| Döden och flickan (Death and the Maiden) (USA 1994; 1h43'). Stuart Wilson spelar Gerardo Escobar, politiker och presidentens närmaste man i bräcklig icke namngiven sydamerikansk demokrati. Sigourney Weaver spelar hans fru Paulina, som upptäcker att en helt främmande man, Dr Roberto Miranda (Ben Kingsley), som hjälpt hennes man med en punktering, är hennes gamla plågoande och torterare från diktaturtiden. Hon binder fast Miranda och förhör honom under hot. Gerardo försöker medla. Miranda framhärdar i att neka till anklagelserna. Filmen väcker de ständigt aktuella frågorna dels om brott, skuld, ånger och straff, dels om det är så att vem som helst kan utföra grymheter under vissa omständigheter. Ett lysande kammarspel, spännande in i slutminuterna. Efter en pjäs av Ariel Dorfman. Möjligen kunda man klippa lite i filmen där den blir för teatermässig - vi behöver inte veta exakt allt som händer hela tiden. Schuberts stråkkvartett nr 14 d-moll, "Döden och flickan", första satsen, går som ledmotiv genom filmen, vilket inte gör saken sämre. Kuriosa: Det påhittade, latinamerikanska landet i Borgarklassens diskreta charm heter Miranda. Regi: Roman Polanski. **** |