Loggbok 3 Måste på förekommen anledning påminna om att vi blir fantastiskt glada över alla vänners hälsningar både långa och korta, men skicka inte hela filer eller FOTOGRAFIER till oss, då det medför stora problem!!!! Avbrotten i loggboken blir ojämna, då vi dels drabbas av att minnet är fullt i datorn och inte kan fortsätta förrän vi fått hjälp av Emil hemma och att vi perioder inte har någon kontakt ute bland de höga bergen. 12-24/10 Vi gick en kortare tur runt udden till Kalymnos stad Pothia hjärtat för medelhavets svampdykare. Hela hamnen vimlar av försäljningsstånd med natur- svamp av alla de former. Vi var på museet och tittade på vilken utrustning man haft genom tiderna vid dykningarna och det var mycket intressant. Svampdykarna avseglade under stora avskedscermonier och var ute på havet i flera månader och letade svamp. Det var ett riskfyllt arbete med många incidenter. Värdet av natursvamp har minskat och ersatts av billigare syntet- material. Vi var också inne i ett gammalt hus som ägts av en av stadens rika och ledande män och som nu var bevarat som museum. Där kunde man se stora rikedommar i form av guld och konstföremål och hur pompöst man levde för ca 100 år sedan. Dagen efter gick färden mot Kos. När vi förtöjt i hamnen kom en finsk seglare, som vi mött tidigare och berättade att här var man tvungen att betala den nya turistskatten (som trädde i kraft den 1 januari) och vi klarat oss i från. Det är 2000 dragmer per meter båt dvs ca 700:- skr för vår båt. Om man sedan går över till Turkiet och återvänder till Grekland bestraffas man med att betala 15 000 dragmer/m. Vi skulle ju nu bara vara kvar i Grekland i ett par dagar och hade inte lust at betala några extra avgifter. Finnen pekade ut hamnkillen (inkastaren) för oss och vi smet iväg bakom några bilar på en par- kering en bit bort och där fick vi stå och vänta över en halvtimme på att hamn- vakten skulle försvinna från vår båt som han stod och vaktade. I ett obevakat ögonblick, då han gått i väg 25 m rusade vi ombord, startade motorn, gjorde loss tampar och var ute ur hamnen på 45 sekunder utan att se oss om. Det var mycket spännande och vi klarade oss utan att kustbevakning bordade oss, vilket vi hört i efterhand att de kan göra. Denna avgift är något som alla turister har motsatt sig, då vi seglar mellan EU-länder och många har klagat hos konsulaten och vi har hört att det förmodligen kommer att bli ändringar till nästa säsong. Vi gick över till Turkiets kust och in i Datcha för att klarera in. Det var nu lördag och en av hamnkillarna rekommenderade oss att gå ut och lägga oss i naturhamn för att återkomma måndag, då det var dubbelt så dyrt med transitloggen på helger. Det var ju juste tyckte vi så vi handlade lite och stack ut igen. Vi la oss i en liten öppen vik, då det var vindstilla. Här sken fullmånen och det var härligt med lugn och ro efter allt flackande senaste dygnet. På natten vaknade vi dock utav att vinden tilltagit och vi fick lov att spänna upp oss med ett par extra linor i land. Termometern visade på 26 grader mitt i natten och vi kunde senare tryggt somna om. Det är ett konstigt fenomen detta med att när man ligger ute i naturhamn blåser det för det mesta upp, men när man ligger förtöjd vid kaj är det oftast vindstilla. Vi beslöt att gå till Buzboron, en liten by där vi varit för 3 år sedan och blev förtjusta i. Där träffade vi då ett holländskt par som skulle övervintra där och detta har funnits kvar på näthinnan hos oss båda. Buzboron ligger innanför några öar och grunda vikar med fina utflyktsmål. Hamnen har några tavernor och det finns lite butiker. Man har planterat lite palmer runt hamnbassängen och fräschat till sedan vi var här sist. Båda fick vi samma rätta känsla att allt stämde med våra önskemål och förväntningar på vår kommande vinterhamn. Vi