby gård fungerar enbart som kontor och Anders Samuelsson ser ingen anledning att ha kontor inne i Linköping, trots att de flesta uppdrag finns där. Vid uppdrag skickar man i första hand arbetstagare lokalt. Hur stor roll avståndet spelar beror på uppdragets längd. LinAlls är flexibla och gör individuella lösningar för vem som ska bekosta resandet.

5.4. Manpower - nischad jätte verksam i femtiotvå länder
Manpower är det största personaluthyrningsföretaget i Sverige och verksamt i Linköping sedan den första januari 1998. Under det första verksamma året hade man 11 miljoner i omsättning. Manpower Sverige ingår i en internationell koncern med verksamhet i femtiotvå länder. Manpower Linköping har sextio arbetstagare i Linköping samt sju som arbetar på Manpowers kontor.

Företaget är verksamt inom tjänstegruppsområdena personaluthyrning, rekrytering och entreprenad. Personaluthyrning står för ungefär åttio procent av verksamheten. Manpower Stockholm är även verksamt inom karriärförändring. Vilka verksamhetsområden Manpower Sverige ska ägna sig åt styrs från Stockholm eftersom det ses som ett strategiskt beslut. Alla förändringar av verksamheten testas först i Stockholm. Filosofin är att Manpower bara ska ägna sig åt det Manpower är bra på. Exempelvis hyr man bara ut arbetstagare inom vissa bestämda yrkesgrupper. Manpower är medlem i SPUR eftersom det signalerar att man är ett seriöst företag.

Trettio procent av verksamheten består av tjänster inom verksamhetsområdena lager och industri. Om verksamhetsområdet lager och industri hade utvecklats tidigare hade kanske Manpower Sverige valt att etablera sig i industristaden Norrköping innan man etablerade sig i kunskapsstaden Linköping.

Manpowers lokaliseringspolicy är att man ska ha ett kontor i varje kommun med mer än 100.000 invånare. Befolkningsmängden är här nyckeltalet. Dessutom har man av andra skäl valt att etablera sig i Sundsvall och Luleå.

5.5. Två perspektiv på lokalisering
Personaluthyrningsarbetsställena i Linköping har stor spännvidd, både vad gäller verksamhetsområden och tjänstegruppsområden. Det innebär att företagen inte alltid kommer att konkurrera på samma marknad trots att de tillhör samma bransch. Medan Mauds Skrivtjänst uppgav att Proffice var en konkurrent och LinAlls uppgav att Manpower var en konkurrent så gällde inte det omvända.

Som framgår av figur 14 är det stor skillnad på företagen även räknat i storleken på omsättningen. Proffice, som var det första stora personaluthyrningsföretaget som etablerade sig i Linköping, dominerar stort. Samtliga företag uppger att kunderna är andra företag. Detta bekräftar att personaluthyrning är en privat produktionstjänst.

Valet av lokalisering till Linköping har olika bakgrund. Mauds Skrivtjänst och LinAlls har båda valt verksamhetsort innan man valde verksamhet. För dem hade det inte varit ett alternativ att lokalisera sina personaluthyrningsarbetsställen till någon annan kommun. För Proffice och Manpower däremot var etableringen i Linköping del av en aktiv strategi, och där var lokaliseringen styrd uppifrån. Det går alltså att tala om ett uppifrån- och ett nerifrånperspektiv vid lokaliseringen. Viktigt för lokaliseringen till Linköping tycks ha varit att det finns en bra marknad och att det finns lämplig arbetskraft. Båda betonar vikten av universitetet. Alla intervjuade pekar på att arbetsställena förmedlar arbetstagare och beställarföretag inom ett relativt stort område. Tre av de fyra intervjuade var lokaliserade till centrala Linköping. Endast LinAlls hade valt en perifer lokalisering. Alla hävdade att lokaliseringen var bra, men av olika anledningar.

Figur 14. Uppgiven omsättning för personaluthyrningsarbetsställena i Linköping 1998. Observera att omsättningen för Proffice är för hela Proffice Östergötland, det vill säga även för Norrköpingskontoret.
Källa: Gradin, M. Ägare Mauds Skrivtjänst, 981210, Mauds Skrivtjänst Linköping; Nordblad, A. Kundservice, Proffice, 981211, Proffice Linköping; Samuelsson, A. VD, LinAlls, 981222, telefonintervju; Sandberg, U. Affärsområdeschef, Manpower, 981222, Manpower Linköping.

Aktörerna på personaluthyrningsmarknaden i Linköping uppfattar att Linköping är en bra marknad för personaluthyrning. Ett flertal aktörer pekar också på vikten av universitetet. Sannolikt är förekomsten av ett universitet eller högskola på den lokala arbetsmarknaden betydelsefullt för att personaluthyrningsföretagen ska välja att etablera sig där.

