9-21/7 Här slussar vi uppför igen på kanalen Wesel-Datteln och vi avverkade fyra slussar och la oss utanför den sista i "sjön" Datteln. Det regniga och disiga vädret bestod, vilket vi varit bortskämt föskonade ifrån under den sista tiden. Vi gick därifrån in i Dortmund-Ems-Kanal och förbi staden Mynster. Det var en ganska tråkig kanal som inte gjorde många svängar. Vi avverkade denna kanal på en dag och svängde in på Mittellands- kanal vid Bergshövde. Vi hittade en jättefin liten naturhamn innanför kanalen där vi även fick lite kvällssol till middagen och vi tog en skön promenad på en liten skogsväg. Vi gör nu ganska långa dagsetapper på ca 10-11 timmar, då vi har för avsikt att vara i Lyneburg till helgen och hälsa på Heidi och Axel. Vår marschfart är ca 11-12 km/tim och vi har nu ingen ström att kämpa mot eller ha fördel av. Vi gick förbi staden Minden och la oss vid ett sk Liegestelle efter kanalen, men förbipasserande pråmar gjorde hemska svall, så det kändes i magen när förtöjningstamparna stretade i suget som blev. Vi stannade utanför Hannover och cyklade in till centrum för att handla lite inför helgen. Vi hade lagt oss intill kanalen, men fick lov att flytta oss då en stor pråm ville ha vår plats. När vi gjort loss för att flytta oss ca 100 m framåt lydde inte rodret när Björn rattade. Han fick köra och gasa rakt fram och med hjälp av bogpropellern styra in till kajen samtidigt som en annan stor pråm kom bakifrån. Det var en mycket jobbig stund innan vi hade omförtöjt och Björn konstaterat att en bult i kvadranten samt att kilen mellan kvadrant och hjärtstock gått av. Det gick att reparera så att styrningen nu är som den ska och vi är mycket glada över att detta inträffat som det gjorde och inte i vid ett annat tillfälle. Vi hade tur och det ska man väl ha ibland!!! Under torsdagen gick vi in Elbe-Seitenkanal och nu känns det faktiskt jobbigt med dessa raka och långtråkiga kanaler. Det är raksträckor kilometervis och ofta träd efter kanterna så det blir inte så mycket att titta på och då det senaste dagarna varit ganska kallt och grå- disigt är det inte någon njutning längre. Vi läser mycket under tiden och autopiloten får jobba åt oss. Vi längtar nu ut till havet och att få återgå till att vara segelbåt. I sista och andra slussen för dagen fick vi vänta över 2 timmar på att bli nersläppta, då det var så många lastpråmar som fick gå före och varje slussning de 23 metrarna tog ca 45 minuter. Vi träffade där ett engelskt par som vi gjorde följe med till en natthamn innanför kanalen och efter att tillsammans åtnjutit landningsdrinken var klockan tolv på natten och vi åt sen middag. Dagen efter anlände vi till Lyneburg och la oss i hamnen intill Heber- werket. En reporter från en liten lokaltidning kom på besök på eftermiddagen och det visade sig att Axel hade tipsat om vår ankomst. Vi blev fortograferade och intervjuade om vår resa och om vårt leverne ombord. Lite pinsamt tyckte Marianne, som inte tycker at det är så märkvärdigt med vårt liv, men reportern påstod att det var imponerande att kunna logera på en så begränsad yta en längre tid utan att vilja strypa varann. Vi fick lov att bjuda till och öppna våra sinnen och han stannade ett par timmar. Ska bli spännande och se vad som blir skrivet. På kvällen var Heidi och Axel ombord på middag och dagen efter var vi hemma hos dem. De har en handelsträdgård och mycket att titta på om man tycker om växter. På söndagen gjorde vi en utflykt till en stor gammal gård på den f d östsidan. Det är en gård med en mangårdsbyggnad med ca 20 rum och tre stora stenlador som mer eller mindre är fall- färdiga. Tomten är ca 5 HA vildvuxen trädgård med jätteträd. Familjen har en 10-årsplan på att renovera stället och driva ett utflyktsmål för stadsbor, där de kan vandra i trädgården och botanisera samt besöka ett leksaksmuseum, då Axel i många år samlat och köpt diverse antika leksaker med minijärvägar som hobbyverksamhet. Det fanns även