29/7-7/8 Vi kom fram till denna fina Italienska ö fram på kvällskvisten. Det var en liten fiskehamn med en kaj för turbåten och några platser för besökande. Det var så gott som fullt, men vi fick plats på utsidan vid några betongblock bredvid en annan svensk båt. Det var ett trevligt par vid namn Kicki och Janne. Vi var ute och åt pasta med tillhörande italienskt vitt vin på en liten krog uppe i byn. Morgonen därpå vaknade vi till ett himmelskt oväsen ute i hamnen. Där satt en tjock italienare i en liten fiskebåt och skällde som en bandbund. Vad man förstod var att offret var en annan liten man som ankrat med en liten segelbåt bland de små fiskebåtarna. Han såg ut vara nära till infarkt där han stod och hoppade jämfota, hytte med båtshaken och slog med knytnävarna i seglet. Ja det kändes verkligen som att vakna på italienska och dessutom var det 32 grader i luften - att dom bara orkar! Efter frukost satte vi kurs mot Messinasundet. Vi seglade och motoriserade om vart annat och hade det fint tills vi rundade tån på den italienska stöveln där vi fick en kul till hård styving mitt i näsan. Vi hade en fantastist soluppgång där hela himlen fullkomligen "brann". Björn utbrast då: om "red sky in the morning is the sailors warning" så lär vi få en sjujäkerles orkan över oss idag. Det visade sig inte vara helt fel för snart ökade vinden avsevärt och sjön växte och byggde upp vågor som var 4-5 m höga och vi fick reva allt som gick och jobba oss fram med motorns hjälp till närmsta hamn som var Crotone ca 6 timmar norrut. Det var tungt att styra så vi fick byta av varandra ofta. När det blir lite tufft i vindarna måste vi titta lite på var vi har någon säker hamn, då vi inte är riktigt säkra på maskin med allt skit vi har i tanken. Väl inkomna till Crotone hamn visade det sig vara svårt att hitta en plats. Vid ena sidan stod en liten man och vinkade med sin röda keps och vi blev glada och ställde kosan in mot honom. När vi väl kom fram till honom visade det sig att kroppsspråket inte alls stämde över- ens med orden "impossible". Vi gick då längre in i hamnen och lade till vid patrullbåtshamnen Guarda di Finanzia. Detta var inte heller någon bra lösning, men vartefter med hjälp av en svenska med namn Jana (gift med en guarda) kunde vi lägga oss utanför en fiskebåt. Det fort- satte att blåsa så vi fick snällt ligga i hamn, dvs Björn skruvar på något projekt och Marianne får uppdrag på stan med en handlingslista. Med listan i handen får man orientera sig fram i stadens trånga gränder och "språka italienska". Det är så härligt att få ta sig fram med kroppsspråket dvs med ögon, mun och alla tentaklarna. Senare på kvällen var det kav lungt och vi kastade loss och gav oss iväg vidare norrut. Det visade sig att det hade inte blåst färdigt så vi fick ytterligare en tuff natt och förmiddag. Vi gick in i Adriatiska havet och vattnet har blivit än saltare. Damen har börjat rosta något alldeles förfärligt. I Gibraltar fick vi av David ett "wondermedel" för rostbekämpning som "de gröna" nog inte skulle ha gillat, men rosten bara rann bort och hon blev som ung på nytt. Våra kära vänner delfinerna blir mer och mer sällsynta ju längre upp i Adriatiska havet vi gå Kroatien i sikte När vi närmade oss övärlden slog en ny och fantastisk doft emot oss av tallbar (gin). Vi gick in i en liten hamn med namn Vela Luka på en av de yttre öarna mitt i natten och ankrade i hamnen. När det ljusnade visade det sig väl överensstämma med förväntningarna över hur det skulle se ut. Höga bergsluttningar med grönbekransade stränder, palmer runt strandpromenaden i hamnen. En fiskebåt var på väg ut i hamnen med en stor tonfisk upphängd i en kran - ja allt är som en saga! Vi gick vidare mot Split för att söka sjökort och en