6. DISKUSSION

Ett personaluthyrningsarbetsställe är det kontor som verksamheten dirigeras ifrån, men det är inte det kontor där arbetets bedrivs. Det innebär att arbetet sker i ett ganska stort omland kring ett personaluthyrningsarbetsställe och arbetstagarna får på så sätt ett varierande avstånd till arbetet. Personaluthyrning har på så sätt en geografisk dimension, vilket också de intervjuade har pekat på - uthyrd personal åker till beställarföretagets lokaler och arbetar där. Detta innebär också att företagets humankapital inte befinner sig på företaget - inte nog med att (human)kapitalet går hem på kvällen, oftast kommer det inte ens dit. Detta kan vara en förklaring till varför omsättningen på personal är så hög på de flesta personaluthyrningsföretag. Det skulle också kunna betyda att kontorets läge vore ointressant, men tre av fyra intervjuade pekade på att en central belägenhet var viktig för att arbetstagarna, de arbetssökande, samt, för Mauds Skrivtjänst, vissa kunder, lätt skulle kunna titta förbi. Poängteras bör att dessa slutsatser ska tolkas med försiktighet då endast ett litet antal personaluthyrningsföretag har intervjuats. Resultatet kan dock ge en fingervisning om orsakerna.

Personaluthyrning tillåter företag att ha ett skiftande behov av vissa typer av standardiserade tjänster och hyra in personal som utför dem. Personaluthyrningsföretag förmedlar sällan spjutspetskompetens, även om vissa företag föredrar att kalla sina arbetstagare för konsulter.

Personaluthyrningsbranschen är ingen homogen bransch. Företagen har olika tjänstegruppsområden, olika verksamhetsområden och är polariserade i storlek. Inte heller är arbetsställena homogent spridda över Sverige, utan de är koncentrerade till en femtedel av kommunerna, framförallt i södra och mellersta Sverige.

Personaluthyrning är ett i Sverige nytt sätt att organisera arbetskraft. Personaluthyrningsföretagen själva, till exempel Proffice, hävdar att personaluthyrnings-branschens uppgift är att ta hand om det som inte är beställarföretagets kärnverksamhet. Alla ska göra det de är bäst på, resonerar man till exempel från Proffice sida. Samtidigt breddar sig personaluthyrningsföretagen och får fler tjänstegruppsområden och bredare verksamhetsområden.

Personaluthyrningsbranschen utvecklas snabbt. Branschen etablerar sig inom fler tjänstegruppsområden och fler verksamhetsområden. Det startas ständigt nya personaluthyrningsföretag och öppnas ständigt nya personaluthyrningsarbetsställen. Branschen är inte färdiglokaliserad och lokaliseringsmönstret är inte statiskt. Det vore intressant att över en längre tid följa hur branschen sprids över Sverige.

I förlängningen kan man ifrågasätta om det finns en marknad för personaluthyrnings-arbetsställen på alla lokala arbetsmarknader. Kommer till exempel personaluthyrnings-arbetsställen att välja att lokalisera sig till ytstora kommuner? Det är svårt att sia om hur personaluthyrningsbranschen ser ut om tio år. Kanske kommer personaluthyrnings-arbetsställen att återfinnas på fler lokala arbetsmarknader och personaluthyrningsföretag kommer då sannolikt att ha breddat sitt utbud av tjänster ytterligare. Men personaluthyrning kan också vara en förlegad lösning på arbetskraftens flexibilitet. Hur påverkas till exempel branschen av förändringar i arbetslagstiftningen? Vad händer om arbetskraften blir lättare att anställa och avskeda? Personaluthyrningsbranschen är mycket känslig för hur andra företag väljer att organisera sin arbetskraft och den är också mycket konjunkturkänslig. Personaluthyrning är kanske både en revolution och en modefluga på arbetsmarknaden.

7. SAMMANFATTNING

Personaluthyrningsbranschen skiljer sig från andra branscher genom att man förmedlar produktionsfaktorn arbetskraft. Personaluthyrning är ett sätt att öka beställarföretagens flexibilitet. Personaluthyrning är ett nytt sätt - lagligt sedan 1992 - att göra detta på i Sverige, men branschen har, efter en tuff start i början av lågkonjunkturen, haft en snabb tillväxt och är idag den snabbast växande branschen i Sverige.