idéer om ett litet café därtill. Ja de är unga och tydligen fulla med energi och kraft och det är ju härligt att se. Dagen efter gjorde vi loss och Mike och hans kompis Dennis 17 år gamla mönstrade på för att vara med några dagar. I Lyneburg finns en skepps- hiss istället för en vanlig sluss och vi hissades ner de 36 metrarna. Vi fortsatte en bit på floden Elbe för att senare gå in i Elbe- Lybecker Kanal, som är Tyskland äldsta kanal från mitten av 1300-talet. Vi besökte också Palmslussen som är den älsta slussen från 1390. På den tiden tog det sex veckor att släpa och staka en saltpråm från Lyneburg till Lybeck, som idag kan göras på en dag. Vi gick till Gynster, där en gammal vän till Björn, Ville från Hamburg med döttrarna Laura och Yvonne kom på ett kvällsbesök. Där var för grunnt för att förtöja, så vi fortsatte på natten till Mölln Industri- hafen för några timmars sömn. Vi fortsatte sedan till Lybeck och gick in i Kanal Trave. Dessa kanaler de sista dagarna har varit mycket vackra och natursköna. Vi kom fram till Böbs Verf, dit vi skickat våra master, bommar och segel fram på kvällskvisten. I två dagar arbetade vi hårt med påmastning och iord- ningsställande av kanalbåten till en sjöduglig seglare och på torsdags- kvällen lämnade vi hamnen och gick ut i det fria havet. Det var en skön kväll och vi fick se solen gå ned i havet. Vi kör nu 4-timmarspass med grabbarna och det går bra. Björn rävsover och får bistå med segelsättningen emellanåt. Vi anlöpte Gedser dagen därpå och våra gamla danska vänner från tidigare greklandsresa Bodil och Ove var och hälsade på. Vi hade en härlig eftermiddag tillsammans och gick igenom vad som hänt den sista tiden och vi hade mycket att prata om. Grabbarna var och badade i det 20-gradiga grunda vattnet. Vi lade ut mot nästa mål som var Rönne på den danska ön Bornholm dit vi kom fram efter ca ett dygn. Vi hade en fin segling med 10-12 sekund- meters slör. 22/7-3/8 Dagen därpå gick vi runt ön till Neksö, som har en stor fin hamn med en liten pitoresk by. Vi tog en lång promenad i denna idyll. Vi gick morgonen därpå en kortare sträcka till Christiansö. Där är så fantastiskt romantiskt. Vi latade oss i solen hela eftermiddagen och killarna var iland och badade och tittade på nakna och halvnakna danskor på klipporna. På kvällskvisten promenerade vi runt de två öarna dvs Christiansö och Fredriksö, som är förbundna med en liten bro i hamnen. Öarna är gamla deportionsorter för fångar från mitten av 1700-talet. Den mest kända fången är Dr Dampe vars cell man idag kan beskåda. På ön bor idag ett 100-tal bofasta och här får man inte ha hundar eller katter allt för att bevara naturen. Efter en skön dag iland styrde vi kosan över till den svenska kusten och gick in till Simrishamn, där våra gästande ynglingar mönstrade av för att vända hem. Alldeles i hamnmynningen hade vi kustbevakningens tullkryssare med oss, men som tur var var de inte intresserade av oss. Vi lade ut från hamnen redan samma kväll och gick vidare norrut i den fina rådande vinden för att natten därpå övernatta vid Kalmar lots- station. Vårt nästa mål var Oskarshamn, där vi gästade Ulla och Olle i deras vik och hade en trevlig grillafton i den varma kvällssolen. Vi är verkligen glada över att kunna snylta hos alla goda vänner vi har på vår väg. Morgonen därpå gick vi vidare och in i den fina skärgården vid Kråkelund och hittade senare en fin natthamn vi Krokö utanför Västervik. Vi hämtade dagen därpå Majsan vid Västerviks station för att hon skall vara med oss ett tag. Vi hade därefer en härlig segling upp i skärgården och la oss vid Lilla Olsön för natten. Luften har nu blivit svalare och badvattnet har sjunkit från 22 till 17 grader. Nästa mål var ett av våra smultrunställen vid Fångö och vi fick en fin kväll och efterblivande dag vid de vänliga hällarna i den lilla vackra naturhamnen. Vi kompletterade vårt förråd i Fyrudden och gick ut till Häradsskär under sol och fin vind. Här blev vi som alltid väl mottagna och vi blev första kvällen bjudna på grillfest med dukat bord på bryggan. Det var en gemytlig kväll som avslutades i köket hos Magnussons med kaffe och avec. Vi njuter av den storartade naturen och det liv som erbjuds oss här ute och har ikväll avnjutit abborrfillé med färskpotatis och gräddsky och måste tillstå att Sverige är fantastiskt! 