BIOS

Alla datorer behöver ett gränssnitt gentemot den mjukvara de ska hantera. Det operativsystem datorn använder är också en sådan mjukvara och för att överhuvudtaget komma så långt som till att operativsystemet kan startas behövs en "startmotor". I en PC består denna av BIOS, Basic Input Output System.

Operativsystem i all ära, vare sig du kör Windows, OS/2 eller bara DOS, i botten har du i alla fall BIOS. Och utan korrekta inställningar i BIOS fungerar datorn inte optimalt eller kanske inte alls.

Read Only Memory

BIOS är ett program som finns lagrat i en ROM-krets (Read Only Memory, ett fast minne som behåller sin information även när strömmen slås av) på moderkortet. Här finns instruktioner för hur datorn ska bete sig när den startas och uppgifter om hur den ska hantera anslutna enheter som till exempel minne, hårddisk, diskettenhet och tangentbord.

BIOS-programmet testar datorn när den startas, utför vissa grundinställningar och presenterar resultatet på skärmen, för att sedan överlämna kommandot till ett operativsystem, som kan laddas in från diskett eller hårddisk. BIOS ansvarar också för de avbrottshanterare som behövs för att processorn ska kunna kommunicera med olika enheter i datorn.

Om du till exempel trycker ner en tangent på tangentbordet, skickas en avbrottssignal till processorn, som hanterar händelsen enligt BIOS instruktioner. Samma sak gäller för signaler till eller från portar, grafikkort, ljudkort, hårddiskar och vad det nu kan vara. En del äldre datorer kan inte hantera all modern hårdvara, just på grund av att deras BIOS saknar stöd för denna. Lösningen i det fallet är att uppdatera BIOS.

CMOS-minne

BIOS-kretsen med sina fasta instruktioner kompletteras av en särskild minneskrets, en så kallad CMOS-krets (Complementary Metal Oxide Semiconductor). Detta är ett litet och strömsnålt minne, som underhålls av ett särskilt batteri i datorn, så att lagrade data inte försvinner när datorn stängs av. CMOS-minnet används av BIOS för att spara uppgifter om olika inställningar, de inställningar som du själv kan förändra i datorns setup-program.

Batteriet som driver CMOS-kretsen kunde du förr hitta i form av ett vanligt litet klockbatteri någonstans på moderkortet. Ett sådant batteri räcker normalt hela datorns livslängd, men skulle det ta slut tappar BIOS alla sina inställningar och batteriet måste bytas. Av den anledningen har man i modernare datorer ersatt batteriet med en liten ackumulator som laddas upp varje gång datorn används. Det finns också moderna minneskretsar, som har batteriet inbyggt.

En konsekvens av detta är också att om du använder ett BIOS-lösenord för datorn och skulle glömma ditt lösenord är enda sättet att få igång datorn igen att radera CMOS-minnet genom att göra det strömlöst. Detta är enklast i batterifallet, där det bara är att plocka ur batteriet, har du i stället en ackumulator måste denna laddas ur genom något lämpligt motstånd, till exempel en ficklampsglödlampa. Den får absolut inte kortslutas, eftersom detta skadar ackumulatorn. Ibland finns en bygling direkt på kretskortet, som löser problemet. Hursomhelst är det hela är alltså ganska enkelt och visar hur onödigt det är att krångla med ett lösenord en eventuell tjuv tar sig lätt förbi det skyddet.

Chipset

Säkert har du i annonser för datorer eller moderkort läst beteckningen "chipset". Det är inte någonting som går att äta, utan betyder närmast "kretsuppsättning". En pc består ju av ett antal olika delar som är sammansatta på moderkortet. Exempel är ISA-, EISA-, VESA- och PCI-bussar, minnen, cacheminne, anslutningar och annat, varav inte allt finns på alla moderkort. Alla dessa behöver kretsar som talar om för processorn hur den ska kommunicera med dem.

Dessa är numera integrerade i en eller ett par kretsar, som brukar kallas för chipset. Där finns också andra viktiga komponenter, som DMA (Direct Memory Access), PIC (Programmable Interrupt Controller) och MMU (Memory Management Unit). Chipset finns med olika beteckningar och funktioner och det intressanta i det här sammanhanget är att varje typ av chipset kräver sin egen BIOS för att fungera.

