| Blåsningen (The Sting) (USA 1973; 2h9'). Chicago 1936. Johnny Hooker (Robert Redford) försörjer sig som bluffmakare på Chicagos gator. Poliskommissarien Lt Wm. Snyder (Charles Durning) är honom ständigt i hälarna. Hooker rekommenderas av en falskmyntarkamrat att söka upp en Henry Gondorff (Paul Newman) om han vill ge sig på de verkligt stora stötarna. Sedan Hooker lurat av en spelhålepengakurir över 10000 dollar upptäcker han att han har fått spelhålemaffian med ledaren Doyle Lonnegan (Robert Shaw) efter sig. Hooker söker upp Gondorff. Gondorffs allvetare J.J. Singleton (Ray Walston) har en hel del upplysningar om Lonnegan, och tillsammans med en mängd medhjälpare börjar Hooker och Gondorff att planera en gigantisk bluff mot honom. Först spelar Gondorff av Lonnegan 15000 dollar genom att fuska i poker. Sedan söker Hooker vinna Lonnegans förtroende genom att säga att han egentligen önskar krossa Gondorff och ta över hans verksamhet. Hooker och Gondorff låter utrusta en vadhållningsbyrå med inhyrda kunder och med J.J. som hästreferent. Hooker förser Lonnegan med förhandstips som visar sig stämma varje gång. Till slut är Lonnegan mogen att satsa en halv miljon på en enda häst... Utmärkt film med genuin tidskänsla och bibehållen spänning till sista minuten. Filmmusiken består mest av tidstypisk jazz (komponerad av Marvin Hamlisch) och en och annan Scott Joplin-ragtime, framförd av barockexperten (!) Joshua Rifkin. Manus: David S. Ward. Foto: Robert Surtees. Kostym: Edith Head. Klippning: William Reynolds. Regi: George Roy Hill. **** |