Jag tillhör den delen av befolkningen som gått igenom missfall inte en gång utan två gånger. När jag nu tagit steget att bli kontaktombud för missfallsföreningen vill jag passa på att dela med mig av mina erfarenheter och hoppas att på det viset hjälpa någon annan olyckssyster genom det helvetet ett missfall innebär. Man har inte bara sina känslor att klara ut utan även hormonerna spelar dingel med en så man knappt vet vad som är upp eller ned.

Hur ska man bete sig och säga mot en som fått missfall

Så här tycker jag

Var rak på sak man mår inte bättre av att folk inte vågar fråga eller kommentera det som hänt. Visa att ni bryr er! Det är bättre att säga "Jag vet inte vad jag ska säga" än att inte säga något alls.

Vissa kommentarer säger folk för att trösta men reaktioner blir tvärtom Tex.

Det var nog bäst det som skedde fostret var nog skadat eller sjukt. Nej det var inte bäst som skedde och nej barnet!! var inte skadat.

Det är naturligt med missfall Ja det är naturligt att dö också men inte blir det anhöriga gladare av det Ni har ju redan barn så var glada åt det Nej man vill ha alla sina barn även de ofödda. Inte säger man till en människa som förlorat en sjuåring att ni har ju syskonen kvar eller?

Ni är unga så ni har tid på er att skaffa fler Samma sak där det spelar ingen roll om man är över 30 som jag eller 17 år det känns lika hemskt i alla fall.