Personaluthyrning är en privat produktionstjänst och som sådan är den lokaliserad till de områden där det finns en marknad och god tillgång till arbetskraft, vilket också kunde observeras i undersökningen som visade att storstadsområdena, i synnerhet Stockholm, hade en stor andel personaluthyrningsarbetsställen. Personaluthyrning kombineras ofta med andra liknande tjänster. De tre mest typiska tjänstegruppsområdena är personaluthyrning, rekrytering och entreprenad, men personaluthyrning står fortfarande för omkring åttio procent av branschens omsättning. De företag som ingår i personal-uthyrningsbranschen har olika kombinationer av tjänstegruppsområden. Företagen har också olika verksamhetsområden, och är alltså inte homogena. Gränsen mot andra branscher är flytande.

Det är oklart hur många personaluthyrningsföretag som finns, men en återkommande siffra är 2.500, varav endast 400 har anställda. Även inom gruppen företag som har anställda finns det stora skillnader, och de fyra största företagen Proffice, Manpower, Olsten och Poolia dominerar i praktiken marknaden.

För att undersöka den rumsliga spridningen av personaluthyrningsarbetsställen i Sverige har en undersökning med utgångspunkt från telefonkatalogens Gula sidorna gjorts. Endast 222 olika arbetsställen valde att annonsera under "personaluthyrning" i Gula sidorna. Resultatet skiljer sig avsevärt från andra undersökningar, men eftersom dessa andra undersökningar inte redovisar sitt urval är det svårt att avgöra vilka företag som valt att inte annonsera under personaluthyrning i Gula sidorna. Personaluthyrning bygger i och för sig i likhet med andra tjänster på förtroende, vilket inte en annons i telefonkatalogen automatiskt förmedlar. Genom att räkna arbetsställen fås en god bild av var det finns personaluthyrningsarbetsställen, men det ger ingen bild av arten och omfattningen (som exempelvis antal anställda, omsättning, tjänstegruppsområden och verksamhetsområden) av verksamheten.

Personaluthyrningsarbetsställen finns i 65 kommuner och är framförallt ett storstads- och sydsvenskt fenomen. Även inom de drygt tjugo procent av kommunerna som har personaluthyrningsarbetsställen är fördelningen ojämn. Endast nio kommuner har fler än tre personaluthyrningsarbetsställen och förekomsten av personaluthyrningsarbetsställen tycks ha ett samband med kommunens placering i den urbana hierarkin.

Eftersom personaluthyrningsarbetsställena har ett större omland än en kommun är de lokala arbetsmarknaderna intressanta som analysnivå. Koncentrationen inom de lokala arbetsmarknaderna är något mindre. En tredjedel av alla lokala arbetsmarknader har minst ett personaluthyrningsarbetsställe.

De lokala arbetsmarknaderna tillhör i sin tur förvärvsregioner som är icke-geografiska grupperingar. Personaluthyrningsarbetsställen återfinns i alla F-regioner utom en och uppvisar en ojämn fördelning. I storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö fanns det många personaluthyrningsarbetsställen. I de lokala arbetsmarknader som domineras av regionala centra hade 84 procent av de lokala arbetsmarknaderna personaluthyrningsarbetsställen. I ungefär en femtedel av de lokala arbetsmarknaderna som var präglade av småskalig industri, bruksberoende eller var små/medelstora med flersidig näringsstruktur återfanns personaluthyrningsarbetsställen. I lokala arbetsmarknader präglade av storskalig industri, som var rurala eller bestående av ytstora kommuner i inlandet, återfanns enbart i enstaka fall personaluthyrningsarbetsställen. Detta kan tolkas som att personaluthyrningsarbetsställen återfinns där det finns en god andel högutbildade invånare under förutsättning att kommunerna inte är alltför ytstora.

Fyra personaluthyrningsarbetsställen finns i Linköping varav tre är lokaliserade till Linköpings tätort. Alla dessa har omland som sträcker sig långt utanför Linköping. Personaluthyrningsarbetsställena ägnar sig åt lite olika verksamhetsområden och tjänstegruppsområden och konkurrerar inte direkt med varandra. Två av personaluthyrningsarbetsställen, Proffice och Manpower, är lokalkontor till stora företag. Det är också dessa två som har högst omsättning och flest arbetstagare.

Lokaliseringsbeslutet för Proffice och Manpower fattades på huvudkontoren i Stockholm. Viktigt i Linköping tycks vara att det finns en bra marknad och att det finns ett universitet. Samtliga personaluthyrningsarbetsställen anger att andra företag är kunder, vilket bekräftar att personaluthyrning kan klassificeras som en produktionstjänst.

8. REFERENSFÖRTECKNING

8.1. Tryckta källor och litteratur
Andersson, R. stencil. Introduktionsföreläsning. Regional Development Reconsidered.

Branschfakta Rekrytering & Personaluthyrningföretag (1998) Solna: Dun & Bradstreet Sverige.

