Olá igen!

Como está? Vi är tillbaka på linjen. Ytterligare en dryg vecka har gått. Vi har hunnit med både Porto och Lissabon sen sist. Porto var en trevlig överraskning då vi trodde den skulle vara mer av modern hamnstad och kanske inte så promenadvänligt.

Ja, promenadvänligt kan diskuteras. Som Stockholm på 50- och 60-talet. Överallt grävdes det för att göra saker och ting bättre. Det här landet har hoppat från år 1900 till 2000 på 25 år. Det finns lite att hugga tänderna i. Folk är trots allt bök vänliga och trevliga, man kan göra sig förstådd med hjälp av språkblandning och gester. Engelskan är inget helt okänt bland de yngre.

Som i hela Portugal finns mycket kakel, bl a huvudjärnvägstation. Så har vi marknaden (Bolháo). Den väldigt höga bron på några av bilderna invigdes 1886, designad av en av G Eiffel´s assistenter. Att gå över den var lika pirrigt som att åka berg- och dalbana. Porto ligger vid havet. Till detta hav rinner en flod (Douro), på denna flod transporteras tunnor och i dessa tunnor finns, bl a, grunden till port. Förr i tiden gick transporterna med specialgjorda båtar s k rabelos.
Vi gjorde ett litet studiebesök till Sandeman och dess armazéns (motsvarande vinkällare). Vi fick även smaka lite av denna ädla dryck. Inte alls dåligt. Mycket gott för att vara exakt!

Olá again!

Como está? Since we last wrote we have been to Oporto and Lisbon. Oporto was a nice surprise. Did not think it was going to be such a friendly touristtown. During our stay we had the chance to visit Sandeman for a drink.

Eftersom det inte är säsong för vinstockarna, de ser ut som små stubbar i marken, blev resan in i portdalen kort. Dock passerade vi en känd vy för er som någon gång smakat Mateus rosévin. Casa de Mateus, ett vackert barockslott (bilden ovan).

Man vet aldrig hur vägen skall se ut bakom nästan sväng, så ibland kan det komma som en överraskning när halva vägbanan har glidit nerför slänten. Man skulle kunna säga "väg påväg". På vår väg ner till Lissabon övernattade vi i Nazaré. Vi tog en titt vid beachen där de höll på att torka en del av nattens fångst. Vi besökte också Óbidos. Deja-vu, känsla av att vi varit här förut. Jo då, för snart sex år sen var vi förbi. Men eftersom det är en trevlig liten ort (som Visby) med vita hus och mur runt, så gjorde det absolut ingenting.

Det är märkligt att det finns så många levande bilister i det här landet. För att inte tala om motorcyklister. Alla tvåhjulingar kör som om de vore ensamma på vägen, hastighet under 100 är inte till att tänka på. Krävs max uppmärksamhet på allt och alla. Ingen mörkerkörning för oss om inte absolut nödvändigt.

The Port-wine valley is not in bloom so we went for a short trip there. We passed Casa de Mateus, famous label for Rosé, and a nice Baroque solar.

Sometimes it is a big surprise to turn round the corner. Maybe or maybe not there is still a piece of road left to drive on. It´s strange that there are so many people still alive driving in this country. Motorbikers drive´s like all hell broke lose. There must be a law against doing below 65 mph.

Campingplatsen är stor, vackert placerad och välutrustad. Via lokala bussen kommer vi ner till centrum på allt från 20 till 50 minuter, beroende på vilken grad av dödsförakt chauffören är utrustad med. Där gäller också principen inte gärna under 100, och är det så illa tvunget att ta upp/lämna folk så får de gärna gå på och av i farten. 50-minuters resan kom till då chauffören slutade sitt pass halvvägs och meddelade att vi fick vänta 40 minuter på nästa buss. Tur att vi inte är i Sibirien!

We passed som nice villages on our way down to Lisbon and the campsight. Nice place. With a bit of luck 20 minutes down to citycentre. The busdrivers also drive with the same rules as the bikers, you should be so lucky if you get on/off at the right spot.

För 245 år sen jämnades sta´n med marken vid en jordbävning. Statyn i mörkret föreställer den man, Markis Pombal, som till stor del står bakom hur det ser ut idag.
Han hade väl inte tänkt så långt som till uppfinningarna spårvagn och bilar, så när de skall vara på samma kvadratmeter vid samma tillfälle så blir det trångt. Trots att vagnarna är små och gulliga så är det faktiskt tillåtet att vara 58 personer i vagnen, siffran uppnås dagligen kan vi intyga.

245 years ago an earthquake distroyed the town. The man on the column, Pombal, in the dark picture is the man who planned the new town.
Now trams and cars try to be in the same place at the same time and it sometimes is very narrow. It´s "narrow" inside the trams to, 58 are allowed in there at the same time. Must be something for the Guinness Book of records.

Nu har vi varit här några dagar och har under tiden träffat bl a Gerd och Margret Hetschold från Frankfurt, vilka är ute på tur under ett antal månader. Familjen Vandenberg från Holland och Danmark har sålt sitt hus och reser med sonen Nikolaj under ett år. Vi har också dykt på engelsmän och jordenruntresande australiensare.

We have met a few people on the campsight. People travelling in Europe and all over the world. Among them Mr and Mrs Hetschold from Germany and family Vandenberg from Holland and Denmark.

Vi avslutar med ett tjusigt motiv från botaniska trädgården.
Adeus för den här gången och på återseende!

We end this letter with a nice flower from the Botanic Garden.
Adeus and see you in the next letter!

Ingela & Mats

[To top of page]