Solen

Datatabellen
Diameter vid ekvator	1 392 000 km
Massa	1,99*10^30 kg
Densitet	1,41 (vatten=1)
Rotationstid vid ekvatorn	27,3 dygn
Rotationstid siderisk	25,3 dygn
Flykthastighet	618 km/s
Medeltemperatur på ytan	6000 grader Celsius
Skenbar magnitud	-26,8
Absolut magnitud	4,8

Solen är den stjärnan som lyser starkast av alla de stjärnor som finns på vår Jordiska stjärnhimmel, eftersom det är den stjärnan som ligger närmast oss. Solens volym är 1 392 000 gånger Jordens, men massan bara 333 400 gånger större. Härav följer att Solens medeldensitet bara är 25 procent av Jordens densitet. Den låga medeldensiteten tyder på att Solens sammansättning utgörs av de lättaste ämnena, och man anser att den består av 73 procent väte, 25 procent helium, och 2 procent tyngre ämnen. Densiteten i solkärnan är 160 gånger vattnets, alltså 160 ton per kubikmeter. Temperaturen uppgår till 15 miljoner grader Celcius i kärnan. Solens synliga yta kallas fotosfären och den yttre atmosfären kallas koronan. På solytan uppträder solfläckar, områden med mörkare partier och dessa är f.n.v cykliska, alltså de uppstår i större grupper i perioder om 11 år. Man vet inte med säkerhet om dessa cykler är permanenta.

Fläckarna har 1000 grader lägre temperatur och den s.k umbran (fläckens centralregion) har magnetfält (mellan 1000 och 4000 gauss), som uppgår till 10 000 gånger starkare än magnetfältet på Jordytan. Dessa fläckar varierar i storlek från något tusental km till flera gånger Jordens diameter. I närheten av fläckgrupperna finns partier med ljusare fläckar, vilket består av gaser och ligger högre upp i atmosfären, dessa kallas facklor. Kärnan sträcker sig till en fjärdedel av solradien och energin som bildas där transporteras ut mot solytan. Energin frigörs genom en kärnreaktionsprocess som kallas fusion. Vätekärnorna slås ihop till de tyngre heliumkärnorna. Det mesta av Solens energiutsändning sker inom det ultravioletta, det synliga och det infraröda spektralområdet, men Solen sänder ut energi inom hela det elektromagnetiska spektrat (alla de våglängder som kan antas av de elektromagnetiska vågorna, dvs störningar som produceras genom växelverkan mellan elektriska och magnetiska fält i rymden), från gamma- och röntgenstrålning till radiovågor. Solen sänder också ut atomer och kärnpartiklar.

Det förekommer också andra solaktiviteter som protuberanser och flares. Protuberanser är mycket vackra fenomen med enormt långa utbrott av eldsflammor, vilket består av gaser med lägre temperatur och högre densitet. Flares är det mest våldsamma fenomenen på Solen. Energin som har lagrats under de stora solfläckarna kan plötsligt frigöras explosivt. Atomerna och jonerna slungas ut i enorma chockvågor, vilket medför elektromagnetisk strålning av alla våglängderna, från gammastrålning till radiostrålning. Alla dessa typer av utbrott ger upphov till solvinden, allstså en ström av laddade partiklar. Den totala mängden energi som Solen sänder ut varje sekund kallas Solens luminositet och uttrycks i enheten watt. Solluminositeten är 3,86*10^26 watt och Jorden tar emot fyra tiomiljarddelar av den energin. Varje kvadratmeter ovanför Jordens atmosfär tar ändå emot 1370 watt. Den här enheten är känd som solarkonstanten.