gästflagga. Vi ankrade mitt i stan vid strandpromenaden. Nu hade vi lite otur, då kroatierna firade sin nationaldag och allt var stängt. Man får då en tankeställare att det inte var så länge sedan dessa människor var utsatta för krig och elände. Man kan se på strandpromenaden att det går minst tre unga flickor på en pojke. Det är ett otroligt vackert och resligt folk kroatierna. Marianne var ute och rekogniserade i staden och fick bevittna ett barndop i katedralen. Vad man längtar efter de små därhemma vid såna tillfällen. I en gränd hördes körsång och om man följde de smala trapporna i huset kunde man finna en kör som tränade - en fin upplevelse i "tysto". Staden har en fantastiskt fin stadskärna från 300-talet med en vacker katedral med en fin utsikt över stadens hopväxta hustak. Vi hittade en affisch över stadens begivenheter och bestämde att vi skulle fortsätta i kulturens tecken och gå på en konsert som låg ca 2 km därifrån och började kl 2100. Den visade sig bestå av ett lokalt förband med hornblåsare och säckpipsspelare m fl. Efter detta framträdde en enmanssyntspelare (tydligen mycket eggande för den unga gungande publiken), men de gamle klarade inte hela scenariet utan gick hem vi 24-tiden för att krypa till kojs. Efter att ha köpt sjökort fortsätter vi nu norrut mot Zadar. 10/8 Efter två dagars bonnkryss genom en storslagen skärgård har vi lagt oss i en liten fiskehamn två timmar söder om Zadar. Man har ingen längtan att gå in i de stora städerna när man har möjlighet att få vara i ytterskärgården. Vi ligger nu och fräschar båten lite, tvättar och dammsuger. Björn fortsätter att skruva fast luckor i den inredning han byggt i såväl förpiken som vår hytt. Det blir så fint med beslag, pinnräcken och lite svordomar invävda i atmosfären. Björn påstår att "spårskruv måste vara det dummaste någon hittat på"! I går när vi ätit middag och satt på däck och njöt hördes svingig musik från udden här i hamnen. Vi tog gummibåten och lade till vid en liten stenbrygga. Där borta lyste lyktor och det visade sig att udden bestod av en hotell/fritidsanläggning med många nationaliteter bland gästerna (det vimlar av italienare nu under semesterperioden). Vi drog loss med en bugg och var fullkomligt slut efter ett par danser, man orkar inte så mycket i värmen (skyller på den), men skoj var det! I morgon går vi in till Zadar för att hämta upp Lo, som kommer sent på kvällen med buss från Zagreb. 11-18/8 Seightseeing tillsammans med Lo Vi gick in till Zadar och lade till längst in i hamnen bakom färjeläget och kunde då lägga bredsida mycket förnämligt. Vi låg då alldeles utanför den gamla stadens ringmur, där man denna dag hade stor sommarfestival, vilket man tydligen firar runt om i hela Kroatien. Det innebar att alla stadens innevånare var ute på vandring till sena natten och man hade många musikaliska uppträdanden på stadens torg och i gränderna. Vi tyckte vi hade fixat en fin mottagningsfest för Lo som vi mötte vid busstationen kl 1 på natten. Efter att ha sovit ut och provianterat lite gav vi oss ut i övärlden. Vi styrde kosan mot naturreservatet och ön Koronati, som är mycket speciell med sina höga släta och vänliga linjer. Konturerna ser ut som om öarna var stora sandhögar som reser sig i det klara vattnet. Läste i en skrift att när Gud skapade världen hade han några vita stenar kvar i handen som han slängde bakom axeln för att senare lägga dem i ordning, men när han vände sig om låg de redan i sina exakta lägen och man måste säga att det är en mycket storslagen natur, som vi aldrig sett tidigare. Vi låg ute i naturhamnar ett par dagar och badade och hade det skönt. Vi gjorde en tur med gummijollen till en insjö och klättrade i berg för att se en magnefik utsikt från de höga klipporna. En kväll