2001-02-27--03-17 Äntligen tillsammans igen efter en längre tid än planerat - no more so long time no see! Därefter ett varmt tack till Er därhemma som härbergerat en hemlös båtflykting under så lång tid - det har varit härligt att få träffa alla de "små" och stora. Härligt med så mycket vänner runt om. Hade turen att få ett korttidsvikariat vid helikopterbataljonen och det var kul att få träffa alla gamla jobbar- kompisar igen och även få bidrag till hemvistelsen och kanske även en krona kvar till returen. Har också försökt reda ut våra hemska telefonräkningar ca 30 000:- sedan vi åkte hemifrån. Det visar sig att det är fruktansvärt dyrt med att ta ned och sända mail genom vår mobiltelefon och då speciellt från Turkiet med det abonnemang som vi har kopplat till datorn, så det innebär att vi/Ni tyvärr måste vara restrektiva med vad vi/Ni skriver och bara meddelar viktiga händelser. Vi hoppas Ni har förståelse för detta. Vi kommer att fortsätta att skriva "Loggböckerna" och går ut på nätet till varje helg för att ta hem och sända mail. Här ombord har arbetats flitigt med båtunderhåll och snickarglädje. Björn har fixat med de mest fantastiska små detaljer allt ifrån gång- järn till att trolla bort tvättmaskinen i ett lackat mahognyhölje med teaklister - allt med milimeterprecision och mycket omsorgsfullt - som alltid (skrivet av en nykär). En veckas semester med segling och lite glädje tillsammans med syssling Claus från Kreutznach har för- gyllt den långa ensamheten i en liten turkisk fiskehamn. Det har varit blandade upplevelser i hamnen med stormar, åskväder och skyfall, guletter på drift med linor kors och tvärs över hamnen och ibland lite dramatiskt och däremellan sol varmt som svensk högsommar. En ny familjemedlem (tillfällig) har embakerat - en UNDERBAR gråvit långhårig katt med namn Gipsy! Han är mycket social och gör allt för att bli omtyckt. Han har varit Björns bästa vän och sällskap här och har nu vaccinerats och är riktigt civiliserad. Det är härligt att se dessa pojkar tillsammans med alla ritualer de har tillsammans. Förstår inte hur det ska gå att skilja deras band trots att det finns en turk här som gärna vill ta över den fina katten. Välkomnandet ombord var varmt med röda rosor, champagne och jordgubbar till Marianne, som också tyckt gjort sig förtjänt av ett erkännande efter slit och många sjukbesök hemma pga en propp i benet som uppstod vid ankomsten till Sverige, men nu är det äntligen slut med blodför- tunnande medicin. Bagaget på nerresan bestod av 38 kg plus handbagage. En stor förlucka till båten Exil, som skulle monteras härnere höll på att bli ett problem redan på bussen till Hamburg, då chauffören först nekade att ta den med som bagage och Marianne fick koppla in den allra största charmen, vilket vid såna här tillfällen blir värre och värre med åren. I tullen på flygplatsen blev handbagaget genomgånget pga en sjungande blomkruka och fiskplanka, vilka innehöll elektronik som gav utslag vid röntgen, men den tuffa tullpersonalen fick sig ett gott skratt när dessa våra julpresenter från barnen sjön i kanon för dem. Här är det nu ljuvligt grönskande vår med mycket sol och mellan 20-30 grader om dagarna. I hamnen blommar mimosaträden och planeringarna blommar för fullt. Vi har gjort långa promenader uppe i bergen och där mött stora sköldpaddor i var och varannan buske där det knackas på bakifrån med förfrågan om tillträde. Har också bevittnad när en hona omsorgsfullt grävt ner sig ien skyddad grop för att lägga sina ägg. Ett annat okänt läte mötte oss vid en bäck och vi trodde det var någon typ av andfågel, men det visade sig vara stora gröna paddor som kvackade högljutt i vårsolen. Det finns också en mängd med färgsprakande små- fåglar som sjunger i bergsskrevorna, där det prunkar av olika sorters blommor och de annars så torra och ovänliga vassa buskarna nu spirar med både blommor och blad. Högst uppe på en platå växte en hel äng full med anemoner i alla kulörter - en fantastisk syn för en anemonälskare och vi plockade med oss en hel bukett hem. En dag när Marianne var på egen upptäckarfärd i bergen mötte hon ett par småflickor som ropade de enda utrikiska de kunde "Hallo - what´s your name?" De var så livliga och