Måndagen den 6 maj var vi klara för avresa. Då var trailern lastad till bristningsgräns. Vi hade bl a staplingsbara stolar, kläder, skor och byggmateriel för verkstadsbygget i Brasov.
Viorica och Neke Cozma från Nucet mötte oss vid gränsen. Alltid roligt att mötas igen, vi har ett stort arbete tillsammans.
De berättade om alla barnrika fadderfamiljer och många människor som får hjälp.
I de små församlingsgrupperna i de avlägsna byarna, dit familjen Cozma åker varje söndag, har sju nya människor blivit frälsta hittills i år. Fem har blivit döpta. När Guds ord har framgång infinner sig också motstånd och svårigheter. Det är något som de ständigt får uppleva.

 
Fam Cozma gör ett enastående arbete.Varje dag är de på väg till människor som får uppleva Guds Kärlek och omsorg genom att få hjälp både till kropp och själ.
Låt oss bedja för dem. De behöver ett stort mått av styrka och kraft från Herren. Från många som blir berörda och får hjälp stiger tacksägelsens lov och ära till Gud, vilket jag tror välsignar och är en bärande kraft som ger styrka och glädje och som också ger oss kraft att fortsätta arbetet tillsammans.
I Brasov har Claudio och Gabriela med sonen David flyttat in i ton
Tibi, en 26-årig grabb, som vuxit upp på ett statligt barnhem, bor nu med oss. Han har under våren gått en bibelkurs i en av församlingarna i staden.I sommar ska han bli döpt. Ett lysande exempel på vad Gud kan göra och gör, bara han får lov att börja sitt verk.

Tibi har berättat de mest otroliga och fruktansvärda saker som ett barn kan råka ut för. Varför ska barn fara så illa i Rumänien och över hela vår värld? Själv tror jag att det är konsekvenserna av den brutna kontakten med vårt ursprung och vår skapare. Vi är skapade till gemenskap med Gud och när en personlig och innerlig gemenskap återupprättas sker mirakel. Jesus, endast Jesus är vägen, vår räddning och möjlighet.
Butiken hjälpen mitt i Ölmstad är en ständig träffpunkt. Tack alla vänner som besöker oss. Förtjänsten från butiken gör det möjligt att fortsätta arbetet bland barn och ungdomar i Rumänien.

Margareta Wennerberg 2002.05.30