hörde efter om möjligheter till övervintring och det fanns plats och det skulle kosta 700:- skr/månad inklusive ström. Så vi slog till dirket och bokade in oss under tiden 15/11-15/3 och det kändes väldigt bra. Nu behöver vi inte leta och vi har också beslutat att inte gå vidare till Cypern som planerat, då man måste göra nya in- och utklareringar från Turkiet och vi måste numera överväga var vi skall lägga våra sikiner. Vi ringde till vår vän Mr Bylent, som vi lärt känna tidigare från Netzel Marina. Vi bestämde träff i Marmaris dagen efter dit vi tog bussen över bergen en tur på ca 1 timme och vi träffade Bylent som hjälpte oss med inklare- ringen, vilket gick fort och galant med rätt person vid sidan och nu var vi invandrade "svurkar" och det kändes fint när vi trängdes med ca 30 pax i en mini- buss för 20 på väg "hem" till Damen. När vi dagen därefter skulle gå och handla innan avfärd upptäckt vi att Mariannes plånbok med VISA och Mastercardkort samt körkort var försvunnen. Den fanns inte i båten och senast den användes var dagen innan på det stora varuhuset Tanzas i Marmaris. Vi fick hjälp av hamnpersonalen att ringa bussbolaget och mycket riktigt så hade plånboken glidit ur bakfickan i trängseln i baksätet och busschauffören hade tagit vara på den. Efter 4 timmar hade vi fått tillbaka den orörda plånboken och allt var frid och fröjd. Vi avtackade alla hjälpande och inblandade och utropade - härligt med alla dessa ärliga turkar. Vill i samband med det berätta att vi hört att försäkringsbolaget Alandia, som försäkrar de flest medelhavs- seglarna här nere inte en enda gång fått in någon anmälan om stöld här i Turkiet. Det känns gott att veta. Vi fortsatte mot Marmaris och vi stannade i Ciflik, där vi låg vid brygga med både vatten och ström så vi passade på att tvätta allt och göra klart skepp innan vår gäst skulle mönstra på. Vi träffade ett svenskt par Solvej och Erik i Maja af Gävle och vi bytte böcker och hade trevligt tillsammans under en kväll. Vi kom till Marmaris på fredagen och lade oss på svaj utanför hamnen med dubbla ankare och 40 m kätting ute, då det blåste kraftigt. Vi tog jollen till Netzel Marina där vi besökte Exil af Ösmo med Gerd, Freddie och Arne ombord. På kvällen var de hos oss och åt middag och berättade och sina fina veckor i Fethiebukten. På måndagen ankom Lotta och Jojje Liljegard med sin vän Kjell till Exil. Vår anförvant 16-årige Meik från Lyneburg mönstrade på Gipsy Lady. Första dygnet gick åt till att proviantera och shoppa i basarerna. Vi hade ett gemytligt knytkalas med sill hemma i Arnes lägenhet på kvällen. Några större utsvävningar blev det inte denna kväll då alla var lite reströtta. Följande eftermiddag lade vi ut mot första natthamn tillsammans med Exil och Lotta bjöd på hemgjorda köttbullar med gräddsås till allas välbefinnande. Vi hade beslutat att gå in i Fethiebukten för att ta vara på den bästa värmen och undvika hög havssjö. 24/10-6/11 Vi hade inte så mycket vind, men vi njöt av solvärmen och angjorde små natur- hamnar. Vi klättrade i berg och tittade på gamla gravar och ruiner. Vi besökte Cleopatras bad, såg bläckfisk och flygfisk samt en stor svart säl som kom simmande emot oss, men delfinerna höll sig undan dessa veckor. Vi gick in till staden Fethie och shoppade lite samt hade en skön kväll med middag på ett litet torg inne bland basarerna. Vi varvade middagarna med uteliv och middagar ombord. Björn och Meik bedrev seglarskola med navigationsövningar, knopar och segel- sättning och allt runt dagsverket och Marianne hade endast byssan som arbets- uppgift den första veckan. Meik mönstrade av i Göchek, där han tog en taxi till flygplatsen Dalaman för vidare hemresa via Hannover. Vi hade trevligt tillsammans och vi tror att Meik var nöjd. Hans slocknade tidigt varje kväll efter dagens upplevelser