fnittriga och gav sig inte förrän Marianne vände om och följde dem hem. I huset bodde mamma, moster och mormor och de kunde några tyska ord och det bjöds på turkiskt kaffe på verandan och en stunds käringsnack bland pågående middagskok i den öppna utespisen och hönsen pickande runt benen. Flickorn plockade färska mandlar från ett träd som vi fick som gåva. Detta skojiga möte ägde rum på den internationella kvinnodagen, men det var det ingen av dessa kvinnor som visste något om. Dagen efter var Marianne och hämtade upp gänget för en fika i båten och då kom även en morbror med. Vi vet ej om det var för att damerna inte skulle bli bortlurade eller om det var för att han kunde en bättre tyska, då han hade gästarbetat i Tyskland tidigare under ett antal år. Vi bjöd på svenskt kaffe och hembakt sockerkaka och familjen, som var en fiskarfamilj var imponerad över vår för dem annorlunda standarden ombord och vi hade en riktigt trevlig stund tillsammans. Vi har också varit ute på några dagsturer med vår tenderscouter, som Björn köpt för att ha under tiden härnere när han farit runt i bygden för att skaffa byggmateriel och kunna göra lite rundturer. Vi har nu åkt tillsammans runt i nejden och sett oss omkring. Här växer nu en liten sorts miniprästkragar som hela mattor likt våra vitsippsbackar och det är ljuvligt att åka liten vespa och inandas alla dofter under framfarten. Här möter man lösgående hundar, katter, kor, getter, får, höns och kalkoner och här och där kan man se häckande storkar i telefonstolparna. Är glada att vi sluppit se några ormar och ej heller några skorpioner. Vi var och hälsade på vår bekanta guldtandade Osmoni sin hemby och blev där inbjudan till deras spartanska hem. Där saknades både soffor, bord och stolar, vilken man tycker är underligt då de här i Bozburun har en stor restaurant med fin inredning. De hade som de flesta en mycket tätodlad köksträdgård med uthus för en åsna och lite höns. Vi blev bjudna på te och fick en stor påse med diverse kända och okända grönsaker med oss hem. Vi har även varit hemma hos ett ungt par en kväll på tebjudning. Killen är rumän och jobbar på en gulette här bredvid oss och frun är en utstött muslim, då hon anses leva i synd med denna icke muslimska man. De är moderna och hyrde en våning med både soffor och bord som de köpt på av- betalning. Vi tittade på ett antal bröllops- och släktfoton. De har även varit hos oss tillsammans med vår engelske båtgranne och på kycklingmiddag med för dem främmande gräddsås med soya och i skydd av mörkret kunde även den unga muslimskan dricka ett glas rödvin med följd av huvudvärk dagen efter. Vi utbytte diverse suvenirer och det var en gemytlig stämning. Fyra dagar har vi varit tillbringat i Marmaris och arbetat i Exil med att montera den medhavda däcksluckan, som förhoppningsvis skall vara tät. När vi sista kvällen skulle hem till Bozburun fick vi låna en bil av vår vän säkerhetschefen Metim från Netzel Marina. Vi skulle trans- portera hem den hopsvetsade och förlängda sprirbommen, som varit på reparation och nu var för lång att ta med i dolmusen. I strålkastar- skenet på vägen dök det upp något som liknade en stor riskbuske som rusade runt. Det visade sig vara ett piggsvin med hela skruden i utspänt läge. Det var en kul upplevelse och det kändes tryggt att sitta skyddad i en bil och inte på en saktgående scouter i uppförs- backen. Vi har efter moget övervägande beslutat att överlämna "vår" Gipsy till gulettkaptenen Tufan som så gärna vill ha den vacka och för- ståndiga katten som nu efter alla vaccinationer, penecillinkurer och kastrering blivit en frisk och stark katt med mycket fint psyke. Det är konstigt det där med kattförstånd för han har självmant börjat dagträna på den nya hussens gulette och blivit mer och mer svårflirtad här hemma sedan Marianne kommit och vi talat om att vi tycker att han har det bättre här än hemma hos oss i Sverige. Vi var hemma hos Tufan för att lämna vår kära katt och blev bjudna på en väldigt fin middag med grillad fisk. Det visade sig att Gipsy bytt upp sig avsevärt standardmässigt till en stor flott våning på ca 100 m2. I vardagsrummet stod en stor svängd soffa, där Gipsy efter stor inspektionsrunda sträcktet sig i hela sin längd, spann och verkade njuta i fulla drag. Det kändes skönt att se vilket fint förhållande den nya hussen och Gipsy redan byggt upp tillsammans, så vi fick bekräftat att vi fattat rätt beslut avseende Gipsys framtid. 