I början var det nog med att känna igen var hund för sig... och lära sig alla namnen. Kroko, Kenzo och Kim, svarta, bruna prickar, kille eller tjej gav ofta en förvirrad prick till Plasthusse. Eller var det kanske så som en kompis sa, nu Angela så har du tre renrasiga hundar och en "blandras".
Med tiden började
jag se de olika personligheterna hos mina nyfunna vänner, även
Angelas för den delen. Olika temperament, matvanor, sovvanor, beteenden
i olika situationer, tigga vid bordet vanor, toalettpreparationer, kelvanor,
mys-klappunkter,ljudläten, svanshållning och svansviftarintensitet
och så vidare.
Emedan Kim inom 2
sekunder såg den "oborstade blandisen" som en kär gammal vän,
hade den stolte mannen Kroko en mer neutral hållning inledningsvis,
hans mor Kenzo intog precis som sin son flockledaren en hyfsat passiv roll.
Andra övernattningen
trodde jag ett tag skulle bli min sista. Mina allergiska besvär hade
jag inte känt av sedan den gången för 5 år sedan
då jag skulle vara kattsällskap och mänsklig klobräda
under en helg, redan efter en timme stod Niagarafallet sprutande ur ögon
och näsa och huden den kliade. Jag fick i stället nöja mig
med att åka fram och tillbaka för att mata katten. Efter någon
timmes sömn blev det svårandat, strax därefter kom pipljuden
ur de allt svullnare luftrören. Medan jag alltmer närmade mig
gränsen för fakirheroism - att andas och andas ut med sjungande
luftrör, utan att egentligen nyttja någon gratisluft, låg
tre ovetandes Dalmatiner mysigt sovandes, någon snarkandes, någon
sprattlandes med benen i någon mysig dröm om långsamma
harar. Knappast någon av hundarna höjde ens på ögonbrynen
när det nu knappt levande mudderverket, (jag), likt en alltför
trött Frankenstein, reste sig upp ur sängen, tog på sig
kläderna och påbörjade den långa vandringen tillbaka
till gamla Kristineberg.
Jaha, var det så
här mina nätter i sisådär en femtio år framåt
skulle fortlevas?
Kanske det varit enklare
att ha blivit född till hund, för vem har hört talas om
hundar som varit allergiska mot människor!!! Kenzo har visserligen
kontaktallergi och skulle med det kunna vara allergisk mot oss, skillnaden
är att hon ej drabbas av andnöd, ej heller av rinnande nos och
ögon! Tack och lov har någon redan uppfunnit Bricanyl och Pulmicort,
så nuförtiden rosslar mina luftrör endast ibland då
Loppan drar mig runt i löparspåren vintertid.
