Tillbaka i Solna igen fick vi de två senaste tillskotten "Loppan", Spotless Distant Sun och "Elsa", Spotless Eternal Flame. Halvsystrar som de är kunde de ej vara mer olika varandra både till utseende och sätt, Loppan den hopplösa odågan och Elsa den samarbetsvilliga kompisen ändå älskar man dem båda lika mycket! Loppan är resultatet av en parning av Kroko och Kim. Elsa har samma mamma men hennes pappa är en halvbror till Kroko från min tredje kull, "Tristan" heter han - Spotless Computer Blue.
Vildkaniner - inte ett så stort problem då Thomas och jag först flyttade hit till Huvudsta med de vuxna hundarna Kroko, Kenzo och Kim men som gör sig än mer påmint när man försöker uppfostra valpar här på hemmaplan. Det är svårt att göra sig mer intressant och rolig än en kanin som ligger och lurar in i det längsta för att sedan studsa iväg värre än gummiboll i all möjliga riktningar! Sammanfattningsvis skulle man nog kunna säga att kaniner är bland det bästa Loppan och Elsa vet och bland det värsta jag vet.
Nu tolv år och fem kullar senare funderar jag fortfarande på vad det är som får mig att fortsätta med de här prickiga, envisa typerna. En stor del av rasens charm ligger just i att ingen är den andra lik. Antar också att jag uppskattar utmaningen det innebär att ha Dalmatiner, det är intelligenta, självständiga hundar man har att göra med som inte alltid tycker precis som du själv gör. Dalmatinern är så mycket mer än bara vacker att se på.
Är du utrustad med massor av tålamod, en stor portion envishet, mycket tid och självklart kärlek i överflöd, gillar du att bli lurad, skrattad åt eller att bli tittad på med tillintetgörande blick... då är det kanske en Dalmatiner du ska ha.