och hårda övningar. På vägen mot Marmaris stannade vi vid den eleganta krogen på berget vid Eckenchick och familjen Liljegard bjöd på en superb middag. Vi mötte ca 200 båtar med satta spinnakrar från Marmarisracet. Det var en vacker syn. Åter i hemmahamn konserverade Björn och Jojje motorn på Exil. De sista dagarna gick åt till basar- och krogliv. Vi har ett favoritställe som heter O´yes som drivs av två mycket trevliga turkar gifta med svenskor och tillbakaflyttade hit. De har en suverän meny med de allra läckraste rätter och en fantastisk oxfillé och det är mycket svårt att motstå deras frestelser. Lotta, Jojje och Kjell köpte snygga skinnkläder till höstens reapris (tror vi). Turistsäsongen är nu slut och man håller på att stänga igen butikerna så det går att fynda. Det har inte varit någon bra säsong efter två fina somrar i Norden, men man hoppas på en ökning nästa år efter denna regniga sommar i Sverige. På lördag morgon var det hemresedag för våra vänner på Exil och vi trans- porterade deras bagage sjövägen med gummijollen till flygbussen. Det var tre sol- brända resenärer som vände hemåt. De reste reguljärt med Turkish Airway och skulle mellanlanda ett dygn i Istanbul, som är en mycket intressant stad. Vi tillbringade ett par dagar på Exil för att färdigställa henne inför vintern. Själva ligger vi på redden utanför i viken och har en storslagen utsikt såväl dag som natt. Vi har träffat Anna-Lena och Bo Österberg, som ligger med sin Fortune här i Netzel Marina. Vi var ute på en liten fiskerestaurang tillsammans och åt en god middag. Måndagen den 6 november firar vi nationaldagen med att sätta den svenska flaggan på bordet. Björn har tagit cykeln med sig i jollen för att uträtta lite ärenden i land och Marianne har städat ombord och gjort sig fin genom att sätta på sig en klarblå T-shirt med "Tre Kronor och Sverige" över hela bröstet över den blå bikinin. Vet ej om det blir middag i land eller om det blir något av "husets". 7/11 Jonny 6 år!!! Idag firar vi Jonny med flaggan i topp och önskar att han får en fin dag därhemma och har förståelse för att farmor och farfar Björn inte har möjlighet att komma. Vi vet med säkerhet att han blir ordentligt firad av alla de sina. 8-13/11 Vi ligger fortfarande kvar i Marmaris och har arbetat med att ta in anbud för soltält på Exil och klargjort henne för vintern. Vi har också gjort några cykelturer och utforskat Marmarisbukten åt båda hållen. Det är fortfarande nästan 30 grader varmt om dagarna och mycket be- hagligt - bättre än väntat. Vi har haft både sorg- och glädjeämnen dessa dagar. Sorgen består av en telefonräkning på över 9 000:-, som vi inte vill tro är riktigt sann. Är oroliga för att det kan hänga ihop med de stulna telefonerna i Kalamaki. Vi har därför skaffat oss ett turkiskt betalabonnemang tel 00905462347880 dit alla är välkomna att ringa på egen bekostnad! Nästa elände är att Björns skötebarn vår "Cosinus" (elverket) har börjat trassla igen. Först tappade den kyl- vattnet och Björn bytte impellern, som det visade sig inte vara något fel på, förmodade att en senare sedd drivande plastpåse kan ha sugit sig fast i kylvattenintaget. Elverket gick sedan klanderfritt i två timmar. Vid nästa tillfälle stannade den f-n efter en liten stund - fel ännu okänt och startar inte igen. Glädje har vi haft genom att fira hemmavarande födelsedagar för syster Gerd och sonen Rickard och i brist på andra uppvaktningar en bakad sockerkaka till fars dag och i kväll firar vi vår dataguru Emils namnsdag om det skulle köra ihop sig i morgon. 