| Ett löfte (La promesse) (Belgien-Luxemburg 1996; 1h34'). Igor (Jérémie Renier) är ungefär 15 år och bor i franskspråkiga Belgien med sin pappa Roger (Olivier Gourmet). Igor går inte längre i skolan utan har en lärlingsplats på en mack. Hans frånvaro är ganska stor, eftersom pappan vill ha hjälp med sitt mest hela tiden. Roger försörjer sig nämligen genom att illegalt smuggla in flyktingar till Belgien. Under den första tiden i landet låter han flyktingarna bo i dåligt skötta hus mot ockerhyror och låter dem jobba svart. Men Roger är inte hur elak som helst, då skulle ju flyktingarna fly honom, och när Igor någon gång ifrågasätter hans metoder förklarar han att han ju gör det för honom, Igor, så att de ska kunna köpa sig ett hus i framtiden. En speciell händelse får dock Igors samvete att göra uppror: En flykting, Hamidou (Rasmane Ouedraogo) råklar falla ner från en byggnadsställning och halvt slå ihjäl sig när han jobbar svart för Roger. Igor tycker att de genast ska åka till ett sjukhus, men Roger vägrar, eftersom han då riskerar att upptäckas, och inom någon timme är Hamidou död. Roger berättar ingenting för Hamidous fru Assita (Assita Ouedraogo), utan hävdar att Hamidou plötsligt bara försvunnit, troligen på grund av spelskulder. Assita tror på detta, och Igor står där med sina samvetskval. Strax innan Hamidou dog lovade nämligen Igor honom att ta hand om hans hustru och barn. Ett löfte är en stark, hyperrealistisk, balanserad och mycket välspelad film som lyckas gestalta ett ovanligt trovärdigt och mångbottnat förhållande mellan far och son. Man kan fråga sig varför den inte heter "Löftet" på svenska. Manus: Jean-Pierre och Luc Dardenne. Foto: Alain Marcoen. Musik: Jean-Marie Billy och Denis M'Punga. Klippning: Marie-Helene Dozo. Regi: Jean-Pierre och Luc Dardenne. **** |