4-19/8 Efter en härlig dag bjöds vi till en fantastisk grillfest med ett sagolikt vackert dukat bord i syrenberså hemma hos familjen Gunnel och Freddie. Det är fint att få träffa gamla vänner och kunna sitta och ljuga tillsammans ute en ljum augustikväll i yttersta skär- gården med fyrens blinkningar i bakgrunden. Efter tre sköna dagar på det gamla skäret mönstrade Majsan av och vi fortsatte sakteliga inomskärs i vad vi tror en av världens vackraste skärgårdar. Vi mötte René och Sten Andersson från Nynäs och vi slog ihop våra påsar och åt en gemensam middag och hade det gemytligt en kväll vid Olsundet på väg mot Valdemarsvik. I Valdemarsviken tillbringade vi en dag med att besöka och språka med många av Björns gamla bekanta från uppväxttiden. Vi besökte bl a familjen Rupp samt Ing-Marie och Ferdi, som övertagit Björns tidigare sommarställe Fridhem. Vi gick till segelsällskapets klubb- holme Arholmen för natten och träffade där ytterligare några gamla viksbor. Det är makalöst att höra hur ett sånt här litet brukssamhälle håller reda på allt och alla. Det verkar som de varit en enda stor familj på "den tiden det begav sig". Ja Björn tog oss med på en verklig nostalgitripp. På vägen norrut stannade vi till vid Harsstena och vid bryggan tog Mariannes gamla arbetskamrat Per Skantz mot tampen och familjen med nyinskaffad liten hundvalp var hos oss på litet kvällsbesök. Därefter gick vi till Oxelösunds Varv för att möta Lo, som kom ner för att möta upp. Vi gick då ut till Fågelö, en liten ö strax norrut. Det var roligt att träffas igen och få rå om varandra även om helgen var kort. Vi la senare till vi Björns tidigare arbetsplats vid lotshamnen, där vi träffade många av de gamla kamraterna och möttes av vänligt be- mötande med en utomförträfflig service med t ex färska fralla av Uffe på morgonen. Vi var hemma hos Lotta och "Llle"-Per och träffade den nya lilla familjemedlemmen Emma. På måndagsmorgonen ringde telefonen från Mariannes gamla arbetsplats vid helikopterbataljonen och hon fick en förfrågan om att snarast möjligt hjälpa till vid ett vikariat. Marianne blev jätteglad över erbjudandet och mönstrade av samma kväll och blev hämtad av Lotta för att kunna börja arbeta redan dagen därpå. Björn fick då tyvärr ensam besöka Laila och Tommy på skeppet Avant dit de var bjudna på kvällsmiddag. Björn stannade ytterligare en dag för att kontakta varvet inför förestående upptagning och bottenrenovering, vilket resulterade i ytterligare ett samkväm hemma hos familjen Lundström. Ja alla dess gamla vänner visar verligen sin goda välvilja och man känner sig välkommen. Björn la Damen vid Ankarudden dagen före anmäld hemkomst och tog bussen till Nynäshamn, där vi fick en fin kväll hemma hos familjen Lotta och Robin och inspekterade deras nyinköpta hus, som de flyttade in i maj månad och där de sedan dess ägnat varje ledig stund med renovering av det slitna huset och gjort ett jättejobb och fått det mycket hem- trevligt. På fredagen tog sig både Marianne och Björn ut till Ankarudden för att som tidigare planerats tillsammans gå in i den gamla spiltan i Nynäs- hamns Gästhamn. Det blev en glidsegling för enbart genuan och utanför Landsort mötte oss på låg höjd ett magnefikt havsörnspar och vi tolkade det som ett storartat "välkommen hem"! Väl framme vid hemmabryggan välkomnades vi med rosor och champagne av våra gamla grannar och senare på kvällen anordnades det en kräftfest till vår ära. Helgen ägnade vi sedan åt att bara rå om barn och barnbarn och avslutade vår underbara seglats med en solskensdag vid sandstranden Picklahej!