Em:s graviditet
| Hela graviditeten var ett stort experiment
kändes det som. Jag hade ingen aning om hur det fungerade och inga vänner som vi umgicks med hade barn eller erfarenhet så för oss var det lite extra speciellt just för den anledningen. Jag var helt övertygad om att detta skulle gå bra. Vi trodde första att det skulle ta minst ett år att bli gravida, men det tog bara två månader - vi tillhör de som verkligen har tur.
Ganska snart i graviditeten fick jag
foglossning och det blev väldigt tuff eftersom min arbete var aktivt hade jag
det svårt att själv vara det.... Jag började känna av fogarna i v.9. Däremot
slapp jag illamående. V. 12 fick jag ett bälte och det var en enorm
lättnad. Det kändes som om hela bäckenet sattes i hop och jag kunde faktiskt gå
utan att det kändes som om benen gick åt olika håll. Den 3 Juli kom och gick det datumet barnet var beräknat och jag började förstå de mammor som sade att varje dag känns som hela graviditeten. Värmen var helt hopplös, det slutade med att Johan och jag vände på dygnet. Vi sov på dagarna och var ute och gick sent på kvällarna och nätterna. När jag hade gått nästan 13 dagar över höll jag på att ge upp - det kommer ingen unge sa jag till Johan jag har nog bara blivit fet. så natten mellan söndagen den 15 juli
och måndagen den 16 juli satte värkarna i gång.
|