Barntjuven (Il ladro di bambini) (Italien 1992; 1h54') (Eng. titel: The Stolen Children). Antonio Criaco (Enrico Lo Verso) är karabinjär, en slags halvmilitär med mest polisiära uppgifter. Han får i uppdrag att tillsammans med sin karabinjärkollega eskortera två barn, en 11-årig flicka, Rosetta (Valentina Scalici), och hennes lillebror Luciano (Giuseppe Ieracitano) till ett barnhem några timmars tågresa bort. Kollegan avviker ganska snabbt på bondpermis med Antonios medgivande, och Antonio får ensam sköta den fortsatta eskorten. Antonio är snäll och försöker bli vän med barnen, men de är kallsinniga. Till en början verkar det som om pojken är helt stum. Anledningen till att barnen ska till barnhem är att flickan varit prostituerad under sin moders (Maria Pia Di Giovanni) överinseende, en fruktansvärd historia som slagits upp stort i den italienska sensationspressen. Men barnhemmet vill inte ta emot barnen. Föreståndaren skyller på bristfälliga läkarintyg, men Antonio förstår att det är prostitutionsskandalen som avskräcker. Hans nya order blir att föra barnen till ett annat barnhem, på Sicilien, en lång resa. Under färden gör Antonio flera uppehåll. Bl.a. besöker de hans syster (Vitalba Andrea). Där säger Antonio att barnen är hans chefs, men systern tycker sig känna igen flickan från tidningarnas illa censurerade bilder, och hon avslöjar barnens verkliga identitet. Under den fortsatta resan plockar Antonio upp två liftande fransyskor, Martine (Florence Darel) och Nathalie (Marina Golovine). Då en av dessa utsätts för en väskryckare (Antonino Vittorioso) och Antonio springer ifatt och arresterar denne, får polisen anledning att fråga varför eskorten tagit så lång tid och varför Antonios kollega avvikit. Barntjuven i filmen är alltså Antonio själv, som genom att "kidnappa" barnen och visa dem medkänsla under några dagar brutit mot sina strikta eskortorder. En vacker, känslostark film med en lysande skådespelarinsats av Enrico Lo Verso. Med Fabio Alessandrini (Grignani), Agostini Zumbo (präst), Massimo De Lorenzo (Papaleo), Vincenzo Peluso och Santo Santonocito (karabinjärer), Renato Carpentieri (polischef) m.fl. Manus: Gianni Amelio, Sandro Petraglia och Stefano Rulli. Foto: Tonino Nardi och Renato Tafuri. Musik: Franco Piersanti. Produktionsdesign: Andrea Crisanti. Kostym: Gianna Gissi och Luciana Morosetti. Klippning: Simona Paggi. Regi: Gianni Amelio. ****