| Festen (Danmark 1998; 1h45') (Eng. titel: The Celebration). Patriarken Helge (Henning Moritzen) i en stor, rik släkt fyller 60 år och en storstilad fest arrangeras. Helge och hans fru Else (Birthe Neumann) har tre barn i livet (en dotter, Linda (Lene Laub Oksen), har nyligen begått självmord): Äldste sonen Christian (Ulrich Thomsen), en tystlåten ungkarl som, förstår vi, inte har träffat sina föräldrar på många år; den yngre sonen Michael (Thomas Bo Larsen), en odräglig typ som brusar upp för minsta lilla, behandlar sin fru Mette (Helle Dolleris) som luft och dessutom är rasist; samt dottern Helene (Paprika Steen) som lite har gått sin egen väg gentemot den konservativa familjen; bl.a. tar hon nu med sig en svart pojkvän, amerikanen Gbatokai (Gbatokai Dakinah). Middagen inleds med att Christian håller tal och överraskar de närvarande genom att beskylla fadern för upprepad incest för många år sedan. Stämningen sjunker, men som genom ett tyst kollektivt beslut låtsas gästerna som om talet aldrig hållits. Helges senile far (John Boas) ställer sig upp och berättar en rolig historia - han och de andra närvarande åldringarna har överhuvudtaget inte uppfattat vad Christian har sagt. Därefter ställer sig Helene upp och försäkrar att Christian far med osanning. Men Christian ger sig inte. När Else tycker att en ursäkt till födelsedagsbarnet vore på sin plats, anklagar Christian istället sin far för Lindas självmord. Därefter lämnar han middagen. Christians barndomsvän, kökschefen under festen (Bjarne Henriksen), har hört allt ute i köket, och försöker övertala Christian att detta inte räcker, att gästerna kommer att ta för givet att Helge är oskyldig och att Christian bara fantiserat. Så Christian går in igen, men när han åter tar till orda mot sin far, ser några Helge-trogna med Michael i spetsen ingen annan råd än att kasta ut Christian ur huset. På ett eller annat sätt kommer han förstås tillbaka igen, och när morgonen gryr är sanningen etablerad. Festen är andlöst spännande, rörande och även rolig på sina ställen. Dessutom är den intensivt skådespelad. Manuset har inga svagheter, medan den speciella Dogma 95-estetiken (som bl.a. manifesteras i att allt handfilmas) varken gör från eller till. Med Trine Dyrholm (Pia), Therese Glahn (Michelle), Klaus Bondam (den stackars tyske toastmastern), Lars Bryggman (receptionist), Linda Laursen (Birthe), Birgitte Simonsen (Christians vän) m.fl. Foto: Anthony Dod Mantle. Klippning: Valdis Oskarsdóttir. Manus: Mogens Rukov och Thomas Vinterberg. Regi: Thomas Vinterberg. **** |