hade vi en stor show när en båt hade svårt med ankarfästet. Det slutade med att de tog ankaret under armen och gick upp och la det i skogen på andra sidan viken och Björn skrattade så tårarna rann. Det finns verkligen många sätt när det gäller konsten att angöra en brygga. Vi fick bevittna delfiner vid ett tillfälle så pass att Lo fick en skymt av dom. Vi var och tittade på ett fint vattenfall som låg en bit upp i en flod ovanför byn Skradin. Sista biten fick man åka med turbåt. Vi gick vidare till ön Vahr, som är Kroatiens jetsetställe för båtvärlden. Efter att ha avklarat dagens motion genom att vandra upp för klippan till borgen på toppen hade vi underhållning av alla tilläggningar med många dyk efter ankare i den lilla hamnen där alla ville ha en plats. Vi var ute och vimlade lite i kvällslivet och köpte lite souvenirer, men man är ganska trött på kvällarna efter långa dagar med sol och värme så det blev inget nattliv denna kväll heller. Det är varmt även om nätterna så Björn har vid ett flertal tillfällen gått ut och lagt sig på däck för att få lite svalka, men man får inte klaga - det finns det som är värre. Vi gick sedan in till Split igen och ankrade på vår "stamplats" intill strandpromenaden. Efter att ha "gjort" Split reste vi dagen därpå med 7-bussen till Dubrovnik och fick se landsbygden varvat med höga berg och djupa dalar. Det var en vacker resa som tog 5 timmar. Dubrovniks gamla stad är mycket vacker nu igen efter att man renoverat hela staden efter sista kriget. Vi gick runt på ringmuren i den stekande solen och det var säkert 40 grader varmt, så motion blev det även denna dag. På vägen reste vi genom Bosnien Herzogovina och vi stoppades vid gränsen för passkontroll, men ingen av oss hade tänkt på att vi skulle korsa ett annat land så vi var utan pass, men Björn visade körkort och förklarade att vi bara var ute på en bussutflykt och att vi hade våra pass kvar i båten i Split. Gränspersonalen var bussig och tyckte väl att vi inte såg så kriminella ut, så vi fick passera utan problem. Bussen stannade i Bosnien vid en supermarket i båda färd- riktningarna för att passagerare och busschaufförerna kunde handla billigt. Vi kom hem sent på kvällen och det var dax för Lo att plocka ihop sin packning för att ta tidiga morgonbussen till flygplatsen för vidare rese mot London via Zagreb nu med en lätt solbränna och förhoppningsvis lite utvilad och med några fina minnen från Kroatien. Det känns redan tomt när man tittar in i förpiken och tänkter till- baka på en kort men händelserik vecka. Vi har nu återgått till vardagen dvs Björn har krupit ner i maskinrummet för att göra stor motorservice, vilket inte tillhör favoritgöromålen. Vi ska också försöka få tag i en segelmakare/kapellmakare som kan hjälpa oss med ett av de nyinköpta sol- kapellen, som inte passar. Vi har för avsikt att stanna i den här övärlden några dagar för att sedan ta oss söderut mot den Grekiska övärlden. 19-25/8 Vi fick vårt solskydd omsytt snabbt och elegant och efter att ha provianterat lite och fixat gasol med gummibåten i en vik utanför Split gav vi oss ut i övärlden igen. Vi gick till en liten vik för att ha några lata dagar innan vi gav oss iväg mot nästa mål. När vi dagen efter körde hjälpmotorn (Kosinusen) skramlade den till och sjönk i varv. Björn stängde av den och öppnade motorrummet och det bolmade rök och luktade bränt. Det visade sig att främre lagret på generatorn hade hoppat ur. Efter kontakt med tillverkaren i England som föreslog att man skulle försöka att pressa tillbaka lagret genom att bulta fast en plåt i skölden började ett långt och jobbigt arbete. Hjälpmotorn sitter så trångt på sin plats och alla detaljer som behövdes var Björn tvungen att tillverka av det material som finns