Under alla de år jag levt (2007 firar vi 20 år som fieldentusiaster & 18 år med field i familjen) med denna märkliga hundras, har jag ständigt blivit hänförd och frustrerad över deras väsen. De är så olik alla andra raser. Tänkte att jag med dessa rader beskriva mina personliga tankar och erfarenheter av min absoluta favorit ras.

Att skaffa field
Här kan man stöta på det första problemet, det föds ovanligt lite valpar och därför kan det vara svårt att finna en valp när man precis vill ha den. Att pricka in sommar och semester är oerhört svårt. Vill man ha en field, får man passa på när de finns lediga valpar.

Vad vet du om fielden? Dagens Field Spaniel är en resultat av flera olika inkorsningar av raser, allt för att bidraga med sitt speciella för att återskapa rasen till vad den en gång var. Från början fanns det två varianter av spaniels i England, land- och vattenspaniels. Fielden tillhörde land spaniels med sin lite mer kompakta kroppsform och sitt självständiga arbetssätt. Man delade inte på vad vi idag kallar för Cocker spaniels och våra fieldar, mer än genom en viktgräns. Under den var det en Cocker spaniel och över en Field. Någon gång under förr seklets början, korsade man in Basset Hounds i Fielden, Varför? Troligtvis för att skapa en hund som skulle platsa bättre på den tidens nya hundaktivet, utställning. Detta var en katastrof för rasen, vilket vi även i dag kan se spår av i Fielden. En snabb hjälpinsatts sattes igång och bland annat Springer spaniel och Cocker spaniel (som då var egen ras) användes, men även Irländsk Vattenspaniel och Irländsk Setter. När andra världskriget var slut stod rasen åter inför en kris. Bara en handfull hundar återstod och de var släkt med varandra. Återigen valde man att korsa in andra spaniel raser (Springer och Cocker).
Fielden är en av de få spanielraser inom sitt gebit som har samma utseende, oavsett användningsområde. Det är ingen skillnad på om man vill ha en utställningshund, sällskapshund eller jakthund. Fielden innehåller alla dessa bitar. Man kan alltså inte välja bort någon av dem, utan bara tacka och ta emot. Det samma gäller uppfödarna. Det finns ingen direkt skillnad mellan de olika uppfödarna inom field spaniel. Alla har de använt, köpt, lånat eller sålt hundar sinsemellan. Så när man skall välja från vilken uppfödare man skall införskaffa sin efterlängtade valp, måste man gå annat.   

Vem kan skaffa field? Framför allt bör man ha tålamod. Fielden är en speciell ras och skall/bör inte jämföras med andra spaniel raser. Tålamod då de utvecklas sent och är "valpar" lite längre. Tålamod när deras hyss sätter in. Fielden är ingen elak hund, utan bara väldigt finurlig. En massa  bus och hyss brukar förekommer under deras uppväxt. Jag kallar dem ibland för "Emilhundar". De smyger inte med de vill göra, utan känner de för att hoppa över staket så gör de det, fast du står intill. Känner de för att tugga lite på rumsbordet, så gör de det fast du sitter i soffa. Oj, tänker många får hundarna göra detta? Självklart inte, MEN det hela handlar om tålamod, inom sinom tid slutar det med alla hyss (runt 2-3 år). Helt plötsligt, nästan som över en natt, har man en helt ny hund. Mycket sunt förnuft, en stor portion humor och bra konsekventnivå är också nödvändiga för ett lyckat fieldägar mentalitet.

Vad skall man välja, hane eller tik? Först och främst skall ni bara försöka få en valp. Men har ni sådan tur att det finns både tik och hane kvar i kullen så är det bara att välja. Olikt andra raser upplever jag inte hanhunden som den mest "jobbiga" mellan könen. Hanhunden är ingen testosteron stinn grabb som alltid måste visa sig på den styva linan. Tvärt om, mina grabbar är riktiga morsgrisar. Nej, det är oftast mina tikarna som har visa sig vara riktigt  "bitchiga". Lite matriark känsla finns hos en flock fieldar då det är alltid tikarna som styr och ställer. Jag började mitt ägande av field med tikar, men har gått över till hanar helt och hållet. De passar mig bättre. Därför skall man inte vara rädd för att skaffa sig en hanhund om man är ute efter en field spaniel. Något man skall tänka på är att hanhunden mognar betydligt senare än tikarna. Då flickorna oftast är mogna och färdiga vid andra löpet (runt 2 år), väntar grabbarna tills de runt 4-5 år innan man kan kalla de för färdiga, både fysiskt och psykiskt. Båda könen är på "topp" runt 7-8 år. Därför ser man alltid många snygga och vackra veteraner inom rasen. Vår Kevin var en helt fantastiskt läcker gentleman vid 8 års ålder. Han blev då BIM på 2000 års rasspecial för Pamela Rowlands (kennel Rhiwlas).

