Hola & Bonjour!

Det är ett tag sen nu, men bättre sent än aldrig.
Vi har hunnit lämna Spanien för Frankrike. På vår färd passerade vi bl a följande;

Nerja, där det spelades boule och där det blommade vackert. När vi kom till Granada, uppe bland bergen, blev det genast lite svalare, bara 10-12 på dagarna. En mycket vacker bilväg upp dock. Vårt mål i sta´n var Alhambra, ett kvarter med moriska byggnader högt uppe på en bergkam.

Hela den gamla staden är omringad av en mur. Tusen och en natt, otroliga hantverksarbeten i trä och sten. Där struttade de runt och hade det väl inte alltför tråkigt, di däringa morerna. Turligt nog så lyckades inte Napoleon´s trupper spränga det i luften, trots att de försökte.

We have left Spain for France.
On our way we passed among other towns Nerja where they played boule and where there were lot of flowers blooming. When we arrived in Granada temperature sank and it was time for a sweater.

We were going to see the Alhambra, a Moorish palace and castle area. Superbly worked plaster, timber and tiles. Napoleon´s troops tried to blow it up, but did not succeed.

Under bilresan så stötte vi på ett gäng MC-bikers. Det var nog ett tusental av dom på väg till någon form av möte. Mest HD!

During our trip we ran into at least a 1000 bikers, probably going to some kind of meeting. Mostly HD.

Vi gjorde ett återbesök i Barcelona, där våren kommit en bra bit. På Ramblan var det full fart som vanligt. Folk i massor, levande statyer och caféer.
Den lilla humlan skulle gifta sig och hade ett gäng snälla killkompisar som tvingat ut honom att stå staty. Mot en rimlig slant kunde han t ex lipa åt fotografen.

We did revisit Barcelona, where spring come a long way. Las Ramblas was the same, lot of people, cafés and street vendors.
The little bumblebee had been forced out into the street by his fellow boyfriends, going through a studparty. If you gave him a coin he could for example make faces to the photographer.

Innan gränsen så tog vi av till Figueres. Där föddes och bodde en märklig man fram till sin död. Han "bor" där nu också fast mitt i sitt Teatro-Museo Dali. Det går inte att missa huset, som synes. Även t ex hans fontän "Rainy Taxi" är lite speciell.

Dali följde kanske de flesta av de skrivna lagarna, men han hade verkligen styrkan att inte bry sig så mycket om de oskrivna. Han kunde tänka själv han.

Before the border we stopped in Figueres. There lived a man with a mind of his own. S Dali still keep an eye on his work, burried in his own teatro-museo.

Över på den franska sidan har vi bl a besökt Avignon och Palais des Papes. Där bodde påvarna under ett knappt sekel på 1300-talet, när Rom var för oroligt.

Nästa stopp blev Arles där en av de bäst bevarade romeska amfiteatrarna finns, byggd under 1:a århundradet och används i dessa dagar under somrarna till någon form av tjurfäktning.

In France we visited Avignon and Palais des Papes. Popes lived there for a while during 14th century, while things were a bit hot in Rome. In Arles we looked at the Roman Amphitheatre. In summer there are bull contests in the 20 000-seat arena. Amazingly built in the 1st century AD.

När vi parkerat på en av campingplatserna i sta´n så upptäckte vi att våra grannar var gamla bekanta, familjen Hansen/van den Berg. Otroligt! Dom vi träffat i Lissabon i slutet på februari, då på väg till Frankrike. Sonen Nikolaj hade lärt sig gå sen sist, så föräldrarna hade fullt upp. Det blev ett par flaskor vin och "vuxna reder ut" när sonen lagt sig. Kul med nya vänner och helt osannolika återseenden.

An incredible thing happened in the campsight. We ran into our friends from Lisboa, the Hansen/van den Berg´s, standing next to us, we having choosen the same sight for the night. Their son Nikolaj had started to walk so they had hands full. In the evening we had some wine and discussed "life", don´t think we managed to solve any major questions.

Vi hörs snart igen. Då blir det nog lite mer Frankrike och lite Italien i det brevet. Adiós & Au revoir.

Next letter should be about France and Italy. So until then Adiós & Au revoir.

Carpe diem

Mats & Ingela

[To top of page]