2001-03-18--25 Vi tog vespan den långa och vackra vägen över småbyarna till Marmaris och klarerade ut. Vi ställde vespan, som vi sålt till Arne hemma i hans portuppgång och tog sedan bussen hem till Bszburun och nu har vi avslutat de sista fixandet ombord. Björn har justerat Lazy Jacksen (linor från masten ner till bommen som samlar ihop seglet på bommen när man tar ner det) på storseglet och monterat ett system på mesan- masten. Han har även dragit alla fall och revlinor från masten över taket intill styrplatsen med nya avlastare, så nu behöver man inte ut på däck vilket kan vara skönt när det är busväder. Ja vackrare och mer rustad än vad vår Dam för tillfället är har vi nog aldrig tidigare skådat och kommer förmodligen inte att ha tid till senare heller. Efter många farväl till tillfälliga bekanta la vi ut från vår vinterhamn och har nu påbörjat den långa våren på väg hem. Vi gick över till ön Simi och förtöjde i hamnen Perti, där Björn och syssling Claus tidigare varit i januari. Björn hade kontakt med ett par på ön, som kom och hämtade oss med bil och körde oss till huvud- orten en bit därifrån. Vi hade en underbart trevlig kväll på en restaurang. Det visade sig att Björn vid ett tidigare tillfälle i Bozburun hjälpt denna grekiska kille Nikos med diverse jobb på hans gulette så nu återgäldade han tillsammans med sin fästmö Windy med en god grekisk afton. Dagen efter fick vi låna deras scouter och gjorde en tur över ön och det är en fantastiskt vacker ö med natursköna vyer över medel- havet. Vi gick dagen efter mot ön Tilos där vi efter svårigheter la till bredsides vid en gammal kaj. Man höll på att bygga ut och renovera den befintliga kajen så det fanns inga tilläggningsmöjlig- heter vid kajen. När vi senare satt och åt hördes ett elakt skrap mot bordläggningen och vi hade glidit in i mot ett armeringsjärn, då sjön helt plötligt gick upp och vi gled in över betongkanten. Vi gick då ut och la oss på redden. Vinden ökade och stan släcktes på grund av strömavbrott. Vi satte väckarklockan för att hålla ankarvakt under natten. På morgonen hade det mojnat och det var en strålande solskensdag så vi tog våra cyklar i jollen och efter stor möda kunde vi dra upp jollen på den vattenöversköljda pontonen. Vi hade en fin cykel- tur över ön och besökte en grotta, där man funnit rester av min- elefanter, som levt på ön för ca 6 milj år sedan och bevisar att vid den tiden var förbunden med Mindre Asien. I choran som låg några kilometer därifrån kunde vi se benrester från dessa minielefanter på ett litet museum, som öppnades för vår skull. När vi kom till- baka till hamnen ropade en handlar till oss att det var "hurry - hurry". Vår Dam var på drift i den nu tilltagande vinden rakt in i viken. Vi kastade oss i jollen och kom i sista minuten fram och kunde gå ut ur viken innan vi strandat. Vi gick nu från ön Tilos utan att ha besökt Portpolice, som vi lovat vid ankomsten. Vi gick till havs, som alltid känns tryggt när man slipper linor och botten att tampas med. Det blåste nu mycket och vi bestämde oss för att gå med vinden till ön Tilos, vilken är den närmast bebodda ön vid Rhodos. Vi kom dit på kvällskvisten och efter en timmes för- töjning blev vi kallade till Portpolice. Där fick man stora bekymmer, då vi inte har några bra papper med stämplar på från Grekland för den senaste tiden. Björn har två pass och uppvisade endast sitt neutrala passa utan turkstämplar och hävdade att han seglat runt bland småöar utan Portpolice. Man väckte nu sin chef, som kom ner i undertröja för att reda ut begreppen. Vi fick tala om att vi inte kunnat få några stämplar på senaste ön Tilos, då vi fick ge oss iväg brådstörtat eftersom vi draggade i det hårda vädret. När chefen tog våra pass och vårt certifikat och gick iväg trodde vi att nu var det kört med lögner och nu var det dags att betala taxor och straff för att vi varit i Turkiet. Mariannes pass var ju naturligtvis stämplat med turkiska stämplar enligt konstens alla regler. Han kom tillbaka