Hälsa och humör? Under många år vad fielden känd för att vara reserverad och lite svår att nå för utomstående. Detta samt de oroligt mjuka mellanhänderna, är så gott som försvunnet hos dagens field, tack vare god uppfödning. Varför vi fick så reserverade hundar vet jag inte, enligt uppfödare i England finns inte det så "blyga" temperamentet hos deras hundar och det var många som uppmanade oss att avla bort detta. Fielden ÄR reserverad, det är ett rasdrag som jag tycker skall finnas kvar. MEN den rädda, skrämda hunden har ingen plats i en field. Så här gör en field när den hälsar (oftast):
1. Står vid sidan eller bakom ägaren och kollar vem det är som hälsar. 2. Är det en intressant person som kanske har en godbit att dela ut, går fielden fram, viftar lite på svansen tills de fått godbiten och sedan går de tillbaka bakom ägaren. 3. Är personen mindre intressant, vänder den ryggen och rumpan till och låtsas som om de inte ser alla försök till kontakt. "Jag ser dig, men bryr mig inte". Det allra bästa sättet att bemöta en field på är att helt enkelt inte bry sig om den. Låt den ta det första steget, det kan ta ett tag men är det absolut säkraste kortet för framgång hos en kräsen field. Självklart finns det dem som bara kastar sig om halsen på alla de ser, men de brukar alltid lugna ner sig med en gång, så fort den första klappen utdelats. För att vara en så numerärt liten ras, över hela världen, är field inte speciellt sjuk eller är dragandes med en massa krämpor och besvärligheter. Naturligtvis förekommer de vanligtvis drabbade öronen och rinnande ögonen emellanåt, men för min egen del är veterinär utgifterna ovanligt låga. Men visst förekommer det inom field likt andra raser, individer som råkar illa ut. Min första field var en sådan hund. Efter en massa problem och tråkigheter fick hon somna in bara tre år gammal. Eftersom vi har en sådan liten ras, syns dessa tydligare. Hade det fötts flera hundar valpar per år, skulle hennes tillstånd försvunnit i mängden.
FSK har rekommendationer till alla uppfödare att följa, läs dessa på klubbens hemsida. Höfterna är ett anat kapitel som förändrats drastiskts efter det att den nya avläsningsmetoden införts i Sverige. Fielden har lite krokiga och ojämna bakben vilket ger många missbedömningar för rasen. Detta är medfört att en stort antal, ett alldeles för stort antal, hundar klassats med C höfter. För att rädda vår ras har därför FSK medgivit användning av hund med C höfter till hund med fria höfter. Är man osäker om detta skall man kolla klubbens hemsida under avelsrekommendationer och fråga din blivande uppfödare om deras tankar med en sådan kombination. Man kan även kontrollera alla hundar i stamtavla genom att söka via Kennel klubbens hemsida.

Vilken färg är bäst? Fielden kommer i fyra färgvarianter, med eller utan tan tecken. De vanligaste färgerna är bruna (leverbruna) och svarta. Tycker man att någon av tan eller roan färgerna är "häftiga" har man ännu mer problem att vänta. Fielden föds nämligen inte upp enbart i vissa färger, förutom brunt och svart (vilka är dominanta). Förhoppningsvis, om man para en tan eller roan, dyker det upp någon/några valpar, men det är ingen 100 % garanti. Sedan kan även dessa färgar poppa upp utan att någon av föräldrarna har färgen, ibland räcker det att det finns någon förfader som spökar långt bak hos bägge föräldrarna, så hokus pokus kan det födas en lite flerfärgad valp eller två. Här tycker jag det är oerhört viktigt att man frågar sin blivande uppfödare om råd. Det är deras "jobb" att veta all bakgrund till valparna som säljs. Både stamtavla, färger och framför allt hälsa. Fielden kan vara lite "knepig" och det är därför viktigt att man verkligen väljer uppfödare med hjärta och sunt förnuft. Man skall faktiskt leva med sin kompis i många år framöver. Fielden har en hög medellivslängd. Speciellt hanarna tycker jag (men även vissa tikar) lever gott och väl tills de är 14 år. Hundköp går under köplagen och det är uppfödarnas "skyldighet" att veta vad de föder upp och vad som gäller vid försäljning av valpar. STÄLL frågor och funderingar om rasen till den uppfödaren. Får ni inte tillfredställande svar, byt uppfödare.

Päls, mycket eller lite? Tack vare de olika ingredienser av raser som förekommer i fielden har vi även fått en hel del variation på våra hundar. Några är väldigt högresta (Springer, Setter?) meddans andra är lite mer låga och långa i kroppen (Bassetts?) och andra små och näpna (Cocker?) Därför har vi också fått den del variationer när det kommer till pälsens mängd och längd. Man skall inte vara orolig om just ens egen field inte har samma hårfagra utseende som någon annan. Själv har jag haft hundar med varierande pälsutseende. Malte har otroligt kort och lätt arbetad päls och Viggo är tvärt om. Hans päls är riklig och lång, dock ej tjock eller krusig/vågig. Detta kan man aldrig förutse när man köper sin valp. Det märker man när de kommer upp i könsmognaden. TÄNK på att pälsen alltid utvecklas mer och mer ju äldre hunden blir. Har den mycket redan som ung, kan man räkna med att den blir enorm som äldre. Samma sak gäller dem hundens kropp. Är unghunden stor och stadig bit redan som ung, lär den bara bli större i omfång (tyngre). Personligen tycker jag bättre om att försöka hålla mina fieldar lite "lättare"  kroppen som unga hundar, då jag vet vad som väntar i framtiden annars.