Dahlström, M. (1995). "Tjänsteproduktionens anatomi och geografi.", i Berger, S. (red) Samhällets geografi. Uppsala: Nordisk Samhällsgeografisk Tidskrift.

Daniels, P.W. (1993).Service Industries in the World Economy. London: Blackwell Publishers.

Dicken, P. (1998) Global Shift. Transforming the World Economy. London: Paul Chapman Publishing Ltd.

Haggett, P. (1983). Geography. A modern synthesis. New York: Harper & Row.

Hermelin, B. (1997). "Professional Business Services. Conceptual Framework and a Swedish Case Study", Geografiska regionstudier 30. Uppsala: Uppsala universitet.

Lokala arbetsmarknader och förvärvsregioner. Nya geografiska indelningar för regionala analyser.(1991). Information om arbetsmarknaden 1991:7, Stockholm: Statistiska Centralbyrån.

Malmberg, A. (1995). "Strukturomvandling och industrilokalisering.", i Berger, S. (red) Samhällets geografi. Uppsala: Nordisk Samhällsgeografisk Tidskrift.

Miklander, Å. (1971). Pendling och pendlingsregioner. Lund: Allmäna Förlaget.

Postnummerkatalogen (1996) Kungsbacka: Posten Sverige AB.

Pred, A. (1967). "Behavior and Location. Foundations for a geographic and dynamic location theory", Lund studies in Geography, series B. human geography 27. Lund: Gleerup.

Proffice trycksak. Möt en av Sveriges främsta specialister på bemanning.

Proposition 1991/92:89 Om uppsägning av internationella arbetsorganisations (ILOs) konvention (nummer 96) om avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.

Proposition 1992/93:218 Om avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet.

Scott, A.J & Storper, M. (1990) Discussion Paper. Regional Development Reconsidered.

SFS Svensk författningssamling.

SOU 1992:116 Privat förmedling och uthyrning av arbetskraft. Betänkande av utredningen om avreglering om arbetsförmedlingsmonopolet.

SOU 1997:58 Personaluthyrning.

SPUR (1998) faktaskrift. Branschens omfattning och utveckling.

Statistisk årsbok (1998), Örebro: Statistiska Centralbyrån.

8.2. Telefonkataloger
Blekingekatalogen (nummer 25) 1998.
Boråskatalogen (nummer 10) 1998.
Eskilstunakatalogen (nummer 14) 1998.
Falunkatalogen (nummer 20) 1998.
Gotlandskatalogen (nummer 8) 1998.
Gävlekatalogen (nummer 21) 1998.
Göteborgskatalogen (nummer 9) 1998.
Halmstadskatalogen (nummer 6) 1998.
Helsingborgskatalogen (nummer 3) 1998.
Jönköpingskatalogen (nummer 7) 1999.
Karlstadskatalogen (nummer 16) 1998.
Kristianstadskatalogen (nummer 4) 1998.
Linköpingskatalogen (nummer 27) 1998.
Luleåkatalogen (nummer 24) 1998.
Malmökatalogen (nummer 1) 1998.
Norrköpingskatalogen (nummer 13) 1998.
Skövdekatalogen (nummer 12) 1998.
Stockholmskatalogen (nummer 15) 1998.
Sundsvallskatalogen (nummer 22) 1998.
Uddevallakatalogen (nummer11) 1998.
Umeåkatalogen (nummer 23) 1998.
Uppsalakatalogen (nummer 19) 1998.
Västeråskatalogen (nummer 18) 1998.
Växjökatalogen (nummer 26) 1999.
Örebrokatalogen (nummer 17) 1998.

8.3. Internetkällor
Almegas hemsida,981111.
AMUs hemsida, 981111.
Arbetets hemsida, 981111.
Konsultguidens hemsida,981117.
Konsultguidens hemsida, 981117.
Konsultguidens hemsida, 981111.
Manpowers hemsida 981213.
Olstens hemsida 981213.
Poolias hemsida 981213.
Proffices hemsida 981213.
SIFs hemsida 981111.
SPURs hemsida 981111.
Svenska Dagbladets hemsida 981111.

8.4. Muntliga källor
Gradin, M. Ägare Mauds Skrivtjänst, 981210, Mauds Skrivtjänst Linköping.
Hesselryd, M. SPUR, 981123, telefonförfrågan.
Nordblad, A. Kundservice, Proffice, 981211, Proffice Linköping.
Samuelsson, A. VD, LinAlls, 981222, telefonintervju.
Sandberg, U. Affärsområdeschef, Manpower, 981222, Manpower Linköping.
Svedebrandt, R. Kundservice, Telia Information Reklam, 981222, telefonförfrågan.

Senast ändrad 1/5 2000 Johanna Nählinder