Uranus

Planeten Uranus är den sjunde planeten i ordningen från Solen, och man vet mindre om den än de inre planeterna, eftersom dess position är mycket avlägsen har det hitills begränsat möjlighterna att utforska den. På Jordens stjärnhimmel är inte planeten mycket att se, då den är mycket svår att urskilja med blotta ögat, eftersom den maximala magnituden är plus 5,7 som bäst vid vissa tider. Objekt med magnituden plus 6 kan bara ses av människor med mycket god syn och ansträngning. Uranus upptäcktes år 1781 av den tyskfödde brittiske astronomen William Herschel, och han gjorde det med hjälp av ett 16 cm spegelteleskop. År 1986 utforskade rymdsonden Voyager2 Uranus på avstånd, och sonden hittade bl.a ytterligare tio månar som man inte tidigare kände till. Planetens avlägsna avstånd från Solen gör att temperaturen är väldigt låg på planetens yta, minus 215 grader Celsius. Vid dessa förhållanden övergår de flesta ämnen till fast form. Uranus har en blågrön färg och det beror på stora mängder metan som absorberar det röda ljuset. Man har naturligtvis också funnit stora mängder med molekylärt väte och helium. Man antar också att det förekommer ammoniak i atmosfärens nedre skikt, men har inte kunnat påvisa det. Den inre uppbyggnaden känner man inte till, men det finns teorier om det. Man tror att det finns en istäckt kärna av berg under atmosfären. Precis som planeten Saturnus har även Uranus ett ringsystem, fast inte lika spektakulära ringar.. Voyager 2 fann en tionde ring, när den utforskade planeten. Ringarna vid Uranus är betydligt smalare än de som finns vid Saturnus, de flesta är endast omkring 10 km breda. Endast E-ringen är maximalt 100 km bred och varierar nedåt 20 km.