Morgonstund har guld i mun

I går kväll när jag gick och lade mig så njöt jag. Jag riktigt borrade ner huvudet i kudden och jag suckade av välbehag när jag tänkte på den långa och sköna sovmorgon som låg framför mig. Jag och sexåringen var nämligen lediga och detta skulle firas ordentligt i latheten och lättjans tecken. Men ack, vad jag bedrog mig.

Redan vid sjutiden på morgonen vakande jag bryskt av att min man gjorde intensiva försök att väcka sexåringen som låg djupt begravd inne i min sängvärme. Och det ska ni veta att om han lyckats väcka mig före sexåringen, så har han dessutom försökt riktigt länge. Han fortsatte sitt rent idiotiska beteende med att skaka min säng, samtidigt som han högt ropande hennes namn. Sexåringen gnydde plågat bredvid mig, men han gav sig inte. Han skulle tydligen få liv i ungen till vilket pris som helst.Till slut ilsknade jag till ordentligt och morrade dovt: "Vad sysslar du med, är du inte riktigt klok?" I det samma kvicknade sexåringen till och döm om min förvåning när galningen vid fotändan av min säng säger; " Lilla snäckan, du är ledig idag, så du behöver inte gå upp än." Jamen, varför väcker du henne då?, fräste jag.

Visserligen brukar hon gå upp med honom varje morgon och hon blir fruktansvärt arg om hon missar en morgon i sin fars sällskap. En gång gick hon nämligen och såg ut som ett riktigt farligt åskmoln en hel dag, bara för att hennes far glömt att väcka henne. Så för att slippa drabbas av "sexårsvreden" så var han numera mycket noga med att väcka henne. Men nu hade han förstört en helig sovmorgon för mig och jag var inte nådig, jag fick ur mig en lång ful ramsa om dumma karlar i allmänhet och en i synnerhet. Efter den ramsan förstod han att hans närvaro i sovrummet inte längre var önskvärd och han försvann slokörat till jobbet.

Han är som en hund, tänkte jag surt. Ja inte "Lassietypen" direkt för Lassie är en klok hund som bedömer varje situation och handlar därefter. Och hade han varit en Lassietyp så hade han insett att det här var en sådan morgon som han borde ha lämnat ungen ifred. Nej, han är mer som Pluto för han gör precis vad Musse säger till honom utan minsta tankeverksamhet själv.

Mitt dåliga humör höll i sig när jag masade mig ur sängen och förvärrades när jag gick ut i köket. Det är så med mig att om jag vaknar på fel sida så vill gärna "morgonilskan" hänga i. Jag tänkte elakt att om min man verkligen varit en hund så skulle jag satt ut en annons under "djur bortskänkes". Jag blev nästan munter när jag i min fantasi föreställde mig utformningen på en sådan annons. Jag tror den skulle kunna se ut ungefär så här;

" En något ålderstigen hanhund av okänt ursprung bortskänkes till en lugn och tålmodig matte. Han är inte helt barnsäker, familjens barn går bra, men akta grannarnas. Han är hyfsat lydig, men munkorg rekommenderas dock i större sällskap, eftersom han kan gläfsa ur sig en och annan groda. Han har mycket bra aptit, men är dåligt motionerad och börjar lägga på hullet. Därför bör han utfordras med måtta."

Ja, så skulle det kunna se ut om jag fick för mig att göra mig av med min man. Och visst är det frestande ibland, men alla vi "hundkännare" vet ju hur mycket tid och energi det går åt till att få ordning på en ny "valp". Så det är nog bättre att försöka dressera den man redan har. Vi "hundkännare" vet ju också att variationen mellan raserna inte är så stor. De har ungefär samma lynne allihop och hur det än är, så efter alla år har man hunnit fästa sig vid "Byrackan".