Hola!

Så är vi här igen i din dator. Som vi lovade sist så blir det Cordoba och Solkusten den här gången. Vi har rest runt och är nu fullproppade med Iberiska halvöns olika minnesmärken från fornstora dagar. Men det vi såg i Cordoba är nog något av det mer häftiga i byggnadsväg. Det är en moské från början. Grunden är från 700-talet. Sen har den byggts på så länge morerna och islam var här. När den katolska kyrkan tog tillbaka makten så byggde man en katedral, på 1500-talet, i moskéen. På så sätt har man lyckats blanda de två religionerna´s byggstilar och religiösa symboler på ett otroligt sätt. Det är alltså närmast att beskriva som en blandning av Tusen och en natt och Vatikanen.

Hola!

As we promised, this letter is about Cordoba and Costa del Sol. We went to see the famous "Mezquita" in Cordoba, blending many architectural forms. A mosque and a catholic cathedral in a beautiful mix.

På vår väg mot kusten var vi tvungna att passera Jerez de la Frontera. Huvudort för, som vi säger i dagligt tal, sherry. Där gjorde vi ett kortare stopp och besökte Tio Pepe och Gonzalez Byass bodega. Förutom sherry har de även möss som dricker från stege ur glas samt mumsar i sig av osten. När vi gjort vår tur så var det dags för provsmakning. Och som vanligt blev det en flaska med i husbilen. Tänk vad lite det behövs av övertalning vid vissa tillfällen.

On our way to the coast we passed Jerez de la Frontera. Capital of sherry production. We visited one bodega and could not resist bringing a bottle when we left.

Så stod den då där när vi svängde runt hörnet. Den världsberömda klippan. Toppen 450 meter ovan havet. Vi campade i närheten för att pigga och alerta dagen efter ta oss an stenen/The Rock. Parkerade innan gränsen och gick över till England. Bussen in till centrum och därifrån till linbanan för transport uppåt.

På väg till banan passerade vi en liten kyrkogård med avlidna från slaget vid Trafalgar. Inte de som dog vid slaget, de begravdes till sjöss. Utan de som togs till sjukhus och senare dog i sviter av skador och sjukdomar. Dock icke Nelson, som blev hemtransporterad i en ektunna. Han fick ligga i brandy på sin sista sjöfärd. Värre sista resa kan man ju tänka sig.

Nå, väl däruppe var det förutom blåsigt också en fantastisk utsikt. Och så apor. De, som enligt sägen, bestämmer hur länge England skall vara huvud över den här landtungan. Det är en tunga. För att engelsmännen skulle få en flygplats var de tvungna att bygga den "på tvären" längs gränslinjen, så den måste man passera över när man skall på besök. När planen startar eller landar så går bommar ner över vägen. Så var vi då äntligen på Costa del Sol.

There it was. The worldfamous Rock. Top of the Rock 450 metres. After a good nights sleep we parked in Spain and went by foot to England. Walked through city centre.

On our way we passed a cemetary with people who survived the battle of Trafalgar but died afterwards of wounds and deseases. Well, as you know Nelson sailed home in a cask of brandy.

Up at the top it was windy but a nice view. And apes. Not to worry, there are a lot of apes so you will keep the Rock for quite a while. Then away to the Costa del Sol.

Spelplats för the rich and famous (eller bara rich) kan man väl kalla Porto Banus, den lilla lyxhamnen, alldeles intill Marbella. Där ligger de olika badkarsliknande båtarna bredvid varandra, och den ena maffiga bilen efter den andra står parkerad vid kajen.

I själva Marbella hittade vi en variant på parksoffa som vi tyckte var fin. Samt att vi gjorde ett besök i de äldre delarna av sta´n, bl a till Apelsintorget. Själva har vi nöjt oss med den lilla orten La Cala, strax väster om Fuengirola. Där sitter vi och luktar under vår korkek, inte många mång- och fåmiljonärer i närheten. Vi har dock både fin by, strand, restauranger och annat livsnödvändigt. Den nya flugan "kitesurfing" har vi också tillgång till (att se på).

Place for the rich and famous (or only rich) you can call Porto Banos, a small harbour next to Marbella. Big yachts and expensive cars.

In Marbella we went to the old town and had a coffee in the "Orange tree Square". We have decided to stay in La Cala, not many millionairs here. But it´s a nice village, beach and restaurants. The new "hip thing" kitesurfing is also available (to look at).

Den sista bilden i det här brevet är vårt nya ordspråk "I don´t do mornings". Man kan nämligen inte ligga i solen så länge varje dag, så det behövs inte gå´s upp i arla morgonstund. Det finns tid att stoppa tårna i den varma sanden ändå. Och doppa sig i det 18-gradiga vattnet. Läskigt va!

Vi stannar här några ytterligare dagar, innan vi far upp i bergen för att se oss omkring där.

The last picture illustrates our new word of wisdom "I don´t do mornings". You can´t be in the sun to long every day, so it´s not a law saying that we have to get up early. You have time to dip your toes in the hot sand anyhow. And go for a swin in the (18 degree) water.

When we decide to move again, we´ll get up in to the mountains. But that is another story.

Carpe diem

Ingela & Mats

[To top of page]