med fotostater på våra första sidor och vi fick efter lova att forsättningsvis alltid uppsöka Portpolice när sådan fanns. Man frågade om vi betalt skatten och när vi frågande undrade vilken skatt kom man fram till att den skulle ju vara betald för länge sedan så det gick ju inte att ta hand om det nu och vi gick därifrån - Björn med lättnad om 2 000 dragmer/m och Marianne utan hemska korsförhör om hur hon hamnat i den grekiska båten Gipsy Lady. Nu var längtan efter en landningsdrink stor, men så blev det inte. Nu hade vinden vänt och det var dags för nya övningar med omförtöjning och efter ytterligare en timme kunde vi pusta ut. Även denna natt fick vi hålla ankarvakt. Morgonen efter blev seg, men efter en stadig frukost med nybakt bröd tog vi återigen cyklarna för att utforska ön Halki. Det är en mycket bergig och karg ö, men så här i vårtid grönskar det ändå. Det var en tur som gick uppför i ca 2 timmar och vi kom fram till en fästning dit vi klättrade. Det gick bra ända tills Marianne upptäckte en mängd av svarta "skorpionsliknande" skalbaggar. Panik uppstod, men hon lugnade sig och kunde fortsätta färden genom att räkna "1-2-3--1-2-3" och bita ihop. När man vanligtvis inte är rädd för småkryp blev detta en ny upplevelse med förståelse för andra som har skräck för sådant. Häruppe hade vi en helt otrolig utsikt över ön med alla sina ruiner och gamla muromgivna trädgårdar som står i träda. Staden vid hamnen är ödelagd och endast ca 50 personer bor här under vintertid. Två byggnadsföretag håller på och renoverar de övergivna husen för att kunna hyra ut till turismen. Det enda man kan överleva på här är att fiska eller ta vara på turistsäsongen. Vi ligger nu och väntar på bra väder för att kunna gå vidare mot Karpathos - Kasos innan vi når Kreta i slutet av nästa vecka. 25-31/3 Vi gick vidare till hamnstaden Diafani på Karpathos östra sida. När vi lagt till vid den nybyggda bryggan och satt i solen och tittade in i bukten fick vi se flera svart- och vitklädda damer gå på bergs- sidan. Vi antog att det var nunnor på väg, men när vi tog fram kikaren såg vi att det var kvinnor klädda i folkdräkter och fram- sidan var mycket färgrann med blommor och brokiga mönster. De var ute och vallade getter och dessa vackra dräkter var deras vardagskläder. De flesta hade långa flätor som räckte långt ner på stussen och stack fram under deras sjalar. Det var en romantisk syn där i solnedgången. Efter att ha sovit gott utan svall och vindar för första gången på länge packade vi våra cykelväskor och gav oss iväg på en slingrande väg uppför bergen för att besöka den gamla orten Olympus. Det är en liten by på en bergskam, där man levt isolerat i flera århundraden vid en närliggande dal där man odlat det man behövt. Runt omkring hade man byggt en mur för att skydda sig från pirater. Numera hade man även här släppt in turismen som en inkomstkälla. Husen och gränderna var som tagna direkt ur ett museum och alla kvinnor var klädda i den traditionella folkdräkten med arbetade broderier även om man arbetade ute på fälten. Vi var på ett matställe och försökte beställa in deras specialrätt som heter "macaroni", men tyvärr fanns det ingen, så vi nöjde oss med en kall öl innan vi rullade hem de ca 10 km till båten. Vi kastade loss och gick norrut genom en liten kanal till öns norra sida och la oss längst in i en lång vik med namn Tristone. Det visade sig vara en helt övergiven och sönderslagen by och vi la till vid ett litet kapell där ett ljus brann, men inte en människa syntes till. Vi knöt tampen i en ingjuten marmorkolonn och tog därefter årets första bad i det grunda 20-gradiga vattnet. Marianne anrättade senare en egenkomponerad "macaroni ala Karpathos", som vi delade med vikens fyra katter i skenet från det fladdrande ljuset i kapellets lilla fönster. Det är mycket romantik vi bjuds på. Det blåste upp under natten, men det var rätt håll för att fortsätta morgonen efter trodde vi ända tills vi lämnat viken och vinden vred åt rakt motsatt håll. Detta är ett ständigt återkommande femomen i vår väg så det fick bli gjutjärnet några timmar tills vi åter kunde segla igen och styrde kosan mot ön Kasos. Utanför hamnen möttes vi av två delfiner som kom fram och hälsade