ombord - uppfinningsrikedomen blir stor när man ligger i en vik utan landkontakt. Efter tre dagars arbete kom stunden för eldprovet av vår kära Kosinus som för- sett oss med lyxiös ström till tvättmaskin, microvågsugnen, brödrosten etc. Björn startade upp och den gick igång, lagret satt nu kvar, kylvattnet fungerade, men svart sot sprutade ut i avgasröret och generatorn blev varm igen. Sorg o bedrövelse!!! Björn lade på kistlocket och efter att ha sjungit "Närmare Gud till Dig" och druckit stärkande gravöl lämnade vi denna idylliska vik med sina 38 grader i skuggan och 28 i vattnet. Som tröst stekte Marianne tunnpannkakor till middag, som serverades med smör och strösocker. Vi går nu söderut och har börjat vår retrett ur Kroatien, som har givit många vackra minnen med sin omväxlande natur med höga berg och många öar. I kväll ligger vi intill staden Korcula på ön Korkula och har i eftermiddag varit ute på en cykel- tur till stan, som är en mycket fin gammal stad med ringmur, fästning och trånga gränder. I hamnen hade en massa ungdomar uppvisning av kampsport bl a judo, som vi satt och tittade på en stund innan vi vände tillbaka på den backiga vägen hem. 25-29/8 Vi gick vidare söderut och passerade ett flertal ö- och fastlandsbränder. Det äroc ruskigt när elden rasar i den torra naturen och det inte finns resurser att sätta stopp för spridningen. Såg hur de vattenbombade med två sjöflygplan och fick reda på att det finns endast tre stycken i hela Kroatien. Det luktade brandrök och vi fick en hel del aska och sot över oss på vår väg mot Dubrovnik, där vi skulle söka natthamn. Marinan ligger runt en udde en bit ifrån den gamla staden, men när vi var där tidigare och gick runt ringmuren såg vi en fin liten småbåtshamn alldeles invid muren och nu hägrade naturligtvis den. Vi lade bredsida vid hamninloppets pirar och dukade upp ett fint bord med en gräddrik Janssons frestelse med vad där tillhör. De små båtarnas besättning hälsade glatt deltagande, medan sighseeingbåtarnas besättning inte såg lika gillande ut. Vi hann i alla fall njuta av stundens storhet innan vi blev vänligt ombedda att flytta oss till natten. Vi ankrade utanför playan, då det var stilla, men fick ankra om på natten då det blåste upp. På kvällen tog vi gummijollen iland och flanerade runt i den vackra staden och lyssnade på gatu- musikanter i den svalkande natten. Dagen efter gick vi vidare till Cavtat, som är sista klareringshamnen. Det var också en pärla där man gärna kunnat stanna ett par dagar. Vi lämnade nu Kroatien och gick ut på internationellt vatten och vi har en massa fina intryck med oss hem och hoppas att det finns möjlighet att någon gång i framtiden få återkomma hit och ha mer tid till allt som erbjuds. Det var för omväxlingsskull motvind även åt det här hållet, men väderrapporten sade att vi skulle ha medvind så vi hoppades. Vad som hände var att det dessvärre efter ca ett halvt dygn friskade i och hela havet stod på kant och vi hade grov motsjö i ca 20 jobbiga timmar. Det är lite motigt när det tar omkring 10 timmar för att ta sig i land och att Italien låg och fel håll och Albanien vill man inte så gärna bara tränga sig på. Allt var genomblött och daggen hjälpte också till. Damen som hade fått en riktig ansiktslyftning med nymålad toalett och en utsides- målning (fläckvis) under tiden Björn jobbat med den trasiga "Kosinusen" tidigare började ånyo att rosta förskräckligt. Det är bara att slipa och måla igen!!! Vi gick förbi Korfu på sennatten och fortsatte till ön Paxoi, där vi nu ligger flott förtöjda vid strandpromenaden rakt utanför en taverna. Det ligger en flaska Rezina på kylning, men det lutar mot att vi låter oss frestas att gå ut och prova en Mousaka så här första dagen i den Grekiska övärlden.