Saturnus

Saturnus är den sjätte planeten i solsystemet från Solen räknat, och är ett gasklot, precis som gasjätten Jupiter. Saturnus var den sista och mest avlägsna planeten som var känd i antikens dagar. Den kan man se från Jordens stjärnhimmel med blotta ögat utan problem och planeten kan nå den maximala magnituden minus 0,2, vilket överträffar stjärnorna Vega och Arcturus(båda 0,0). Saturnus är den mest utmärkande och spektakulära planeten p.g.a dess vackra ringsystem runt hela planeten. Vad ringarna består av vet man inte riktigt säkert, men man tror att ringarna består av olika stora element från några meter till några få tusendels millimeter av is och istäckta stenar. Från Jorden kan man se ringsystemets huvuddelar, som omfattar den ljusa B-ringen, den svaga A-ringen och den bleka florringen, som ofta kallas C-ringen. Rymdsonderna upptäckte nya ringar, kallas D,E,F och G-ringen. D-ringen är den innersta och sträcker sig från C-ringen ner till de översta molnlagren. De yttersta ringarna E- och G-ringen är mycket svaga och saknar den bandstruktur som framträder på de starkare ringarna. Saturnus atmosfär består av 88 procent väte och 11 procent helium. Temperaturen i de yttre lagren går ned till minus 190 grader Celsius, men skulle ha varit lägre om planeten inte hade värmts upp innefrån. Starka vindar omger ekvatorn med vindhastigheter på upptill 1800 km/h och avtar i styrka med avståndet från ekvatorn mot polerna. Magnetfältet på planeten är 1000 gånger starkare än Jordens, och sträcker sig flera miljoner km ut i rymden kring Saturnus, likt en magnetsfär med en spets riktad mot Solen. Man anser att Saturnus har en järn-kisel kärna som omges av ett lager komprimerat metalliskt väte och flytande väte längre ut från kärnan. Saturnus har många följeslagare och den största månen heter Titan.