Valen

Hösten –97.  Jag frågade Gud hur det egentligen stod till med församlingen. På kvällen gick jag till sängs och vaknade tidigt på morgonen, 04,30. Jag var alldeles klarvaken. Det var något som inte stod rätt till. Jag lade mig ner och när huvudet tog kudden var jag inte kvar i sovrummet.

Jag stod på en bred strandremsa, stranden med lite vegetation till vänster och havet på höger sida. Det var mörkt och grått, en kuslig stämning. En stor val hade strandat, den låg med huvudet på stranden och bakdelen i vattnet. Jag såg i ögonen på valen att den levde men att livskraften avtog. Den blev svagare och svagare.

När jag står och iaktar valen upplever jag plötsligt en stark obehagskänsla, jag var inte ensam, jag böjde mig fram och tittade efter strandremsan och mitt framför valen gick någonting fram och tillbaka. Det såg ut som en lejonhona fast den var många gånger större. Den hade ett annat huvud.

Jag upplevde instinktivt att det inte var ”ett” odjur utan att det var ”odjuret” som jag såg. Det gick fram och tillbaka med blicken fäst vid valen, han väntade på att livskraften skulle avta så att han kunde slita valen i stycken.

Jag tittade ut mot havet för att se om det fanns någonting som kunde rädda valen, dra ut den så att den kunde simma iväg. Jag vände mig ut mot horisonten för att se om det fanns något ljus, något varmt i allt det gråa, kalla, men  jag såg inget.

Jag kände en förvissning i den fråga jag ställt till Herren kvällen före. Jag tog min bibel och funderade, för det märkliga var att jag hade varit vaken hela tiden, om jag drömt allt hade det varit enkelt att förklara. Jag fick ett par bibelställen av Herren.

Jer 13:15-17 ” Hör och lyssna till detta, var inte högmodiga, ty Herren har talat. Ge Herren er Gud, ära innan han låter mörkret komma och innan era fötter snubblar på bergen när det skymmer. Ni väntar på ljus, men han skall förvandla det till dödsskugga, till tjockt mörker. Men vill ni inte höra på detta, skall jag i det fördolda gråta över sådant högmod. Bittert gråter jag och tårar strömmar från mina ögon, därför att Herrens hjord förs bort i fångenskap.

Jer 18:7-8 Ena gången talar jag om ett hednafolk och ett rike att jag vill rycka upp,  bryta ner och förgöra det. Men om det hednafolk som jag har talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot det.

Jag blev skakad över Herrens svar på min fråga kvällen innan, det kanske hade varit enklare att inget veta, men detta varken kan eller vill jag göra något åt.

En vecka senare vaknade jag kl.3 på natten, det var någonting som ringde i mitt öra, brev, kapitel och vers, gång på gång. Jag slog upp och ringade in det, skrev in tid och datum, och sedan somnade jag om igen.

Dagen efter åkte vi, lärjungaskolans elever, upp till Tärna, vi skulle fasta och be. Samma kväll berättade jag för gruppen om min syn. Jag behövde ett bollplank, någon att dela min upplevelse med, skulle jag kunna berätta för församlingen om min syn, skulle jag våga?  Senare när vi satt och bad blir jag alldeles lugn och jag tänkte att nu är Gud å färde, ger mig styrka, kraft och vägledning. Helt plötsligt kommer jag att tänka på att Herren väckte mig natten före och gav mig ett bibelord  Jag läste det aldrig, ringade bara in det.

Jag tog fram och läste det. 1 Kor 1:26-31, Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta de starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud. Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren.

Därmed var saken  klar, Jag hade fått den förvissningen att det kommer något underbart, Fil 1:6 ”Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag. ”Men vi måste vända om och följa Herrens viljas stig.” annars får vi problem som vi aldrig kan föreställa oss.

Vi har blivit inbjudna i Guds församling, men gör vi hans vilja? Odjuret väntar otåligt på att få sluka oss, låt oss inte bortse från detta faktum.

 

 

 

SVÄRDET

Den 3/10-03 hade jag en syn. Jag var på väg i bil och helt plötsligt upplevde jag hur jag befann mig i kyrkan.

Jag ser en man komma gående mot talarstolen (från dopgraven sett) i handen höll han ett stort tveeggat svärd, han gick fram till talarstolen och måttade ett våldsamt slag mot den. Den delades i två delar och i samma stund fick jag ett bibelställe, det tog en stund att hitta, men den som söker.. Det var Matt 10:34-39.

Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor, och en man får sina egna till fiender. Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig. Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig. Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det.

Jag läste igenom och allt jag varit med om föll plötsligt på plats, överskriften ”inte fred utan svärd” och texten, tolkningen som jag fått, allt detta skakade mig.

Den ledare som skall leda församlingen måste vara denne man, han måste utan tvekan och utan hänsyn, om han ser att det är nödvändigt predika detta i församlingen. Dom rättfärdiga och dom  ljumma, orättfärdiga måste välja väg. Det finns bara en väg, ett mål, vi kan inte vandra på den med smuts upp till knäna, vi måste välja.

I samma veva när jag vandrar efter en liten grusväg ser jag en sten på vägen som avviker, jag tar upp den i min hand och när jag öppnar handen så klyvs den i två delar. Herren tycker nog många gånger att man själv ibland har svårt att ”tro” på det man upplever och måste på olika sätt ytterligare klargöra sina syften.

Må Jesus öppna era ögon, öron och hjärta så att ni ser, hör och förstår hans vilja.