| Frihet - den blå filmen (Trois couleurs bleu/Trzy kolory: Niebieski) (Polen-Frankrike 1993; 1h41') (Eng. titel: Blue). Julie (Juliette Binoche) förlorar man och dotter i en bilolycka. Mannen, Patrice (Hugues Quester), en respekterad kompositör, var i färd med att färdigställa en stor Europa-konsert för kör och orkester på EU:s uppdrag. Julie slänger det ofullbordade partituret på soporna utan att veta att Olivier (Benoit Regent), Patrices tonsättarkollega, har en kopia. Julie skaffar en ny våning. En kväll pågår ett gatuslagsmål nedanför hennes fönster. Efter ett tag knackar någon desperat på hennes dörr. Hon öppnar inte förrän personen har gått. Dörren blåser igen, och Julie får tillbringa en natt i trapphuset. En dag kommer en granne och vill att hon ska skriva under en protestlista mot att en prostituerad bor i samma hus. Julie vägrar. Den prostituerade ifråga, Lucille (Charlotte Very) kommer och tackar Julie, för tack vare hennes vägran kan hon bo kvar. Olivier söker upp Julie flera gånger, men inte förrän han intervjuas i TV får Julie reda på att han har en kopia av partituret och att han ämnar fullborda det. I TV visar Olivier också några foton av den avlidne tonsättaren, bl.a. ett där han figurerar med en för Julie okänd kvinna. Julie protesterar nästa gång hon möter Olivier. Olivier berättar att den okända kvinnan var Patrices älskarinna, en tingsnotarie vid namn Sandrine. Julie söker upp Sandrine (Florence Pernel) och får reda på att hon bär Patrices barn. Julie skänker sitt gamla hus till Sandrine. Julie fullbordar musikverket tillsammans med Olivier. Redan tidigt i filmen antyds att det är Julie som skrivit all sin mans musik. Länkar till efterkommande film, Den vita filmen: Julie passerar på jakt efter mannens älskarinna förbi en rättssal, varifrån hörs: "Är det för att jag inte kan franska som rätten inte vill lyssna på mig?"; kutryggig gumma försöker lägga tomflaska i glasigloo. Blått i filmen: Takkrona, Julies många bad i ett badhus. En mycket vacker och intressant film, magiskt fotograferad. Kieslowski kan konsten att berätta utan åthävor. Med Emmanuelle Riva (Julies senila mor) m.fl. Manus: Agnieszka Holland, Slavomir Idziak, Krzysztof Kieslowski, Krzysztof Piesiewicz, Edward Zebrowski. Foto: Slavomir Idziak. Musiken (tyvärr inte speciellt märkvärdig) av Zbigniew Preisner framförs av Sinfonia Varsovie. Produktionsdesign: Claude Lenoir. Klippning: Jacques Witta. Regi: Krzysztof Kieslowski. **** |