÷gonen
N”r d–rren st”ngdes bakom honom sj–nk han ner p kn”. Han hade gjort det, han hade 
verkligen gjort det. Eller hade han? Allting verkade s suddigt nu, allting hade h”nt s 
fort, r–relserna var ett enda t–cken, och sen, deras ansikten. Som en fars, ett skÂdespel, 
nÂgot som h”nt nÂgon annan, och han som en oskyldig ÂskÂdare, en f–rbipasserande p gatan. 
Deras ansikten, stirrandes upp p honom, of–rstÂende, ovetande. De hade inte haft en aning, 
han log f–r sig sj”lv. R”ttvisa hade ”ntligen skipats. Han k”nde yxans vikt mot sitt br–st, 
under den tjocka –verrocken, kall och oeftergivlig, ett redskap f–r r”ttvisan. Han lutade 
ryggen mot d–rren och sj–nk ner ”nnu l”ngre, glatt leende. Deras ansikten, s vackra. Han 
k”nde ett bubblande inom sig, som gl”djen han k”nde, den onaturliga lyckan b–rjade koka 
–ver, hota att spr”nga honom. Han f–rstod det inte, han k”nde hur det bubblade upp i 
strupen p honom, likt en flodvÂg. Han –ppnade munnen och ur den kom skratt, tvekande 
f–rst, f–rsiktigt, som om han inte ville st–ra den helgade tystnaden i den –de l”genheten. 
Sedan starkare, n”r f–rd”mning efter f–rd”mning brast inom honom, som en flodvÂg sk–ljde 
skrattet ut, lindade in honom i sina trÂdar. Han k”nde hur skrattet fick ett eget liv, hur 
han ”n f–rs–kte sluta fortsatte skrattet, det maniska skrattet, g”ckande honom. Samtidigt 
som skrattet fyllde hans –ron k”nde han heta r”nnilar –ver sina kinder, tÂrarna droppade 
ner p hans br–st d”r han lÂg, utsl”ngd p golvet vid d–rren. Skrattet avtog sakta, men i 
tystnaden k”nde han deras blickar p sig, som om de stod framf–r honom, beklagande, 
sorgesamma. Men det fanns ingen d”r, l”genheten var tom. TÂrarna tillrade ner –ver hans 
kinder, varma, som blodet. Blodet runt deras ansikten, flytande ut –ver golvet, som en 
blomma, en r–d blomma, en ros kanske. Och i mitten, deras ansikten, stirrande upp p honom 
genom blodet. S vackra, s stilla, som en tavla. Den gamlas –verrumplat, n”stan komiskt i 
sin f–rvÂning. Och den ungas, fridfullt, lugnt, ett d–dligt lugn, som om hon hade sett vad
som lÂg framf–r henne och var inte r”dd. TÂrarna rann. Yxan k”ndes med ens fruktansv”rt 
tung, som om blodet p den tyngde ner den, gjorde den ohanterlig. Han k”nde den kalla 
metallen mot sitt br–st, den kalla metallen som v”rmts av deras blod. TÂrarna –vergick i 
snyftningar, deras ansikten, den gamlas skr”ckslaget, den ungas fullt av sorg, of–rstÂende. 
Han k”nde hur skrattet hotade att bryta fram igen bakom fasaden han s m–dosamt byggt upp. 
Skrattet, befrielsen, men han lade band p sig. Ist”llet k”nde han hur magen vred sig i 
hans kropp, som om den ville sl knut p sig, han hade en besk smak lÂngt bak i munnen. 
Kv”ljningarna –versk–ljde honom. Vad hade han gjort, han hade tagit tv m”nniskoliv. Tv 
m”nniskor skulle aldrig mer skÂda dagens ljus, p grund av honom, hans handlingar hade f–r 
evigt suddat ut tv sj”lar som levat h”r, bredvid honom. Deras ansikten, fulla av 
anklagelser, d”r p golvet. Blodet flyter runt dem som en m–rk sj– p linoliet. Hulkandena 
hotade att kv”va honom. Men han hade ju gjort samh”llet en tj”nst, han borde vara stolt, 
den gamla kvinnan var en utsugerska, som levde p andra likt en parasit. Men han kunde inte 
k”nna nÂgon stolthet i sitt hj”rta, bara m–rker. B–rsen i hans hand gled ner p golvet i 
den m–rka, –de l”genheten, bortgl–md. Den var inte l”ngre viktig, pengarna hade varit 
sj”let. Han hade byggt upp ett f–rsvar av argument, av pÂstÂenden, att han hade gjort det 
f–r samh”llet, v”rlden, men han visste det, han k”nde det. Inga f–rsvarsverk kunde skydda 
honom mot hans eget sinne. Han hade inte velat det, den ungas –gon n”r hon sÂg sin mor d”r 
p golvet, stilla, som en stod, en vacker marmorstod. Hennes –gon fyllda av ungt of–rstÂnd, 
som om hon inte insÂg vad som lÂg framf–r henne, men ocks av sorg, en outs”glig sorg och 
en vekhet som gjorde honom skamsen var gÂng han t”nkte p henne, p hennes –gon, hennes 
ansikte, badande i hennes eget blod. Skrattet br–t fram igen, men det hade sett s lustigt 
ut, allting hade gÂtt s lÂngsamt, hon hade inte f–rs–kt skydda sig, bara stÂtt d”r oh sett 
honom i –gonen. Och han hade svingat yxan, som en clown p cirkus svingade en gummipÂk. 
Yxan hade klyvt hennes skalle n”stan helt utan motstÂnd, och under hela tiden kunde han 
k”nna hennes –gon p sig,  tyst anklagande. Skrattet –vergick i snyftningar, vad skulle han 
g–ra nu, vad skulle han ta sig f–r? Skulle han –verl”mna sig, bli arresterad och bortf–rd, 
kanske det var b”st. Men han kunde inte, han kunde inte f–rm sig att g fram till 
telefonen och sl numret. Han satt kvar, frusen i –gonblicket. Ett –gonblick av tvekan. Men 
deras –gon, s blida, s lika hans egna, s fruktansv”rt lika, precis som en mors och 
hennes sons. 

Per Sikora 1999