Hola och Olá!

Så är vi då ute på La Manchan. Vårt första stopp blev Toledo, söder om Madrid. Staden är känd för många saker, bl a konstnären "El Greco", vilken har många av sina alster kvar här. Även finns alla lämningar av diverse erövrare, s s romare och morer, som passerat under århundradena.

Två frejdiga nordbor anlände, dock inte för att erövra, utan för att "scanna" stan till fots första kvällen. Det började bra med en resa i en väldigt lång rulltrappa uppför bergsidan till den gamla stadsdelen. Däruppe var det en labyrint av gränder. Trots att vi fick gå runt i cirklar ett antal timmar, ofrivilligt lång tur, kom vi tillbaka till bilen och fick sova "hemma".

Hola and Olá!

Our first stop out on the La Mancha is Toledo. Known for among other things the painter "El Greco". Our first evening there we managed to get lost in the alleys but in the end we found our way back to the car.

Nya tag morgonen därpå. Mats förlorade en plomb vid frukosten. Suck! Tandläkare i Toledo. Turistinformationen nästa. En vänlig man där ringde sin egen tandläkare och frågade om hon hade tid. Visst, senare på eftermiddagen. Bra, då kunde vi titta runt i stan under dagen.

Bilderna visar lite av hur staden såg ut när vi fick dagsljus att ta oss fram i. Kvällens besök hos tandläkaren gick bra. 30 minuters jobb så var han som ny.

The morning after Mats lost a filling and we had to find a dentist. Via the touristinformation we got an appointment later the same day. During the day we did some sightseeing.

På vår resa till Don Quixotes väderkvarnar stannade vi och fotograferade lite av allt som blommar just nu. Det är helt annorlunda att se Spanien vid den här tiden på året. Träd, buskar och t o m gräs är fräscht grönt. Så den röda sanden i kontrast.

Efter en lång och bitvis väldigt skumpig resa så stod han då framför oss, i byn Campo de Criptana. Och på höjden fanns verkligen väderkvarnarna.

We stopped a few time on our way to Don Quixotes windmills and took photos of things blooming. It´s different to se Spain this time of year when thing are still green. In the village of Campo de Criptana we finaly found him and the mills.

I varje by vi passerar finns en eller flera minnesmärken av alla slag. Vi måste därför göra någon form av urval, annars kommer vi inte mycket längre än hit på resan.

Vårt nästa stopp blev Mérida. Grundad av romarna, vilka annars, och deras västligaste huvudstad. Där finns en väldigt bra bevarad teater, som används än idag vid den årliga teaterfestivalen.

Vi avslutade det här Spanienbesöket med shopping på den lokala marknaden.

Our next stop was Mérida. They have a roman theatre there which they still use once a year for a festival.

Som kanske är allmänt känt så ligger Portugal väster ut. Detta innebär att man, om man har tur, reser rakt in i solnedgången.
Det gjorde vi. Kom över bergkammen, se hur långt som helst över vidderna och långt bort i horisonten berg, bakom vilka solen glöder i röda och blå färger. Vackert så vi höll på att köra i diket.

Vi konstaterade glada i hågen, att det var så skönt att köra på de portugisiska motorvägarna, vi var nästan ensamma. Det fick sin förklaring dagen efter. Vi stannade under natten på en parkering för att komma fräscha och alerta till staden Evora, vilket skulle bli nästa stopp innan Porto. Vi kör nästa morgon fram till betalningsluckan vid motorvägsavfarten och damen i luckan säger på något bruten engelska 8 220. Mer än 400 SEK för att köra ca 12 mil! Hurra vad man blir glad.

Entering Portugal you go west into the sunset so we did. Fantastic colours on the horizon. We had a shock paying the motorway toll. £30 for one and a half hour of driving.

Väl inne i Evora, efter chocken, tog vi en tur runt i sta´n för att bl a titta på ett märkligt kapell. När vi vanligt folk pryder våra väggar så brukar vi använda tapet eller målarfärg. En ytterligare variant är denna. Skallar och div ben av 500 år gamla munkar, 5 000 st för att vara exakt.

Kapellet byggdes på 1600-talet, av ännu ej avlidna bröder, och texten ovanför porten är fritt översatt "här ligger vi och våra ben och väntar på dina". Efter denna upplevelse tog vi det lugnt med lite sola vid bilen.

Our next stop was Evora. Among other things we visited a strange chappel. Munks have decorated the walls with skulls and bones from 5 000 munks. They did it 500 years ago and the inscription over the door is "we bones that are here awaits yours". Spooky!

Som avslutning har vi ytterligare några "under resan bilder". Vi skall som sagt vidare till Porto, via småväger i inlandet, och portvindistriktet. Men det återkommer vi till i nästa brev.

Now we are heading towards Oporto, via small roads inland, to taste some of the port.

Áte logo!

Mats & Ingela

[To top of page]