innan de fortsatte åt sitt håll. Hamnen var under utbyggnad och vi fick lägga oss bakom en pir bestående av en massa betongblock. Här gick vi till Portpolice och fick våra stämplar och betalade en ringa hamnavgift. Vi avnjöt kvällen med ett korsord och färska jordgubbar. Kasos är en mycket liten ö. Det märks att de senaste öarna vi besökt inte fått tillräckligt med regn i vinter för de är mycket torra i jäförelse med öarna närmare fastlandet. Vi tog våra cyklar för att utforska ön. Vi besökte en grotta, som tjänat som skydd för pirater. Dessvärre har lite av Mariannes glädje med att botanisera i markerna avtagit sedan de tusentals små krypen häromdagen. Förmodligen har det att göra med att Tufan (Gipsys nya husse) berättade att det finns många giftiga ormarter och att han själv blivit biten av skorpioner fyra gånger och han hade därför ett moskitnät monterat från taket ner över sin säng. Förhoppningsvis glömmer man bort det han sa och tänker att han var nog bara "pjoskig". Vi har nu kommit fram till Kreta och ligger i en hamn som heter Sitia på den nordöstra kusten. Här har det blåst och varit mulet i två dagar. Vår Navtex som varit tyst i flera månader har nu börjat att producera väderleksrapporter på löpande band och det kunde lika gärna vara, då det bara är dåliga rapporter med stormvaningar och åskväder och elände och det är vi faktiskt inte vana vid. Nu är även katt- och råttaleken över. I går blev kaptenen ombord kallad till Portpolice för att skriva ytterligare ett "papper". Det visade sig att nu var det kört. Efter två timmars förhör om passnummer, kusinen från Tyskland, frun som inte har samma efternamn, stämplar som saknades i föregående hamnar etc, vilket naturligtvis Björn så tillmötesgående som möjligt försökte reda ut kostade oss ca 1 000:- i turistskatt, som alla utländska båtar i Grekland fr o m föregående år måste betala trots att vi seglar under EU-flagg. Björn fick med sig två stycken kakor till sin fru som bevis på hans samarbetsvilja! Det står just nu två greker på kajen och tittar på Björn som klättrat upp i masten i sina gamla träskor för att montera en wirestropp, som han tillverkat till profilen på inre focken som kärvar. Det måste se lustigt ut för den som inte förstår att träskor är en nödvändig säker- hetsåtgärd enligt Björn - bättre än selen tydligen! Vi har kontaktat Monas kompis Bettan, som bor här på Kreta och arbetar som guide under säsong och vi ska träffa henne i slutet av nästa vecka. Vi har för avsikt att sakta ta oss västerut efter nora kusten och titta på Kretas sevärdheter. 1-3/4 Vi lämnade Sitia i regnväder för vidare färd mot Agios Nicolaus där vi gick in i stadens lilla bassäng och lade till längst in vid en trottoar- servering och förtöjde. Direkt därefter tog nu Björn det "nyvunna" papperet med alla stämplar på och gick till Portpolice som låg i hamnen 25 m från vår förtöjningsplats och där visade det sig att så lätt är det går det inte. Det visade sig att man inte fick ligga i den fina skyddade och utom säsongen tomma hamnen utan man måste gå vidare förbi en udde och in i stadens marina och några papper kunde de inte ta emot, utan vi blev tillsagda att återkomma dagen efter. Vi la oss i den blåsiga marinan och fick betala ca 90 skr för en nattplats i marinan, som enl broschyren var nybyggd och uppfyllde EU:s alla stränga krav. Där fanns två byggnader typ våra "Bajamajor" med dusch resp toalett. Det omtalade grönområdet i marinan bestod av några lerdiken. Vi gick därifrån efter att ha besökt hamnpolisen i ca en timme. Vi la oss i Eloundaviken och besökte den gamla venetianska fästningen på ön Spinalonga även kallad "tårarnas ö" för att i 50 år i början av seklet varit förvisningsplats för spetälskesjuka. Efter middag ombord bestämde vi oss för att göra en nattsegling vidare mot vår huvudhamn Rethymno. Vi hade en otroligt fin segling och anlände vid middagstid dagen efter. Vädret fortsatte att vara regnigt och blåsigt och dagstemperaturen gick inte över 15 grader. I denna nya hamn ville "Portpolice" ha ytterligare något jäkla papper som kallades "traficlicens", som ingen tidigare hade efterlyst. Man blir mer än trött! Nu tyckte vi att Kreta var en "skitö", vilket senare visat sig vara helt fel.