14-18/11 Vi lättade ankar från den stora staden och gick i sakta mak mot vår vinterhamn. Vi angjorde först hamnen Ciflik i hopp om att kunna snylta till oss vatten och ev ström. Vid framkomsten visade det sig att man demonterat bryggan efter säsongen, men vi kunde klättra på järnkonstruk- tionen och fylla vatten för att tvätta, men under andra maskinens gång strejkade vår hjälpkärra åter. Vi fortsatte sakta efter kusten och gick till den populära turisviken Bozukkale där vi fick hela den stora viken alldeles för oss själva - helt fantastiskt. Vi lade till långskepps vid en brygga och tog en eftermiddagspromenad uppför berget till den gamla borgruinen. Uppe innanför muren mötte vi fyra åsnor som gick och betade. Runt omkring i skrevorna kunde man se nya gröna skott spira och det kändes som om våren redan gjorde sitt intåg här på berget. En liten vildkattunge blev vår vid middagen. Den var väldigt skygg och vi fick lägga mat till den på bryggan. Vi stannade här ett par dagar och bara hade det skönt. Sällskapet bestod av katten, åsnorna, betande getter samt ett helt otroligt akvarium under bryggan. Vattnet var kristall- klart och vi badade i eftermiddagssolen. Det är ofta man får anledning att vara tacksam över allt det vi får vara med om. På lördagsmorgonen var Marianne uppe och iklädde sig den finaste stassen ombord den blåa sverigetröjan med guldkronorna på. Med bordsflaggan i handen och en knippe solgula "krokusar" plockade på berget väcktes Björn med "en enkel tulipan uppå bemärkelsedan....". Födelsedagspresenten var en "äkta" matta att sitta på i gummijollen, som håller på att upplösa sig i klibbform. Vad han inte vet är att Mariannes födelsedagspresent (fyller nästa vecka) redan är inköpt i form av en likaledes - allt för att det inte ska uppstå några inköpsvåndor. Det känns lite motigt att gå in i hamnen, då vi vet att här måste vi vara lite arbetssamma och rusta och underhålla vår "Kära Dam" som nu både är rostig och utan fernissa både här och där, men idag är det födelsedagsfest och i morgon är det söndag och vilodag!!!! 19-25/11 Ja nu har vi förtöjt i vår vinterhamn Bozburun. Vi ligger längst in i den lilla hamnen bredvid en engelsman som heter Andrew. I veckan kom även en svensk liten familj, som eventuellt stannar en längre tid. Det är trevligt att kunna byta lite ord eller dela en pilsner med några andra emellanåt. För övrigt ligger det endast några guletter (stora turkiska charterbåtar i trä) i hamnen som rustar av och är på väg för att tas upp på land. Guletten som ligger bredvid oss håller på att utrustas med stålmaster, som man tillverkar på land dvs på kajen framför oss och man kapar slipar och svetsar och för en massa oväsen, men det hör väl till livet här och är förhoppningsvis snart till ända. Vädret är fortfarande skönt, men denna vecka har vi haft en eftermiddag och en natts regn och åskväder. Det var riktigt skönt och efter detta dygn har de små hibiskusarna utanför oss slagit ut i blom och rabatterna blivit frodiga. Man kan redan nu göra sig en föreställning om hur vackert det kommer att vara här till våren när vi haft lite regn. Här i byn bor ca 2000 invånare och byn är mycket typiskt turkisk dvs gammalt och ruckligt i våra ögon, men befolkningen verkar vänligt sinnad trots att de borde vara turisttrötta så här års. Det finns en typisk Osmon med fullt av guldtänder på en av hamnens taverner, som mycket gärna vill språka och bjuda på te och erbjuder alla tjänster om vi behöver några. Under veckan har vi varit flitiga med rostslipning, målning och skrapning av trädetaljer och det känns skönt att ha påbörjat underhållet. Vi har som motto att vara uppe senast halv 9 eller när det blivit 19 grader i luften ute och det först uppnådda är det som gäller. (Det har hänt att vi varit uppe tidigare - frivilligt). Vecksluten är fridagar och denna lördag är det stor festdag ombord. Morgonen började med att Björn smög upp och gjorde iordning frukosten och Marianne låg kvar och "rävsov" i väntan på ett "ja må du leva .." Bordet var dukat med den svenska flaggan klädd med en stulen hibiskus- - mycket