Aktiviteter då? Tja, man behöver inte vara en sju-mil-om-dagen-promenad person för att äga en field. Visst kan man jobba några timmar per dag utan att hunden far illa och man kan bo i lägenhet. ALLT hänger på den kvalitet av tiden som du spenderar med din hund, vad du gör med den när du kommer hem från jobbet. Visst mår fielden, likt alla andra hundraser, bra av en härlig trädgård att springa i, MEN de far inte illa av att till exempel bo i en lägenhet och får många roliga promenader per dag. Personligen tror jag att alla hundar i lägenhet faktiskt får mer motion och promenader än hundar i hus. Var man bör vet är att fielden är oerhört nyfiken och vill vara med på allt dess flock hittar på. Deras storlek och mentalitet gör dem perfekta att ta med sig över allt. Vill man dock ha en hund för att kanske satsa på lång tävlingskarriär och höga vinster, bör man söka sig till annan ras. Inte därför att fielden inte kan lära sig saker och är duktig, utan för att de kan vara något svåra att motivera med för mycket och tråkig träning. De är inte så lätt lurande, så här kommer den stora portionen med fantasi och tålamod åter in. Vill man ändå satsa på ett vinnande koncept, tror jag att viltspår kan vara den mest framgångsrika aktiviteten för fielden. Det är även otroligt uppmuntrande att "våga" sig på jaktträning med sin field. Men då skall man från början veta att en field INTE arbetar som andra spaniels. Själv har jag testat på många roliga aktiviteter med mina hundar, alltid med samma entusiastiska svar. Fielden verkligen älskar att göra saker med sin matte/husse.
Inomhus märker man nästan aldrig av sin hund. Den ligger gärna någonstans högt, gärna kökssoffan, fåtöljen eller i sängen. På så sätt kan de hålla koll på vad som händer utan att behöva slösa på energi. Utomhus är de desto mer aktiva. 

Välkommen valp! Äntligen, äntligen har en tids väntat tagit slut och man har fått hem sin field valp. Den piper, gnäller och kissar på golvet.. Nej skämt åsido, så uppför sig de flesta valparna mycket bra. Det är inte ofta man hör field ägare säga att de små förde oväsen av sig. Kanske beror detta på att fielden, redan som litet knytt, är oerhört självständig. Något som härstammar från deras arbetssätt. Sedan gäller det att hålla i sig och bara följa med färden genom hela uppväxten och pubertet. Från att de är små gulliga runda praliner, blir de inom kort obstinata unghundar med stenhård egen vilja och tankesätt. Här sätts tålamodet på prov. Det gäller att andas lugnt, räkan till 10 och vara konsekvent. Hårda regler går inte ihop med field fostran, men man måste vara lika hårdnackad som jycken emellanåt. De kommer troligtvis att försöka "förföra" er med dessa ljuvliga blickar, pussar och annat fuffens, men var på er vakt……. När ni vänder ryggen till har ostsmörgåsen fått fötter och vandrat ned i en field mage på 1 sekund. Även deras utseende förändras hela tiden. Deras huvud och käkar ändra form. Deras kropp växer på höjden och sedan på längden. Raka fina ben kan bli något mer krokiga. Ögonlocken hängiga osv. osv. Här är det viktigt att man inte faller för diverse "förståsigpåare" eller veterinärer som ojar sig. Men låt dem växa klart först och bekymra er inte. Även viktigt att man tar kontakt med sin uppfödare och får stöd och råd i alla frågor och funderingar. Förhoppningsvis känner ni förtroende för just er uppfödare. Fielden vill vara nära sin flock. Gärna i knäet eller bakom rumpan i soffan eller sängen. Detta kan dock variera. Har själv en field som ligger på egen huvudkudde i sängen och en som gärna ligger kvar i hallen, själv. Men oftast så är de riktigt gosiga "knähundar".

Till sist
Har ni nu läst detta och ändå tycker att fielden vore något för.. Välkomna! Ni har då funnit den bästa av raser att leva med. Men se upp… den beroende framkallande, när man väl skaffat sig en kan man inte sluta med rasen. OCH ställ krav på er uppfödare, de skall kunna denna underbara ras utan och innan om de väljer att föda upp den. Kan de inte besvara era funderingar och frågor så byt uppfödare…….
Lycka till och hoppas ni får lika många roliga, intressanta, frustrerande och absolut underbara stunder med er kanske blivande field spaniel, som jag haft med mina under alla dessa år.

Marie-Louise