| Den enfaldige mördaren (Sverige 1982; 1h45') (Eng. titel: The Simple-Minded Murder). Skånska landsbygden på 1930-talet. Sven (Stellan Skarsgård - lysande) är en harmynt ung man som p.g.a. sitt handikapp inte kan tala så bra och därför betraktas som idiot. Den synnerligen osympatiske fabrikör Höglund (Hans Alfredson), ägare till "Höglunds mekaniska" inne i stan (Ystad), håvar in fattigvårdspengar genom att låta Sven arbeta utan lön och bo i stallet på hans gård. Även de andra anställda drabbas av fabrikörens gemenhet, och berömd är scenen där Månsson (Nils Ahlrot) på själva julafton kommer till fabrikören för att betala arrendet, som han lyckats skrapa ihop till genom att sälja sin häst. Fabrikören tar emot pengarna och förklarar att det är principen som är viktig, inte summan, varvid han lägger de just emottagna pengarna på elden och önskar god jul. Svens handikapp har gjort honom socialt mycket osäker. Han är i själva verket inte alls dum, och har till och med lärt sig att läsa. Han läser gärna i sin enda bok, Bibeln, som frammanar fantastiska syner för hans inre (ackompanjerade av Verdis Requiem). Sven finner en vän i den rullstolsbundna flickan Anna (Maria Johansson). Sedan Sven tvingats att bära klänning inför ett gäng vulgära nationalister som fabrikören bjudit in, tar han sin tillflykt hos Annas föräldrar herr och fru Andersson, och herr Andersson (Per Myrberg) anställer Sven mot veckolön. Fabrikör Höglund kommer förstås så småningom och vill hämta Sven, men han får nobben, och gör då allt han kan för att göra livet surt för Anderssons och Sven. Till slut finner fabrikören några papper som ger honom rätt att auktionera ut Anderssons ägodelar. Svens värld rasar samman... Det är en bra historia, sorglig, väl berättad. Detta är kort sagt något så ovanligt som en riktigt bra svensk film. Foto: Jörgen Persson. Manus och regi: Hans Alfredsson. **** |