dekorativt. En hoprullad "äkta" matta i ett rör blev en överraskning. Efter frukost tog vi cyklarna och gav oss ut på tur. Vi följde den gamla grusvägen som slingrade sig genom gamla byar och ner mot vattnet. Vi stannade för att ta paus nere vid en klippa och där ovanför oss svävade ett vackert örnpar på mycket låg höjd, som sedan försvann upp i skyn. Det var en pampig upplevelse. Vi tog med oss vår picnicväska och det visade sig att Björn överraskat med kyld champagne - ett strå vassare än de två pilsner och ett paket Finn Crisp som Marianne packat ner. Vi dukade en sten och hade en underbar stund i solskenet nere vid strandklippan. En liten ödla var vår gäst och till fötret för Marianne som hade svårt att koppla av när det prasslade i löven bakom ryggen. Vi tog ett bad och det var fortfarande skönt i vattnet. På hemvägen cyklade vi förbi en bröllops- fest som pågick i en trädgård med en massa gäster och vi stannade och satt på en mur och lyssnade på musiken och sorlet och tankarna gick tillbaka till dagen för två år sedan då det blev en riktig fest ute på vårat Vallboskär. Senare på eftermiddagen var våra svenska båt- grannar hos oss och åt hemgjorda bakelser av egenhändigt bakad socker- kaka. Vi avslutade denna fina dag med att bjuda ut oss på Osmons Restaurang, som vanligtvis ej är i drift så här års, men Björn över- raskningarnas man hade varit där och förbeställt en härlig meny med burreck och friterad calamaris som förrätt och stekt fisk därefter med en avslutning av en god köttbit och vi åt så vi höll på att spricka. Det blev white wine for the fisch and red for the meat och det tackar vi syster och svåger för! Ja det var en dag att lägga till de fina minnen vi är ute och samlar på. 26/11-3/12 Denna vecka har vi arbetat flitigt med att skrapa slipa och måla och man märker att allt tar längre tid än man tror, men det blir säkert fint när det blir färdigt. Däcket som skulle ha målats -99 på hösten blir kanske klart 2001 på våren, då målaren nu tar julledigt och far hem till barn och barnbarn. På fredagskvällen var vi bjudna på kyckling- gryta hos våra svenska grannar och bytte reseminnen och festad intill sena natten. Det var mycket trevligt. Familjen består av mamma Kerstin och pappa Harald med dotter Lovisa 13 år och sonen Johannes 4 år. De kommer från Brännö på västkusten. Vi tycker det är strongt att segla runt med små "terrorister" (Björns uttryck) så länge under ringa om- ständigheter. Till helgen hyrde vi en vespa och var ute på sightseeing och gjorde långturer. Vi var och hälsade på i "English harbour", där några andra svenskar övervintrar. Det ena paret har en systerbåt till Gipsy Lady och vi var nyfikna på att se den. Vi kom lagom dit och våldgästade när svenskarna hade dukat sillunch så vi fick en smakbit i solskenet. Slingervägarna uppe bland bergen var mycket gröna och fuktiga och det luktade svensk sommar. 4/12 Idag påbörjar Marianne hemresan med att åka vespa till Marmaris för att i natt ta buss till flyget som går tidigt i morgon bitti till Hamburg, där goda släktingar tar över till första bussen till Stockholm går på torsdag kväll. Det blir många dagars resa, men till halva priset av en reguljär flygbiljett så det får bli en upplevelse rikare. Det är trist att skiljas, men vi har ju fortfarande en lång och fin tid kvar när vi återförenas. Man kan nu fram till mars skicka post. Björn blir säkert glad över hälsningar här i sin ensamhet och får lite julpost. Adressen är: S/Y Gipsy Lady Poste Restante Marmaris/BOZBURUN Turkiet Telefonnumret är numera: 0090 546 2347880 och det kostar OSS inget när Ni ringer! Då skribenten är hemma och gullar med barn blir det inget skrivet i denna bok på ett tag och vi önskar på detta sätt önska alla våra vänner EN RIKTIGT GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!!! Marianne och Björn