Detta innebär att det finns en väldig massa olika BIOS-typer och versionen. Det finns ingen standard på området, utan alla brukar se lite olika ut när du går in i setup-inställningarna. Mycket är dock gemensamt, och det brukar inte vara så svårt att navigera runt. I de flesta fall hamnar du i en meny, där du kan flytta dig runt med hjälp av piltangenterna och ändra värden eller gå vidare till undermenyer till exempel med Return eller mellanslag. Även tangenterna Page Up och Page Down, eller plus och minus brukar utnyttjas. Kortfattade tangentbeskrivningar finns normalt direkt på skärmen och mer omfattande instruktioner i datorns eller moderkortets handbok. Det förekommer också mera grafiska BIOS-gränssnitt där du till och med kan använda musen och peka dig fram till de olika inställningsfunktionerna.

Komplicerat

I de flesta BIOS finns en oerhörd mängd inställningar som kan ändras och fler blir det med utvecklingen mot det mer komplicerade chipset. Och med tanke på att det finns kanske tio olika BIOS-tillverkare, något trettiotal chipset-producenter och en väldig mängd tillverkare av moderkort, är det inte så konstigt om det blir rörigt ibland.

Det finns nog ingen, inte ens kvalificerade tekniker som begriper sig på alla BIOS-inställningar och för vanliga datoranvändare kan det vara direkt riskabelt för datorns funktion att ge sig på obekanta värden. Det finns dock en hel del inställningar som man tryggt kan experimentera med och många gånger går det att kraftigt förbättra systemets prestanda. Orsaken till det sistnämnda är att de flesta BIOS levereras med en "säker" grundinställning, som datorn garanterat fungerar med men kanske inte på optimalt vis.

Och skulle det gå åt skogen, om datorn efter för mycket ändrande skulle vägra starta eller fungera illa, finns det i alla BIOS en möjlighet att återgå till standardvärdena, "default". Då går det i alla fall att använda datorn igen och det är bara att börja om med inställningarna.

Senare års BIOS uppdaterar många inställningar automatiskt till exempel om du installerar mer minne eller en ny hårddisk, medan du i äldre maskiner måste göra detta själv. Leta i så fall reda på det menyval som rör just din ändring av hårdvaran och modifiera värdena till de korrekta.

BIOS-Setup

För att komma in i BIOS setup-program ska någon tangent hållas nertryckt under starten av datorn. Vilken tangent det rör sig om varierar för olika BIOS-tillverkare, men vanligen är det Del eller Esc. ibland någon av kombinationerna Ctrl-Esc eller Ctrl-Alt-Esc. Du kan säkert hitta den uppgiften i moderkortets instruktionsbok.

Ett användbart knep är annars att hålla en eller flera bokstäver nedtryckta när datorn startan BIOS registrerar detta som ett fel på tangentbordet och startar setup-programmet. Vissa BIOS tillåter dig även att när som helst gå in i setupen genom att trycka Ctrl-Alt-Esc eller någon annan kombination.

Du kan också ofta förbigå de inställningar som lagrats CMOS-minnet genom att hålla ner Insert-tangenten. Mycket användbart om du av misstag ställt in värden som är så olämpliga att datorn inte startar korrekt.

När du är färdig med dina ändringar och vill lämna setup-programmet görs detta med någon tangent som finns beskriven på skärmen, ofta Esc. Du kan då välja mellan att spara dina inställningar eller gå ur utan att spara. Har du gjort någon viktig ändring och är säker på att den är korrekt, ska du givetvis spara. De nya värdena skrivs då in CMOS-kretsen och används när datorn startar nästa gång.

Uppdatering

I takt med att ny hårdvara utkommer kan det bli aktuellt att uppdatera BIOS med nya versionen, metoderna för detta varierar. Äldre moderkort kräver att BIOS-kretsen lyfts ur och byts mot en ny, medan modernare datorer ofta är utrustade med så kallat "Flash-BIOS". Det är en minneskrets vars innehåll går att skriva över med nytt innehåll, med hjälp av speciell programvara.

Information om nya versioner bör kunna lämnas av leverantören, men allra enklast är att gå till BIOS-tillverkarens hemsida på internet. Hos den största BIOS-leverantören Award, finns till exempel alla de senaste BIOS-versionerna att ladda ner tillsammans med programvara för att själv 'bränna om' kretsen. Det senare är dock en vansklig procedur, som bara rekommenderas den som har lite erfarenhet av dylika operationen annars riskerar du att helt förstöra datorns funktioner, och tvingas lämna in den på service.

Top